Popgiss 2022, kvalomgång

 

Efter att diverse pandemier och liknande otyg nu håller sig på mattan så blev det 19 mars 2022 dags för kvalomgång eller seedning till den stora finalen som ska gå av stapeln 23 april. Att det nu bara blir två tävlingar får vi dock sätta på pandemins konto eftersom det var kort tid till planering då Popgiss 2020 rundades av i november efter en ofrivilligt rekordlång tävlingsperiod på ett och ett halvt år.

Efter en lugn förmiddag blev jag så hämtad av Kenneth för en färd till Östercentrum varefter Rootmoset i sakta mak samlades på Familjen Jensens saluhall för lite försnack med mat och ett par öl. Det blev förstås lite reflektioner kring ”öh, vad fan, 24 år tillsammans” men vi hann väl även försöka gissa på vad som skulle komma under själva tävlingen. Vi var väl emellertid överens om att det kunde bli i princip vad som helst.

Något innan 13 släntrade vi så ner till Donner event och började törstås med hälsningar och småprat i det myller av tävlande som i sedvanlig ordning hade infunnit sig. Cirkulerade själv lite kring salen innan lagkamraterna signalerade att de hade hittat vårt bord. Schemat hölls även med obarmhärtig precesion och när Örjan presenterat tävlingen och arrangörerna så var dessa, Eftermössan i Hökarängen, i sin tur snabba med att ge oss lite upplägg och sedan dra igång något efter 13.

Det hade stuvats om lite bland decennier så vi började med åttiotalet vilket vi klarade ganska bra förutom någon akt vid namn Nu Shooz. Även märkligt att vi kom ihåg en gammal Samantha Fox-låt som åtminstone inte jag hört sedan den var ny där omkring 1986. Treat tog vi på ren gissning då Kjelle sa ”det är någon svensk hårdrocksgrupp med kort namn” och detta var det enda vi kom på. Det genomgående upplägget var 17 låtar och tre skivomslag även om någon enstaka annan variant även kunde förekomma.

Den svenska kategorin var ömsom vin, ömsom vatten då vi blåste både en del nytt och en del gammalt och ibland var det rena stolpar ut. Dock gick tiotalet förbluffande bra även om vi retade oss på att vi blåste Crystal Castles. Följande soulkategori gick väl sådär även om vi nog inte skämde ut oss totalt. Kjelle är dock vår enda soulman så mycket hängde ju på honom. Blev dock en klassisk stolpe ut då vi skrev Temptations på Isley Brothers.

Även femtiotalet gick sådär men vi var ganska säkra på att fler än vi hade det tufft. Kenneth kom med sitt vanliga stridsrop ”var är rocken!?” då sjuttiotalet bröt in. Kjelle var dock väldigt glad över att sätta den obskyra gruppen Space. Desto mer rock blev det emellertid under 00-talet och det var många låtar där vi kunde luta oss tillbaka. För övrigt väldigt lite hip hop vilket väl inte direkt missgynnade oss.

Matpausen gav oss för ett Popgiss väldigt bra mat i form av fläskfilé med diverse tillbehör. Jag hann även cirkulera lite och hälsa på folk jag inte hunnit hälsa på förut. Eventuell dåsighet efter maten skingrades emellertid med ett knippe intron. Därefter kom en rockkategori där Kenneth satt både Eddie Money och Bob Seger förutom att Tomas och undertecknad krånglade till det genom att hävda att den sistnämnde var Billy Joel. Eller om vi bara skrev fel. Det blev i alla fall ingen poäng där. Sextiotalet blev lika varierat som våra svar.

Tjugotalet var befriande kort men vi tog mycket nog. Kategorin ”Brittas lilla låda” (brittisk rock med tonvikt på sent sjuttiotal och tidigt åttiotal) blev rena semestern för oss. Ja, vi ansträngde väl oss lite med att hoppa på stolarnas möjligen. Näst, näst sist i tävingen kom en kategori med flickgrupper och även här varierade våra svar även om jag var glad över att för egen del får sätta The Toys (som jag första gången hörde med den vansinniga sopranen Mrs Miller) och Fifth Harmony. Men vi hade alla glömt The Chordettes. Även näst sista kategorin, nittiotalet, blev väldigt trevlig och vi hade roligt kring bordet medan vi bockade av merparten av vad som spelades.

