Nu handlar den här bloggen
huvudsakligen om Rootmoset men då jag inte räknar med att vi alla
fyra lyckas synkronisera närvaro vid det giss jag ska skriva nedan
så tyckte jag att detta var för intressant för att inte skriva om.
Så här kommer den lilla historien om när jag, Robert, hamnade ute
i stora världen, på Stockholms Musikquiz
Vi är ju ett antal ö-bor som tidigare
har besökt Stockholms Musikquiz, som efter några år på Skånegatan
nu hålls i Brooklyn Bar vid Debaser Strand den första torsdagen i
månaden. En av våra profiler bland öns gissare, Jerker Nilsson,
har här på bloggen även gjort en gästkrönika om SMQ kontra
Creppy Quiz (https://rootmoset.blogspot.com/2015/05/visby-stockholm-en-quiz-jamforelse.html).
Omdömena från deltagande ö-bor har
varit något varierat utifrån de samtal jag haft. ”Analt”,
”ingen hårdrock”, ”dålig ljudanläggning”, ”man slipper
gubbrock”, ”mer modernt och mer svenskt” har väl varit en del
av de synnerligen disparata kommentarer jag har samlat på mig då
jag diskuterat tävlingen med de som varit där.
Som det nu föll sig skulle jag
egentligen bara gå på en liten föreläsning på Historiska museet
en fredagseftermiddag men jag noterade ju att det kvällen innan
alltså var SMQ och efter lite diskuterande i Facebook-gruppen så
fick jag en del förslag och plötsligt fanns det ett lag.
Lämpligtvis var mina medtävlare även personer med kopplingar till
åtminstone en av arrangörerna vilket inte nödvändigtvis behövde
hjälpas oss. Hoppas kunde man dock alltid. Arrangörer var alltså
Ulf Gerhardz (där hälften av medlemmarna består av de på Gotland
inte helt obekanta Dr Zoom and the Sonic Boom) och då de har en
ganska folklig inställning så hoppades jag att det skulle gynna
oss.
Sagt och gjort. Om eftermiddagen den
förtjusande soliga torsdagen 4 april i herrens år 2019 kom jag
släntrande längs Hornstulls strand. Jag hade fått veta att man
behövde köra cirka en timme innan etablissemanget öppnade så
kring 16 eller något därefter kom jag fram. Mycket riktigt stod där
redan ett halvdussin personer och väntade. Det var därtill enbart
gamla bekanta så tiden fördrevs med småprat om nya och gamla
tävlingar. En och annan tyckte även det var roligt att jag hade
kommit upp, vilket uppskattades. Och längre bak i kön skymtade jag
minsann min gamle gästkrönikör Jerker som hade infunnit sig även
denna gång.
Jag var inte helt orolig över låtvalet
men ett antal av de medtävlande förklarade att anläggning var av
varierande kvalitet och jag tipsades om att sitta så nära scenen
jag kunde. När stället väl öppnade så rusade jag väl inte
direkt in (det hade varit oartigt) men de främre borden rök snabbt.
Jag hamnade i någon alkovliknande del av restaurangen varvid jag
inväntade mina lagkamrater. Eftersom en av oss hette Camilla så
fick det bli lagnamnet Camillas mirakel (för er som minns
åttiotalsgruppen Millas mirakel).
Menyn bestod av mycket hamburgare så
det fick bli en smörgås eftersom jag redan intagit hamburgare till
lunch. Utbudet av dryck var ganska bra. Lagkamraterna infann sig och
medan vi pratade hann jag dock bli lite orolig över anläggningen då
jag noterade att jag kände igen några av mina absoluta favoriter
(det spelades mycket EBM) efter tre eller fyra minuter.
Tävlingen inleddes med att alla stod
upp och sjöng för hedersknyffeln Herman Lindholm, som alltså
fördrev sin födelsedag med att arrangera SMQ. Därefter drog det
igång. Jag noterade att de tävlande under SMQ, till skillnad från
Creppy Quiz, var väldigt tysta medan låtarna spelades vilket var en
lättnad. Det faktiskt ganska lätt att känna igen det som kom. Vi
klarade oss ganska bra på inledande teman om april och trummisen Hal
Blaine så det kändes lite mer betryggande med en gång. Vi tog även
en röd tråd om Brexit ganska lätt.
I pausen delades det ut pysselpapper så
det blev snabba toalettbesök och det gällde bland annat att gissa
rätt singelomslag vilket gick ganska bra även om jag inte kom ihåg
vilken Smiths-låt det gällde då jag såg omslaget till ”This
Charming Man”. Temat ”1994” satt som hand i handske och det
blev väl lite diskussion om huruvida det var Grymlings eller Magnus
Lindberg solo (det var det förra). Temat ”schlager” var lite
fritt då det inte var så mycket från ESC (och lika glad var jag).
Temat med bilder på föräldrar till
artister var i ärlighetens namn rätt svår och vi tappade nog en
del på slutet, inte minst då det dök upp en del hip hop och annat
som är vita fläckar för mig. Det hela avslutades med ett intro
innan jag vandrade hemåt i natten. Två av våra tappra medlemmar
stannade kvar och noterade att vi kom på en 17:e plats av totalt 26
lag. Överlag tyckte jag att vi hade ett bra och slagkraftigt lag och
här handlade det nog mer om att övriga lag var bättre än om att
vi var sämre, så att säga (det är en viktig distinktion i vilken
tävling som helst där jag ofta känner att ”den här kvällen var
jag sämre/bättre” beroende på situationen).
Sammanfattning av SMQ: Generellt
mycket, mycket svårare än på Gotland. Våra quiz är vid
jämförelse en picknick, särskilt då du ska sätta låttitlar. Med
rätt blandning blev det dock väldigt roligt såsom i detta fall.
Anläggningen är dock det stora problemet för jag är ganska säker
på att vi blåste en del låtar på att vi helt enkelt inte kände
igen vad vi hörde. På det hela taget var det dock trevlig och
otvungen stämning på SMQ och jag återkommer gärna om jag får
tillfälle. Inte minst hade jag mycket trevliga lagkamrater.
.jpg)