I backspegeln: Popgiss 2002

 

Jag minns inte så mycket av Popgiss 2002 då jag verkligen tänker efter men det kan å andra sidan bero på att det var 20 år sedan. Jag minns att vi kom tvåa, jag minns en och annan fråga, jag minns otympliga hjulet som ännu snurrade vid denna tid. Lyckligtvis skrev jag ner en ganska detaljerad skildring i dagboksform.

Till att börja med gick Popgiss fem gånger våren 2002 och i samtliga fall hyfsat korta tävlingar under fem lördagseftermiddagar, 16 februari, 23 februari, 9 mars, 16 mars, 23 mars och detta skedde på Bistro Borgen precis innanför Österport. Den första deltävlingen blev en ganska dyster historia trots att vi vann den. Det hade dock inget med arrangemanget i sig att göra. Kom till Borgen cirka 14.15 och Tjoffen och övriga arrangörer var i full färd med att ställa i ordning. Kenneth var ganska ur slag då han tillsammans med Tomas anlände. Detta på grund av problem på hemmafronten men Ericssons snabba avveckling i Visby var även i full gång vilket påverkade alla mina tre lagkamrater. Efter att arrangörerna fått ordning på allt så kom deltävlingen igång 15.30. Upplägget var väl ungefär detsamma som då vi höll i det hela år 2000 har jag noterat. Kenneth satte bland annat en fråga om var Bob Marleys cancer började /tån) och jag tog själv en fråga om vilken poet Nynningen tonsatt (Majakovskij). Det blev i halvtid buffé medan det rättades för fullt. Jag snackade tydligen med en gammal klasskamrat i matkön. Vi körde därefter på och ölen flödade tydligen fritt och Manne, än idag Borgens föreståndare, hade fullt upp med beställningar. I slutändan segrade vi med 56.5 poäng av 64 möjliga. Hann efteråt snacka med arrangörerna och ge dem beröm (tror tusan det, när vi just vunnit). Kjelle stack ganska tidigt men vi andra tre satt kvar. Vi mötte dock en man som var alldeles fruktansvärt berusad redan vid 19 på en lördagkväll och som började skämta med Kenneth som ju inte alls såg ut att uppskatta det. Jag gick därmed bort och gabbade lite med killen för att distrahera honom. Han var fast besluten om att ”gå på Borgen ikväll” men jag tvivlar på att han skulle komma in. Vi skingrade därefter på Öster.

Angående tävlingen 23 februari har jag mest noterat att det var moddigt ute men inte exakt då jag anlände till Borgen under lite stressade former. Tomas var först på plats. Kenneth var lite mer uppåt denna gång. Kjelle var helt enkelt Kjelle. Det hela kom igång något efter 15 och vi hade tydligen en tuff inledning men kom igen mer och mer ju längre tävlingen fortskred. Vi vann med 49 poäng (av 64?) medan det nästa bästa laget hade 39 poäng. Stämningen var med andra ord ganska hög. Därefter gick ännu en delmatch som vi alltså inte deltog i då vi var klara (de förekom ju även utslagning) men vi förde anteckningar och noterade av vi här skulle ha rakat in 49 poäng igen medan det lag som i verkligheten vann hade 47.5. Det blev dock ganska mycket förseningar och tidsschemat försköts efterhand. Kom tydligen även en tredje match och där fick vi enligt anteckningar 41.5 medan SIN-lag II, som vann på riktigt, hade 44.5. Pratade efteråt med Örjan som uttryckte viss oro då ett par lagmedlemmar eventuellt var bortresta till nästa tävling. Jag gick tydligen hem och jobbade med en tenta efteråt vilket jag tolkar som att mitt studentliv vid denna tid var ganska hektiskt. Skickade rentav in den framåt midnatt. Jag undrar hur det gick?

Vid tävlingen 9 mars var Kjelle FÖRST på plats och gjorde därmed inte längre skäl för smeknamn som ”blixten eller ”turbo-Kjelle” enligt gammal Ericsson-jargong. Kenneth och Tomas anlände och med var även Tomas gamle kompis ”Stubben” som vi snackade lite med. Några av mina egna gamla vänner dök också upp för att heja på oss. Denna gång hade vi tydligen hunnit missa första matchen men förde anteckningar under den andra och skulle tydligen ha vunnit den om vi varit med på riktigt. SIN-lag var två denna tävling och blev därmed utslagna. Precis innan vår egen match skulle börja fick vi höra att den skulle vara mycket svår och tydligen var vi så pass ödmjuka så jag noterat att vi var lite nervösa. Matchen visade sig också vara alldeles oerhört svår och vi låg konstant trea i början vilket skulle innebära att vi skulle bli utslagna. Saken blev inte bättre av att vi även sjabblade bort ett par frågor. Dock ryckte vi upp oss via intron och frågor på hjulet. Trivia är vi ju alltid bra på, nu som då. I slutändan lyckades vi med 39 poäng vinna hela matchen mot 37 poäng för tvåan. Kändes oerhört skönt och vi var mycket glada och lättade. Fick en hel del gratulationer och hela Rootmoset med sällskap åt och firade efteråt. Vi skingrades edan och jag hann även besöka ett par andra etablissemang innan jag gick hemåt efter midnatt.

Tomas var först på plats vid tävlingen 16 mars och då övriga anslutit sig hann vi snacka lite med Tjoffen som förklarade att man denna gång sänkt svårighetsgraden något. Det visade sig för vår del även stämma och jag har noterat att matchen blev ”behaglig” och att vi vann med betryggande marginal. I nästa match, som vi lyssnade på, vann Marquee Mooners (Rolling Records-gänget) över Grey Lagoons (embryot till Nine Inch Snails) medan Needles and Pins, redan nu veteraner, blev utslagna. Efteråt blev det måltid med ett myller av folk och en av oss råkade tillfälligt bli utelåst senare under aftonen. Själv hamnade jag på Munken innan jag gick hem sent.

Med tanke på hur det hade gått i tävlingen hittills anlände vi väl med ganska gott självförtroende till finaldagen 23 mars 2002. Kenneth var dock något matt denna tag till följd av kombination av astma och lunginflammation men vi gjorde vad vi kunde för att förhöja stämningen för oss alla. Kenneth och jag var för övrigt först på plats och hann snacka en hel del innan Tomas och Kjelle dök upp. Ett antal gamla vänner dök också upp för att heja på oss. Då matchen började surfade vi på ganska bra och ledde även på 60-tal men (ironiskt nog) då 90-talet kom så mosade vi det totalt varvid Marwuee Mooners drog ifrån oss och ledde med tio poäng. I en längre paus låg vi sist av de inblandade lagen och var ganska stukade. Vi repade oss tydligen något under andra halvan av matchen men slutade ändå som tvåa totalt med sju poängs marginal upp till de välförtjänta vinnarna Marquee Mooners. Vi fick t-shirts (tydligen med Petter och fan vet i så fall var den tog vägen) samt liveplatta från Pink Floyds Wall-turné 1980 – 81. Uppmärksamheten riktades dock givetvis enormt på vinnarlagen så vi slank undan något efter att ha fått våra silverpriser. Vi åt och drack ganska mycket tröstande öl och pratade av oss. När vi sedan skingrade oss så gjorde jag sällskap söderut i snöslask som därefter övergick till hagel. Vid Mejerigatan såg jag så Kjelle försvinna ytterligare söderut i detta föga behagliga väder och så slutade vårt Popgiss-äventyr 2002.