Tävlingens stora kontrovers utlöstes dock av sista kategorin och nu må väl en eller annan som läser det här tycka jag är konstig eller bli förbannad men jag måste få skriva det jag ska skriva nu. Man kan väl säga att klyftan mellan huvudstaden och provinsen på ett obarmhärtigt vis blottades då arrangörerna som sista kategori valt en hopmixad dänga dansmusiklåtar från åttio- och nittiotal som nog hade fått fart på vilken valfri Stockholmsklubb som helst. Men. Nu var vi på Gotland. Rock-Gotland. Och här ska man för sakran inte spela någon modern skit med synthar och annat. Så även om jag och tre eller fyra andra var i extas så var många andra inte det. Det surades kring borden. En och annan gick hem (bland annat enligt Kenneth som i alla fall gick på toaletten ”för det där sköter ni”). Och jag blir faktiskt ledsen och lite arg. Här kommer något som ska vara en grandios avslutning på en annars rolig tävling men det faller platt därför att många gotländska musiknördar envisas med att ha en avig och nästan hatisk inställning till dansmusik. Väldigt, väldigt tråkigt tycker jag som annars bara själv är en enkel kille från landet. Men lik förbannat älskar jag många av de artister som spelades som avslutning och hade väldigt trevligt under denna kategori.

När det hela summerades så hamnade vi på vår närmast obligatoriska tiondeplats (173 poäng) medan Lag Usch (Rocky och Olle Jensen, Martin Leidebrant och Jerker Nilsson) rakade hem kvällens vinst med 238 medan de annars till synes oövervinnerliga Dr Zoom fick nöja sig med en andraplats och 235 poäng. Men det var en hård kamp i toppen då Dr Zoom periodvis ledde. Därefter blev det som vanligt ganska rörigt men merparten av Rootmoset hamnade på etablissemanget Brygghuset där jag själv cirkulerade och fick prata med både vinnare, silvermedaljörer och arrangörer i salig blandning innan Kenneth och jag tog en taxi hemåt vid 01.30 eller däromkring. Överlag ett roligt och varierat Popgiss även om förstås en del genrer var mindre väl representerade och alla kategorier inte direkt passade oss. Men det är nu arrangörerns privilegium. Allt som allt blev det en trevlig första tävling 2022.

I backspegeln: Popgiss 2002

 

Jag minns inte så mycket av Popgiss 2002 då jag verkligen tänker efter men det kan å andra sidan bero på att det var 20 år sedan. Jag minns att vi kom tvåa, jag minns en och annan fråga, jag minns otympliga hjulet som ännu snurrade vid denna tid. Lyckligtvis skrev jag ner en ganska detaljerad skildring i dagboksform.

