Popgiss 2016 - deltävling ett (och lite annat)

Så var då stunden äntligen kommen. Efter att nästan krampaktigt ha matat artister och grupper (mest grejer från 00-talet samt hip hop) så var den stora dagen här. Jag hade hämtat upp Kennet och vi intog en enkel måltid tillsammans och snackade ihop oss lite innan vi knallade ned till Donners event där de XIII:e popgissspelen (som tävlingen nu kallades) skulle hållas. Tomas väntade redan på oss då vi kom. Allt flöt på oerhört bra. Vi hängde av oss, fick vårt bord, provianterade, kollade över pennorna. Den sista pusselbiten – Kjelle – dök upp och tävlingen började i väldigt god tid med anförande av en tredjedel av arrangörsteamet.

Redan då vi såg svaren på första kategorin, intron, noterade vi ganska snabbt att det var idel svenska artister. Och innan någon av oss hann utveckla den tanken vidare (vi talar här sekunder) fällde konferencieren kommentaren ”Välkommen till den svenska deltävlingen”.

Svensk musik! Ja, det skulle spelas idel svensk musik på tävlingen vilket, enligt min bedömning togs emot med varierade reaktioner vid borden i salen. Hörde bestämt några som jublade eller applåderade lite medan några lag satt tysta (om det sedan berodde på chock, avsmak eller bara ”whatever” får läsaren själv avgöra). I vilket fall så kom resultaten i tävlingen – med något undantag – att variera lite. Det rördes alltså – med ett undantag – om i grytan. För egen del tog vi det hela med ro då vi även noterade att urvalet genast blev oerhört mycket mindre då vi hölls oss inom konungadömet Sveriges gränser.

Vi klarade oss egentligen hyggligt på alla decennier och kunde åtminstone konstatera att vi höll en viss jämnhet även om en del följdfrågor var kvistiga (vad Rock-Olga hette på riktigt hade vi kanske inte gått in för att nöta in). Som vanligt hade vi svårt med de här svenska sextiotalsbanden som Kjelle ändå hade pluggat in. Dock hade han viss nytta av sitt lyssnande då vi satte några grejer. Det fanns förstås med några extremt lätta samt någon enstaka artist som ingen (enligt mellansnack i pauserna) hade hört talas om ens när svaret kom. Var lite nöjd med att jag klippte Jailbird Singers efter att ha sett en dokumentär med dem rätt nyligen.

Vi visste inte att Gärdesfesten kunde ha fått hette Skeppsholmsfesten men kunde gissa oss till att Ulf Lundell blev refuserad av skivbolag på grund av bristande politiskt budskap eller vilken klassisk skivbutik från 70-talet som efterfrågades (Pet Sounds). Och har faktiskt via mitt eget lyssnande kläm på vems om gjorde ”Hooked on a Feeling” i original (B J Thomas). När det kom en helt okänd ABBA-låt blåste vi den magnifikt. ”Så här bra producerade saker FANNS bara inte i Sverige på 70-talet”, som Kjelle konstaterade. Däremot nästan slogs Kjelle och Kennet om att först nämna Merit Hemmingson. Nästan introvarning.

Av samma skäl satte vi lätt Bathory under 80-talet eftersom det inte fanns något annat som lät så ens i Europa på den tiden med undantag för Venom, troligen. På 90-talet kom textcitat vilket påminde oss om att vi ibland lyssnat slarvigt även på en del väldigt kända låtar. Tomas glänste rejält på 90-talet och klippte exempelvis Fireside innan låten ens börjat. Vi slackade lite på 00-talet men glänste närmast på 10-talet, inte minst då vi bekymmerfritt radade upp de poptjejer vi lyssnat på. Dock grämde sig Tomas över att han i hettans stund skrev Beatrice Eli istället för Dolores Haze.

Vi klarade oss väl hyggligt på duetter och regionala skivbolag men hade ett totalt helvete med svensk hip hop då vi rentav satt och dividerade så mycket så vi missade att en Linda Pira-låt spelades trots att det var en av få vi kanske hade klarat. Vårt lågvattenmärke. Kunde även något så när sätta skivomslag och år men blev rejält chockade (i positiv mening) då vi var bäst i hela tävlingen på COVERS. Covers!!!! Ja, någon ska väl det också ske. En gång var tionde år, kanske? Gjorde även ett hyggligt jobb på den avslutande dansmusiken. Behövde i alla fall inte skämmas.

Allt som allt kom vi i alla på en 11:e plats (12:a på listan men med två lag på en delad plats ovanför oss) vilket var något så när även om vi hade velat ligga minst topp tio. Det rördes som sagt om i grytan lite men de redan förhandstippade vinnarna Dr Zoom gynnades tydligen extremt av tävlingen och gjorde som i förra mellangisset – parkerade sig på förstaplatsen efter en runda för att därefter bara öka avståndet ned till övriga lag. Som det nu var så skilde det 33 poäng mellan Dr Zoom och tvåan. Barcelona mot FF Åtvidaberg, ungefär. I vilket fall var det ett kul grepp även om vi är mer förvirrade än någonsin inför nästa omgång 19 mars. To be continued...

Bara några dagar senare slog vi emellan med en liten vända på de gamla invanda Creperiet och en tävling anordnad av The Gotländskt utseende. Trots ett roligt upplägg med mikrofrågor kring en rad subkulturer så hamnade vi på en förnedrande femte plats och kände onekligen av en viss formsvacka. Just då i alla fall.

Desto gladare var stämningen igår då vi efter en förtjusande förfest letade oss ned till Wisby Hof och klubben Wall of Sound för att se det eminenta husbandet exekvera Bowie-låtar under 90 minuter. Det är vid de här tillfällena man är så glad att man bor i kulturstaden Visby med en uppsjö av duktiga, spännande, sköna och roliga människor. En magisk kväll blev det då vi diggade, cirkulerade, snackade och hade det trevligt i största allmänhet.