Popgiss 2020 - omgång ett

Jag önskar att jag kunde ha skrivit att det var en strålande vårdag och att alla var lyckliga i Visby om förmiddagen 15 februari 2020. Riktigt så var det nu inte. Det är sant att många var uppspelta och förväntansfulla men vädret, däremot, var erbarmligt. Vi skulle nu sitta inne större delen av dagen men den där skuren med hårt och kallt regn kom givetvis just under de cirka 15 minuter då jag befann mig i det öppna, mellan mitt hem och Brooklyn vid Stora torget där vi skulle ha själva vårt avstamp för dagen.

Kall och dränkt anlände jag men togs desto varmare emot av ägaren Philip. Kenneth var redan på plats och avnjöt en kall och Tomas och Kjelle anlände strax därpå. Rootmoset hade nu inte träffats på några månader, huvudsakligen därför att Kjelles jobb för honom Sverige runt mer än någonsin. Men nu var vi ånyo samlade och det gamla maskineriet satte genast igång. Det blev lite uppvärmningsprat med vilket upplägg som kunde tänkas komma mer i detalj och en del annat. Allt medan vi åt lunchburgare med riklig mängd frittar och bea samt intog ett par kalla.

Vi fick även sällskap av Mackan från numera insomnade Crackers vilka delvis har återfötts som Crackzone och det blev ännu lite prat och anekdoter innan vi rörde oss mot Donners Event. Första omgången av Popgiss 2020, med underrubriken ”Det svenska popgissundret”, skulle börja klockan 13 och vi visste att man numera verkligen höll tiden. Precis som festivaler numera inte består i att stå och vänta en timme på något band som sedan meddelar att de ställt in utan istället blivit ett löjligt väloljat maskineri där artisterna står och tittar på klockan medan de kör för att gå exakt DEN tidpunkten så har även Popgiss blivit en alltmer välfungerande apparat och det slarvas minsann inte med tiden.

Vi anlände cirka 12.45 och hann ändå cirkulerar lite och hälsa på andra uppspelat gissare. Början på ett Popgiss är alltid lite som ett coctailparty där man bara går runt och kramas och skakar hand mest hela tiden. Arrangörerna, Dr Zoom, meddelade 12.55 att alla borde gå till sina bord och efter att lugnet hade lagt sig så drog det hela igång på riktigt. Det är nu redan många år sedan man öppnade ett Popgiss med någon snitsig videopresentation utan det blev helt enkelt några inledande ord och regler från Dr Zoom och producenten, Örjan Hillbom. Det räckte gott och väl.

Först ut var 14 låtar (varav två videos utan ljud) från 50-talet. Tomas satte ”Donna” med Richie Valens och efter lite diskussion var vi överens om att det är Janne Malmsjö som sjunger ”Snurra min jord”. Vi stod och vägde mellan Eddie Cochran och Gene Vincent men valde det tryggare alternativet (Eddie). Tur för oss. Vi blåste dock Lill-Babs med ”Kyss mig, honey” (krånglade till det och skrev Towa Carson). Missade även en Yma Sumac som för övrigt ingen av oss hört talas om. Hade dock inga problem med de ljudlösa videofilmerna med Bill Haley och Gene Kelly skuttandes i regnet. Vi fick därefter lagöl då vi var näst bäst på 50-tal men hade betalat först. Så kan det gå.

60-talet gick samma väl med 12 av 14. Dock förväxlade vi Spotnicks med Shadows (det var alltså Spotnicks vi hörde) men vi var på det klara med detta och ingen av oss är ju någon expert på instrumentalmusik anno 1961. Kunde heller inte Dion and the Belmonts (men jag tror heller ingen av oss direkt gått in för doo woop). Ett visst träningslyssnande gav resultat då jag satte ”Blind” med Etta James. Kenneth tog snabbt Toots Thielemanns. På videoskärmen rullade säkra namn som Doors och Jethro Tull som inte gav oss några problem.