Till att börja med gick Popgiss fem gånger våren 2002 och i samtliga fall hyfsat korta tävlingar under fem lördagseftermiddagar, 16 februari, 23 februari, 9 mars, 16 mars, 23 mars och detta skedde på Bistro Borgen precis innanför Österport. Den första deltävlingen blev en ganska dyster historia trots att vi vann den. Det hade dock inget med arrangemanget i sig att göra. Kom till Borgen cirka 14.15 och Tjoffen och övriga arrangörer var i full färd med att ställa i ordning. Kenneth var ganska ur slag då han tillsammans med Tomas anlände. Detta på grund av problem på hemmafronten men Ericssons snabba avveckling i Visby var även i full gång vilket påverkade alla mina tre lagkamrater. Efter att arrangörerna fått ordning på allt så kom deltävlingen igång 15.30. Upplägget var väl ungefär detsamma som då vi höll i det hela år 2000 har jag noterat. Kenneth satte bland annat en fråga om var Bob Marleys cancer började /tån) och jag tog själv en fråga om vilken poet Nynningen tonsatt (Majakovskij). Det blev i halvtid buffé medan det rättades för fullt. Jag snackade tydligen med en gammal klasskamrat i matkön. Vi körde därefter på och ölen flödade tydligen fritt och Manne, än idag Borgens föreståndare, hade fullt upp med beställningar. I slutändan segrade vi med 56.5 poäng av 64 möjliga. Hann efteråt snacka med arrangörerna och ge dem beröm (tror tusan det, när vi just vunnit). Kjelle stack ganska tidigt men vi andra tre satt kvar. Vi mötte dock en man som var alldeles fruktansvärt berusad redan vid 19 på en lördagkväll och som började skämta med Kenneth som ju inte alls såg ut att uppskatta det. Jag gick därmed bort och gabbade lite med killen för att distrahera honom. Han var fast besluten om att ”gå på Borgen ikväll” men jag tvivlar på att han skulle komma in. Vi skingrade därefter på Öster.

Angående tävlingen 23 februari har jag mest noterat att det var moddigt ute men inte exakt då jag anlände till Borgen under lite stressade former. Tomas var först på plats. Kenneth var lite mer uppåt denna gång. Kjelle var helt enkelt Kjelle. Det hela kom igång något efter 15 och vi hade tydligen en tuff inledning men kom igen mer och mer ju längre tävlingen fortskred. Vi vann med 49 poäng (av 64?) medan det nästa bästa laget hade 39 poäng. Stämningen var med andra ord ganska hög. Därefter gick ännu en delmatch som vi alltså inte deltog i då vi var klara (de förekom ju även utslagning) men vi förde anteckningar och noterade av vi här skulle ha rakat in 49 poäng igen medan det lag som i verkligheten vann hade 47.5. Det blev dock ganska mycket förseningar och tidsschemat försköts efterhand. Kom tydligen även en tredje match och där fick vi enligt anteckningar 41.5 medan SIN-lag II, som vann på riktigt, hade 44.5. Pratade efteråt med Örjan som uttryckte viss oro då ett par lagmedlemmar eventuellt var bortresta till nästa tävling. Jag gick tydligen hem och jobbade med en tenta efteråt vilket jag tolkar som att mitt studentliv vid denna tid var ganska hektiskt. Skickade rentav in den framåt midnatt. Jag undrar hur det gick?

Vid tävlingen 9 mars var Kjelle FÖRST på plats och gjorde därmed inte längre skäl för smeknamn som ”blixten eller ”turbo-Kjelle” enligt gammal Ericsson-jargong. Kenneth och Tomas anlände och med var även Tomas gamle kompis ”Stubben” som vi snackade lite med. Några av mina egna gamla vänner dök också upp för att heja på oss. Denna gång hade vi tydligen hunnit missa första matchen men förde anteckningar under den andra och skulle tydligen ha vunnit den om vi varit med på riktigt. SIN-lag var två denna tävling och blev därmed utslagna. Precis innan vår egen match skulle börja fick vi höra att den skulle vara mycket svår och tydligen var vi så pass ödmjuka så jag noterat att vi var lite nervösa. Matchen visade sig också vara alldeles oerhört svår och vi låg konstant trea i början vilket skulle innebära att vi skulle bli utslagna. Saken blev inte bättre av att vi även sjabblade bort ett par frågor. Dock ryckte vi upp oss via intron och frågor på hjulet. Trivia är vi ju alltid bra på, nu som då. I slutändan lyckades vi med 39 poäng vinna hela matchen mot 37 poäng för tvåan. Kändes oerhört skönt och vi var mycket glada och lättade. Fick en hel del gratulationer och hela Rootmoset med sällskap åt och firade efteråt. Vi skingrades edan och jag hann även besöka ett par andra etablissemang innan jag gick hemåt efter midnatt.

