Glädjechock!

Och så blev det lördag förmiddag igen och plötsligt befann sig undertecknad liggande i sitt badkar med Neil Young i högtalarna vilket var ett säkert tecken på att det var en musiktävling på gång. Den här gången laddade jag även upp rejält i matväg då jag och Tomas besökte den senares moder för en stadig lunch i form av Meat Loaf (köttfärdslimpa, inte den fete Texas-killen), för att spinna vidare på det musikaliska temat. Därefter samlades vi hos Kjelle där vi hann snacka och dra igenom några låtar innan vi ramlade ut till gamla P18 och Restaurang Hwitstjerna.

Tävlingen startade i god tid och liksom förra gången höll man även ett bra tempo. Det hela inleddes med intron och vi klarade oss rätt bra där även om Kjelle grämde sig över att han blåste Genesis och jag själv över att jag blåste något med Iron Maiden, men förmodligen från någon av de plattor jag inte lyssnat på (d.v.s. med ny sångare). Under 60-talet gjorde vi visserligen ett av dessa byten (från Rick Nelson till Paul Anka varvid Rick ändå var rätt i slutändan) som vi ju egentligen inte ska göra men sådant kan inte undvikas ibland då vi ju även haft rätt på sådana ändringar. Det är en fin balansgång. 60-talet gick allt som allt rätt bra ändå.

70-talet blandade och gav men vi klarade tillräckligt mycket för att inte skämmas. Och så noterade jag, nörd som man är, att en av låtarna (Sly Stones "Thank You") egentligen kom 1969. Kennet var extremt nöjd med att sätta sina gamla favoriter Ten Years After. Däremot irriterande att vi skrev Savoy Brown istället för Foghat (i princip samma medlemmar). Det påminner mig om att vi faktiskt hörde Foghat i den första tävling där vi alla fyra deltog 1998 då vi bommade frågan om från vilken grupp merparten av killarna i Foghat kom. Det tycks, ännu efter 14 år, vara vårt öde att blåsa frågor om Foghat eller Savoy Brown.

Även 80-talet var rätt behagligt och vi gjorde en del starka insatser. Undertecknad satte t.ex. Helloween och Kennet blixtrade åter till och lyckades via resonemang (med sig själv) pricka Gregory Isaacs. 90-talet var en enda stor skrattfest och Tomas, Kjelle och jag kom t.ex. fram till Republica på ren chansning fast vi inte mindes dem så väldigt bra. En av våra grannar hävdade att jag tydligen lyssnade alldeles för mycket på Mix Megapol i samma veva. Jag förstod aldrig riktigt varför. Ungefär mellan 80- och 90-tal låg vi för övrigt femma men var beredda på att tappa lite då vi nu stod inför det som vi i Rootmoset kallar "dödsskuggans dal", d.v.s 00-talet och framåt.

Och det blev onekligen en match, men det blev det för alla jag pratade med. Även om några popakter förekom (Kjelle tog vad som nog var en av få poänger här på någon grupp som heter Train) så var det mycket som var gammalt och renav en smula utlevat (Krokus, visste inte ens att de ännu höll på) och vi blåste 00-talet magnifikt enligt en gammal god tragedi... förlåt, tradition. En snabb rundringning till våra bordsgrannar visade dock att de inte hade lyckats väldigt mycket bättre. Vi kändes oss något säkrare på svenskt där vi varierade mellan tvärsäkra, osäkra och helt ovetande i ungefär lika delar. Kennet blixtrade till för tredje gången denna afton då han satte Gudibrallan som framförde opuset "T Doja".

Man avslutade därefter med en rolig variant av covers där man hade mixat ihop två versioner av samma låt. Det tog alltså en liten stund innan vi förstod upplägget men vi kom snart in i det. Efter diverse minglande och pratande med andra tävlande så stod det till sist klart att vi mot slutet av aftonen erövrat en TREDJEPLATS, vilket var något av en glädjechock för oss. Vi hade ju kanske räknat med att ligga bland de åtta bästa men kunde lika gärna ha rasat ned till plats nio - elva men vi hade nog inte trott att vi skulle hamna högre än förra gången. Det var smått omtumlade som vi åkte därifrån samtidigt som en av mina kontaktlinser blev så till sig av glädje så att den rymde in under mitt ögonlock där den förblev resten av kvällen, till viss förtret för mitt synfält.

Eftersom det hade varit en heldag avrundade jag och Tomas med lite efterprat framför TV:n medan Melodifestivalen seglade förbi (har i skrivande stund redan glömt hur det vinnande bidraget lät) och därefter kunde vi även se lite brittisk deckare. Sedan var det ridå för några trötta men ändå synnerligen nöjda Rootmosare.