En gren vid namn ”Electromashup” visade sig passa mig ganska bra även om jag grämde mig över att blåsa synthakter som Spark! och Kite (när dylikt nu äntligen dök upp i Popgiss). Kjelle satte dock Harold Faltermeyer och Tomas Swedish House Mafia medan jag själv tog LMFAO tvärsäkert och Maskinen på en ren gissning (Maskinen, Familjen, Sällskapet, Stiftelsen... alla dessa jävla organisationer i gruppnamnen).

70-talet innebar lite av en dipp (Kenneth: ”för lite gitarrer!”) medn 9 av 14. I en svensk rocklåt föreslog jag Magnus Lindberg (som jag i princip aldrig hört men gissade på att han kunde låta på det viset) och tur var ju det. Kjelle och Kenneth hamnade i en diskussion om huruvida vi hörde Queen eller Sweet och så skrev vi Sweet när man givetvis spelade en låt med Queen där basisten Roger Taylor sjöng. Vi har dock en stolt tradition av att blåsa Queen nästan varje gång. Jag minns att vi tagit dem en gång (”Stone Cold Crazy”) men alltså inte nu. Vi blåste även Chicago, Warren Zevon, Bil Withers och William Oneyabo (vem?). Dock lände vi igen en Ledin på engelska. Satte även videos med Devo och Buggles.

80-talet blev väl vår clou för denna gång eftersom vi spikade alla 14 poäng. Vi bockade bland andra av Slayer, Pogues (”Streams of Whiskey”, den enda låt min syster hann se Shane McGowan sjunga innan han kollapsade på scen en neslig höstkväll 1991), Helloween och REO Speedwagon, med mera, med mera.

Ett block med producenter fungerade ändå hyfsat för oss då det alltså gällde att sätta två låtar och därefter vem som producerat dem, sex gånger om. Vi tog här 13 av 18 poäng. Vi hade ingen aning om att Quincy Jones producerat Lesley Gore's ”It's My Party” men fattade detta då Michael Jackson dök upp. Kunde även sätta Mark Ronson via Bruno Mars (trots att jag själv inte ens visste att han hade producerat något). Otroligt nog kom jag ihåg en titel (”Katten i hatten”) med någon ny rappare vid namn Einar men vi blåste förstås kollegan ZE (svensk ny rap, herregud...) och producenten hade vi inte ens hört namnet på. Blåste även Bob Rock då vi inte kunde koppla honom till artisterna men satte dock Def Leppards ständige följeslagare ”Mutt” Lange. Rörde till det lite på slutet och skrev Magnus Frykberg (vad hände med honom?) istället för Christian Falk. Rätt nöjda ändå.

Det blev åter dipp på 90-talet med 9 av 14. Vi lyckades jobba oss fram till Legacy of Sound men blåste Tracy Bonham (vem?), Blues Traveler (vem?) och Matchbox 20 (ett namn vi i alla fall hört men det är nog allt). Vi klippte snabbt det oväntade valet Eddie Meduza och sedan lyckades jag känna igen den enda låt jag kan med Boyz II Men (”I'll Make Love to You”) samt Papa Dee (en låt jag inte hört på över 20 år). Tomas och Kjelle resonerade sig fram till Blind Lemon i ena videon.

Ett slags skifte inträffade vi då vi för kanske första gången var bättre på 00-talet (11 av 14) än på 90-talet. Vi blåste någon Keith Urban (någon countrysnubbe), Lilleman (vem?) och Haiducci där vi skrev O-Zone (likartade versioner av samma låt som väl kom samma år, en riktig luring). Dock satte vi som vanligt Donnars och Mustasch.

Nästan gren hette ”Svensk progg och pugg” där vi fixade 10 av 12. Man körde grundkursen i progg så det var inga problem där. Vi blåste dock två låtar på punken (”Ge fan i mig med” Attentat, en grupp vi helt enkelt lyssnat för lite på) och satsade på fel häst i den eviga frågan ”Strebers eller Dia Psalma” (samma band minus trummisen). Vi skrev Dia Psalma när det alltså ännu var föregångarna. Så kan det gå.

Under tävlingens gång kom för övrigt även totalt 16(?) skivomslag in och där satte vi nio. Det hjälpte inte alltid ens att det var naket. Det blev även en paus med snyggt paketerad pyttipanna med ägg och rödbetor. Trevlig upplägg och allt flöt på bra. Han även hälsa på och prata lite extra med olika medlemmar i gissvärlden.