Tomas var först på plats vid tävlingen 16 mars och då övriga anslutit sig hann vi snacka lite med Tjoffen som förklarade att man denna gång sänkt svårighetsgraden något. Det visade sig för vår del även stämma och jag har noterat att matchen blev ”behaglig” och att vi vann med betryggande marginal. I nästa match, som vi lyssnade på, vann Marquee Mooners (Rolling Records-gänget) över Grey Lagoons (embryot till Nine Inch Snails) medan Needles and Pins, redan nu veteraner, blev utslagna. Efteråt blev det måltid med ett myller av folk och en av oss råkade tillfälligt bli utelåst senare under aftonen. Själv hamnade jag på Munken innan jag gick hem sent.

Med tanke på hur det hade gått i tävlingen hittills anlände vi väl med ganska gott självförtroende till finaldagen 23 mars 2002. Kenneth var dock något matt denna tag till följd av kombination av astma och lunginflammation men vi gjorde vad vi kunde för att förhöja stämningen för oss alla. Kenneth och jag var för övrigt först på plats och hann snacka en hel del innan Tomas och Kjelle dök upp. Ett antal gamla vänner dök också upp för att heja på oss. Då matchen började surfade vi på ganska bra och ledde även på 60-tal men (ironiskt nog) då 90-talet kom så mosade vi det totalt varvid Marwuee Mooners drog ifrån oss och ledde med tio poäng. I en längre paus låg vi sist av de inblandade lagen och var ganska stukade. Vi repade oss tydligen något under andra halvan av matchen men slutade ändå som tvåa totalt med sju poängs marginal upp till de välförtjänta vinnarna Marquee Mooners. Vi fick t-shirts (tydligen med Petter och fan vet i så fall var den tog vägen) samt liveplatta från Pink Floyds Wall-turné 1980 – 81. Uppmärksamheten riktades dock givetvis enormt på vinnarlagen så vi slank undan något efter att ha fått våra silverpriser. Vi åt och drack ganska mycket tröstande öl och pratade av oss. När vi sedan skingrade oss så gjorde jag sällskap söderut i snöslask som därefter övergick till hagel. Vid Mejerigatan såg jag så Kjelle försvinna ytterligare söderut i detta föga behagliga väder och så slutade vårt Popgiss-äventyr 2002.

Popgiss 2020 - omgång två och tre

 

Det var den 19 november 2021 och äntligen, äntligen skulle Popgiss 2020 avgöras efter försening halvannat åt på grund av den famösa pandemin. Men nu skulle säcken knytas ihop med en maratonhelg med giss både fredag kväll och lördag dag. För säkerhets skull hade jag sett till att ta ledig från jobbet så jag bara kunde ta det lugnt och tillbringa början av dagen med exempelvis klippning, bad, TV och lite annat.

Klockan 15.10 knallade jag ner till Donner Event. Tomas, som ändå sagt att han kunde få stressa lite, var på plats redan då jag kom och det blev ett hälsande på folk till höger och vänster som om ingenting hade hänt angående pandemier och liknande. Kjelle och Kenneth anslöt sig och sedan presenterade Örjan och Dr Zoom det hela och tävlingen drog punktligt igång någon minut efter 16 såsom utlovat. Därefter blev det tempo.

I början av tävlingen sjabblade vi till det på en åt där Kenneth föreslåg Coasters men jag och Tomas hävdade att de mest gjorde ”tokrolig” musik. Givetvis var det The Coasters. Överlag var det lite knepigt redan på äldre musik och Kenneth ställde återkommande frågan ”Men var fan är rocken?!” Jag var ett tag rädd att jag för andra gången skulle blåsa ”It's the End of the World” med Skeeter Davis (vars namn jag glömt) men min fundering var rent akademisk då det var Brenda Lee.

För en gångs skull var jag väldigt olydig då vi under hårdrock och synth blev distraherade av att kortläsaren strejkade då den annars ekonomiskt solide Kjelle skulle betala en runda. Därmed sa tre av oss ”Kiss” medan jag ensam slogs för ”Whitesnake”. Då mina lagkamrater gick på toaletten begick jag mitt lilla brott och skrev Whitesnake lik förbaskat. Så när mina vänner hängde lite med huvudet då Whitesnake lästes upp så kunde jag erkänna. ”Men låt det inte bli en vana”, som Kenneth sa. Kjelle var för övrigt väldigt nöjd med att sätta Tygers of Pan Tang.

