Heligt krig mot djävulens musik!

På nyårsafton fick jag en skakande insikt om att anledningen till att jag inte har barn troligen är att mitt undermedvetna revolterar våldsamt inför tanken på att behöva stå ut med musik som är anus i minst tio år eller i alla fall från det att småttingarna börjar upptäcka musik överhuvud till dess att de i tonåren, förhoppningsvis, även börjar lyssna på BRA musik. Jag minns ännu den där intervjun med Paul Weller från 1991 där han oroade sig över att hans barn skulle få riktigt rutten musiksmak. Undrar vad Nate Weller (som pojken hette) lyssnar på idag? Andres Lokko ska ju snart bli far och det vore en slags karma om hans lilla tös (ska det visst bli) började lyssna på något som verkligen fick hans franska nerver att pyra.

I alla fall så började de här tankegångarna under en diskussion som jag och några vänner förde på nyårsafton. Vi var egentligen ett antal vuxna som mest satt och totalmobbade våra och andra barns urusla musiksmak och vi spelade även upp några hemska exempel. Jag fick tyvärr till sist höra ”Jul hos Mange”, tydligen en uppföljare till dyngan ”Fest hos Mange” samt blev påmind om ”Skaka rumpa” med 10-talets Markoolio, Jan Banan, och själv kunde jag även lyfta fram Den svenska björnstammen som ett exempel på ungdomens förförare. Till sist stod vi dock inte ut längre och resten av middagen förlöpte utan musik av det slaget.

Och man undrar ibland vad det är med dagens barn och ungdomar? Visst satt jag och rotade i min mors skivsamling och kunde vid fem års ålder tycka att ”Mårten Gås” med Hootenanny Singers var en rolig låt men det var dock inte många år senare, i tioårsåldern, som jag började lyssna på hårdrock. Men dagens barn sitter alltså och lyssnar på en massa Idol-skit, dagis-techno och usla covers som cirkulerar på YouTube. Tydligen.

När jag vid något tillfälle undervisade högstadieelever så fanns där ändå några som försökte skrämma mig genom att spela upp lite Sepultura för mig. Dock inget problem för mig som även passade på att upplysa ungdomarna om att jag rentav hade sett bandet, i herrens år 1996. När några andra elever spelade lite porrig (men ack så mesig) hip hop för mig hade jag förklarat för dem att de istället borde lyssna på tunga saker som NWA och Public Enemy. Men sedan råkade jag ju även på de här annars trevliga gymnasisterna som var svårt beroende av ”Idol” och även frågade mig om jag hade hört ”Fest hos Mange”. Det var alltså bland det viktigaste musikaliska ett gäng ungdomar om 16 – 17 år kunde komma fram med. När jag själv gick på gymnasiet lyssnade jag exempelvis på hård synth, acid house och dödsmetall. Hur ska det i framtiden, rent psykologiskt, kännas för dagens barn och ungdomar när de till sist inser att deras föräldrar har häftigare musiksmak än dem själva? Eller är det just detta som är själva revolten (om än omedvetet): att lyssna på så töntiga och hemska saker som möjligt? Är det även därför en massa unga personer till synes helt allvarligt och icke-ironiskt flockas kring ”Allsång på Skansen”?

Nu har förstås riktigt corny musik alltid existerat men det gick lättare att dels få den bortglömd och överlag ignorera den under LP-skivornas, kassetternas och CD-skivornas tidevarv. Visst låg spyor som ”Yummy, Yummy, Yummy (I got love in my tummy)” eller ”Sugar, Sugar” på listorna samtidigt med betydligt mer kvalitativa låtar men sådan smörja har senare glömts bort och man måste rentav gräva lite för att få fram den. Vem minns idag sådant som Bay City Rollers, som ändå var mega kring 1974 – 75?

Men så icke idag. För nu finns Internet och andra medier och skräpmusiken sprids med alarmerande hastighet och förgiftar våra barn och ungdomar. Vi ansvarskännande vuxna borde egentligen inleda Jihad mot usel musik. Inför filter på nätet så barnen inte kan söka upp Drömhus, Crazy Frog, Fest hos Mange eller annan djävulens musik! Tvätta deras öron när de hört Aqua eller Den svenska björnstammen! Bedriv exorcism mot överdriven Idol-dyrkan! Förbjud covers som, enligt alla kategorier, är sämre än originalen! Endast med brutal repression kan vi få bukt med denna röta som sprider sig i vårt samhälle och hotar att ödelägga flera generationers smak!