Vi bävade lite inför det färska och fullsmockade 10-talet och klarade även bara 7 av 14 låtar. Namn som Sara Parkman och Kiesza eller Baroness sade oss, ärligt talat, inte ett smack och så skrev vi Du Lipa när det var Selena Gomez (eller om det var tvärtom) trots att Tomas, vår expert på poptjejer, satt och vägde mellan de båda alternativen. Tomas satte även Brunflos stoltheter Junior Brielle och vi hade inga problem med Vaccines. Vi klämde även en video med Viagra Boys, kanske den enda video jag sett med dem. Från tjugotalet spelades bara tre låtar och en video och det kom en riktig slamkrypare i form av en låt med gamla hederliga Psychedelic Furs. Satte en av fyra låtar då Tomas utan besvär klippte Shitkid.

Nästa gren, Balearic, föreföll helt öppen och jag hade hoppats på lite Acid House och annat skönt där jag kunde luta mig tillbaka men det blev faktiskt en pärs med 5 av 12 poäng. Glömde helt bort Mandy Smith (fast jag tror att jag körde låten själv i Mellangiss på hösten 2019) och fick helgardera med att skriva Bananarama på två ställen. Lyckligtvis stämde det i ett av fallen i alla fall. Vi förväxlade även Gianna Nanini med Loredana Berté. Kenneth, som kan sin reggae, satte dock Gregory Isaac trots ett minimum av sång i låten ifråga.

På covers gick det hyggligt med 17 av 24 även om blåste akter som Sahara Hotnights, Paul Anka och Boppers. Och det är Gipsy Kings, inte Los Lobos, som gör ”Hotel California” på spanska. Fick dock äntligen höra Paradise Lost i ett Popgiss även om det var deras tolkning av Bronski Beats ”Smalltown Boy”.

På duetter satte vi totalt 14 av 24. duetter som den mellan Tweet (vem?) och Missy Elliott blåste vi helt. Kenneth och Kjelle hade den eviga diskussionen om vem som sjungit med Meat Loaf och i vilket sammanhang. Skrev Carla de Vito då det var Ellen Foley. Och nu ska vi fan i mig plugga in de där sångerskorna! Vi rundade av med 12 av 24 intron. Som bäst låg vi fyra i tävlungen men slutade på en nionde plats med 165 poäng. Den eviga ettan under eftermiddagen, Eftermössa i Hökarängen, blev på slutet omsprungen av Nine Inch Snails med en ynka poäng (194 – 193).

Tävlingen var för övrigt slut vid 20.50 så det var en spurt utan dess like från arrangörernas sida. Vi har ju alla upplevt tävlingar som slutat på 22.30 och (som värst) 23. Den tiden är troligen förbi. Medan efterfesten rullade vidare mot Brygghuset var jag dock helt belåten med att förpassa mig hemåt och smälta dagens resultat.

Vårt mål är, som alltid, tio i topp och vi var härmed helt nöjda. Vi låg bitvis top fem men tappade lite på slutet. Dock var det väldigt få poäng vi kunde gräma oss över eftersom det var ganska så få ”stolpar ut” och väldigt mycket av det vi blåste var akter där inte ens namnet sade oss något då facit drogs. Därmed så kunde vi vad vi kunde och det vi inte hört... ja, ni förstår.

Allt som allt kan jag säga att Dr Zoom mer än råge toppade sitt eget Popgiss från 2014. Det här var mer blandat och hade lite mindre fokus på radiohits samt en hel del spännande överraskningar som även passade oss bra, bitvis. Arrangemanget blir bara bättre och smidigare så jag kan bara tacka och bocka för ett finfint upplägg och försöka ladda upp inför nästa drabbning 14 mars.