Det blev lite lättare under 70- och 80-tal men vi fick ändå lystra rejält. Mellan dessa två decennier var det för övrigt matpaus och den lasagne jag intog var med Popgissmått mätt riktigt hygglig. En del intron var ganska okej men vi var svajiga även på 90-tal men lite bättre blev det under 00-tal. Det som lyfte oss lite var att vi ofta tog följdfrågorna relaterade till de olika blocken. Tomas aatte Graham Coxon och var mäkta stolt över detta. Vi mosade därefter det mesta som spelades från tiden efter 2010. En kategori om producenter var kul men vi insåg att ingen av oss hört Joey Tempest solo.

En discokategori blev lite av en andningspaus (jag har för mig Kjelle och Kenneth tog mycket) men covers och duetter var oerhört svårt och vi fick trösta oss med att vi klarade oss hyggligt på de avslutande 24 introna. Vi var även ganska bra på de 36 skivomslag som portionerades ut. Som så ofta skingrades vid ganska snabbt sedan vi säkrat en nionde plats och jag gick lift hem samtidigt som en storm var i antågande.

Förmiddagen 20 november gick åter till lugna aktiviteter såsom läsning och TV. Tomas och jag taktikpratade dock så pass längre i telefon att klockan plötsligt var 13.20 varvid vi båda fick rappa på. Klockan 13.50 var på plats på Donners och lagkamraterna kom alldeles snart efter mig. Tävlingen inleddes med en tyst minut för en bortgången profil i våra kretsar och det var förstås känslosamt. Därefter inleddes vad som visade sig bli en väldigt tuff final.

Just under tävlingen upplevdes jag 50- och 60-talet som en potpurri av obskyra doo woop-grupper (vilket inte helt och hållet var fallet när jag sett spellistan men det var i alla fall mycket doo woop). Att jag inte direkt älskar genren gjorde väl inte saken lättare. Dock glad att jag kom ihåg att Dale Hawkins faktiskt gjort ”Suzie Q”. Vi hade dock glömt vem som gjorde ”Harper Valley TPA” (Jeanne C Rilley). ”Puff the Magic Dragon” kom i en obskyr svensk coverversion som lät exakt som originalet i mina öron. Grämde mig dock att jag under 70-talet blåste Throbbing Gristle som jag helt enkelt inte hör på sådär 30 år.

Efter en matpaus med hamburgare så klarade vi 80-talet hyggligt. Väldigt trevlig att få höra Nitzer Ebb och J Geils Band tog vi på gissning. Klarade även en kategori med australiensiska artister ganska så bra. Vårt maskineri började sedan hacka under 90- och 00-tal som inte gick vår väg i fråga om genrer. Återigen klarade vi oss dock bra på följdfrågorna och även på kategorin om producenter som Tobbe åter hade satt ihop. Tiotalet blev en ren katastrof. Lasses reggaekategori blev tacksam eftersom det mest var kvasi-reggae vilket passade oss ganska bra. Dock rundades det hela av med tuffa covers och duetter men klarade oss något så när på intron innan denna final var till ända.

Allt som allt kämpade vi oss till en tiondeplats men det var verkligen på håret att vi inte klarat det. Totalt hade vi 165 poäng medan vinnarna, Eftermössan i Hökarängen, hade hela 251 poäng. Som ofta imponerade även Nine Inch Snails med 226 och en silverplats medan Bonobo kom trea. Blev förstås lite allmän cirkulation men såsom urblåsta i huvudet av all musik så skingrades vi och jag och Kenneth delade på en taxi hem i duggregnet. Allt som allt ett ganska tufft men varierat Popgiss som dock satte på oss på rejäla prov. Och det blev över tid det längsta Popgiss någonsin – ett och halvt år!