Popgiss 2000 - the true story

Vi har nu kommit till den föga romantiserade och (hyfsat) ocensurerade skildringen av Popgiss 2000 där mina källor utgörs av dagböcker som jag inte läst på tjugo år och vars innehåll även fick mig att baxna med tanke på hur mycket jag faktiskt hade glömt bort. Exempelvis det faktum att vi gjorde tävlingarna löpande, under stor stress, medan det hela pågick. Tydligen hade vi inte förberett oss mer än så. Och därtill hela sex lördagar på rad under mars och april 2000. Faktiskt lite av ett kraftprov om jag får säga det själv. Och att säga att stämningen alltid var god vore helt klart en överdrift utifrån mina egna anteckningar. Men vi rodde iland med det i alla fall.

10 januari 2000 samlades vi hos Tomas för möte. Stämningen beskriver jag i en kort notering som ”avslagen”. Vi fick i alla fall tag i ”festfixaren Janne”, en person som jag inte alls minns men det var troligen Kenneth eller Tomas som pratade med honom. Det jag minns är ju att Kjelle ofta hade ansvaret för det tekniska och det lite tålamodsprövande men ack så viktiga arbetet med att rent fysiskt sätta ihop listorna.

Efter detta dröjde det tre veckor, 3 februari, innan vi åter sågs, hemma hos Kenneth. Jag anlände tidigt och togs emot av hans dåvaranda sambo och fick sedan sitta och se dottern Becca (idag mer än fullvuxen) leka med dockor medan jag väntade på att Kenneth skulle komma hem. När alla väl var på plats hade vi en diskussion om sponsorer.

12 februari fick jag ett samtal om att vi skulle träffas och plåta bilder till våra affischer morgonen därpå, en söndag. Klockan 10.50 dagen därpå ringde Tomas för att höra om jag var på gång (en vana som vi kommit forsätta med under följande 20 år). Jag bodde vid denna tid vid Söderport så det gick snabbt att komma till Borgen till 11. Dock var jag först på plats och Borgen var stängt (givetvis). Det var en kall och klar dag. 11.20 ringde Tomas och förklarade att han och Kenneth var på gång. De kom 11.20. Kjelle något därefter. Delar av Rootmoset hade varit på krogen kvällen innan och alla var inte i sitt livs form men det blev i alla fall en fotosession med Kenneths dåvarande sambo bakom kameran. Det kom typiskt nog en del bilar så vi fick flera gånger vänta innan vi kunde ta bilderna. Tydligen tog vi även bilder vid Södercentrum men vad de föreställde har jag inget minne av. Affischen, där vi imiterar Beatles och travar på väg mot Borgens ingång med varsin LP under armen kan beskådas ovan.

Ett väldigt trevligt möte hade vi 16 februari då Kenneth bjöd på tårta medan vi diskuterade affischerna som nu låg för tryckning (troligen via Tobbe Larsson, senare Stuhre, men jag kan minnas fel). Vi skulle hur som helst få dem av Manne på Borgen.

Lite mer kritiskt var det 25 februari då jag möte Kenneth på Effes varvid han hade ett seriöst samtal med mig eftersom han trodde att jag på något vis skulle hoppa av hela tävlingen då jag verkade lite ”off” (sanningen var nog mest att jag kände mig osäker då jag aldrig hållit i något liknande). Samtalet slutade i alla fall i bästa förbrödring och så var det inte mer med den saken. Vi övergick därefter till att gagga musik.

Tisdagen 1 mars intervjuades hela laget av Bengt Valentinsson på GT och det skedde också på GT:s redaktion vid Broväg. Jag beskriver i min notering intervjun som ”bra och seriös”. Det blev en stunds förprat medan vi väntade på Kjelle och sedan gick allt bra. Var därefter förbi Borgen för att höra hur det gick med affischerna. Redan dagen därpå publicerades affischen och jag flashade tydligen lite med tidningen för mina kamrater i studentkorridoren eftersom jag väl aldrig varit i lokalpressen tidigare. Hade senare den dagen (2 mars) ett möte hos Tomas som jag beskriver som ”ganska effektivt”. Dök återförbi Mannen men inga affischer i syne. Detta under eftermiddagen, tydligen. Tredje gången gillt, på kvällen, kunde jag dock hämta ut affischerna. Kunde dagen därpå sätta upp affischer bland annat på högskolan samt även dumpa av några i Kenneths brevlåda.

8 mars hade vi åter ett ”mycket effektivt” möte (troligen hos Tomas). Vi noterade med nöje att 22 lag redan hade anmält sig. På kvällen 10 mars hade vi hos Kenneth det sista mötet innan tävlingen skulle braka igång dagen därpå. Fikade i godan ro med Kenneth och Tomas i väntan på Kjelle. Därefter blev det lite snack innan vi fick till Borgen för att bland annat kånka dit det enorma lyckohjul som väl användes så sent som 2002 (eller 2004?). Det stod lyckligtvis mittemot Borgen, hos Niklas ”Tetra” Lindberg. Men som jag minns det var det ändå ett åbäke utan dess like och vi hade en del besvär med att få över det. Sedan kom det dock att stå kvar på Borgen de kommande veckorna, vad jag minns. Vi hade en del diskussioner om hur det skulle se ut i lokalen men var ”halvfärdiga” vid 16.

11 mars blev det lite hetsigt då vi kom till Borgen till förmiddagen och det inte var öppet. Tomas och jag var tydligen ganska nervösa inför hur vi skulle hinna när vi inte ens kom in i byggnaden. Till sist kom vi på att försöka ta oss in via ingången till det som kallades ”dansbandsborgen” och lyckligtvis var denna dörr öppen. Stötte på en bisarr scen (som jag än idag inte begriper mycket av) där en massa människor för glatta livet roffade åt sig gratis t-shirts och regnrockar som delades ut medan någon ung kille, som tydligen precis förlorat någon närstående i en olycka, satt och skrek av gråt bredvid och tröstades av ett antal kringstående. Rena Fellini. Träffade på Kenneth inne i lokalen och han föreslog att vi använde köksingången som vi nu fick låsa upp. Vid det här laget hade även Manne dykt upp. Vi hade även ett antal hjälpare, däribland Tomas far som var på besök vid tillfället. Vi ställde sedan i ordning för tävlingen och vid 15-tiden började lagen anlända. Jag har noterat att ”vi skötte det professionellt”. Tomas tog emot betalning och jag delade ut kladdpapper och annat. PA-systemet var tydligen försenat men Kenneth fick under tiden underhålla publiken utan att tappa huvudet. 15.30 anlände anläggningen och monterades upp snabbt, tydligen. Killarna från Expert vann denna runda medan ett lag med idel tjejer kom sist (Tjejk, tror jag de hette). Vi hade ju i intervjun för GT uppmanat fler tjejer att komma till tävlingen, dessutom. Galaxy Gramophone, ett ungt band som Kenneth och Tomas stött på nere på Skeppet, spelade därefter ett set som avslutning. Dock fick vi en del bekymmer då flera lag för oss förklarade att de inte kunde den ena eller andra lördagen och jag och Kjelle fick sluta med att lägga in rätt lag på rätt lördag för att det skulle fungera (och bara det att vi faktiskt gjorde en sådan sak vid denna tid). Beskrev mitt tillstånd som ”mosig i huvudet” efteråt. Åt en gratis middag och satt i baren och konverserade en vacker kvinna som jag läst franska med och som nu jobbade på Borgen. Sedan gick jag hem i början av kvällen. Tomas och Kenneth skulle åter till Borgen men jag orkade inte.

14 mars blev det möte hos Kjelle ut i ofta. Tomas och Kenneth hämtade mig 15.45 och vi for ut till honom. Raskade därefter igenom låtschema för tre matcher och var klara vid 19.30. Det är vad jag skulle vilja kalla tempo. 18 mars var det dags för vända nummer två och det blev denna gång lite lugnare. Tre av oss anlände tidigt men en malör inträffade då Kjelle (som alltså bodde i Tofta) anlände utan papperen. Han och Tomas åkte snabbt hem till den senare och kopierade upp nya. Under tiden planerade jag för en middag med studentkorridoren efter dagens tävling, tydligen. Hade även en diskussion med Palten om hårdrock innan det hela drog igång. Tre matcher raskades därefter igenom under eftermiddagen. Jag skrev tydligen upp poäng på en tavla och hade, enligt vad jag noterar, ibland svårt att hänga med. Samme Palten klagade tydligen en smula över vår repertoar mot slutet av tredje matchen (antagligen för lite hårdrock). Åt därefter åter en gratis måltid och stack vid 19 tillbaka till min studentkorridor för ännu en middag.

21 mars åkte vi vid 16 åter rut till Kjelle och satt fram till 20 och snickrade under ”pressade former” ihop ännu tre matcher. Fick sedan bryta upp ganska snabbt då jag skulle träffa en kompis som ringde mig under tiden och undrade var jag höll hus. 25 mars var jag tydligen i väldigt god tid till Borgen. Jag gick tydligen och plockade lite tills Kjelle kom varefter han och jag hjälpte Manne att rigga ljudet. Kenneth haltade då han kom eftersom han trampat snett kvällen innan. Vi var denna lördag väldigt effektiva och klockade in en frågerunda på 59 minuter(!). Åt därefter tillsammans med Kenneth och Tomas och lite andra personer kring oss. Hem vid 20.

27 mars blev det så ett nytt möte vid Kjelle. Gick ”mycket trögt” att på en och en halv timme knåpa ihop tre matcher med sextiotal. Vi var inte helt färdiga förrän framåt 21 och jag kände mig tydligen riktigt slutkörd. Vid tävlingen 1 april hade vi bland annat hjälp av Kenneths dåvarande sambo som ”runner”. Matcherna under eftermiddagen blev tydligen riktiga rysare med jämnt skägg mellan flera lag. Vi upptäckte även till vår fasa att vi gjort nivån lite väl svår. Dock var flera av de deltagande trots det nöjda, enligt vad de talade om för oss. Det hela drog dock ut lite på tiden och vi var ”inte klara förrän 19”. Åt sedan gratis och stack till min korridor för någon fest, antar jag.

Mötet vid Kjelle 3 april var ingen succé även om vi först laddade upp med korv som vi köpt på vägen. Vi snäste tydligen av varandra en del, trötta och irriterade. Dock kunde vi runda av vid 21. Emellertid fick vi lön för mödan då jag noterat helt kort att tävlingen 8 april ”gick bra som vanligt”. I denna semifinal har jag noterat att Gamnackarna, stora favoriter, slogs ut medan Sin Lag II gick vidare. Vi var klara till 19.

Redan dagen därpå hade vi hos Tomas ett kort möte om ett möte, det vill säga det planeringsmöte vi skulle ha hos honom 12 april. Det blev det mest olustiga möte vid haft med Rootmoset (under alla år, får jag gissa). Flera av oss var trötta och grinig redan från början och det blev värre. Jag och Tomas var irriterade på varandra medan Kenneth och Kjelle också hade sina dispyter. Kunde dock runda av det hela hyggligt fort och körde sedan hen Kenneth. Även denna gång var det betydligt trevligare i finalen 15 april vilken för övrigt blev en utomordentlig rysare då tre av lagen i princip följdes åt genom hela tävlingen. Till sist kroknade dock några och som slutställningen var så blev Rolling Records fyra, Sin Lag II trea, Expert tvåa och Crazy Whores etta. Jag har i en notering benämnt vinnarna som ”outsiders” men det beror nog mest på min egen bristfälliga kunskap om vem som var vem i Popgiss vid den tiden. Crazy Whores accepterade i princip på stående fot, det vill säga när vi gav dem priserna, att arrangera Popgiss 2002. Jag och någon mer gjorde även ett kort uttalande för Bengt Valentinsson efteråt och Anders Hördin, en dåvarande lokal radioman vars station Radio 4 sponsrat, bad oss om en intervju på måndag. Vi såg sedan ett set med Galaxy Gramophone och sedan hamnade jag av någon outgrundlig anledning på Skeppet, där jag stämt träff med en mystisk kvinna som aldrig dök upp.

Om morgonen 17 april samlades jag, Kjelle och Tomas (Kenneth hade förhinder) i den lilla lokalen bredvid GT:s redaktion, vilken utgjorde Radio 4 och hade en intervju på cirka 5 minuter med Anders Hördin. Och med den lilla sammanfattningen rundade vi även av Popgiss 2000. När jag ser tillbaka på det är jag förvånad att vi redde ut det under dessa hetsiga arbetsformer. Men det gjorde vi alltså.