måndag 12 juni 2017

Säsongsslut våren 2017: Egna Quiz och andras...



Våren 2017 blev allt som allt en extremt hektisk period för Rootmoset och det har därmed blivit lite si och så med uppdateringarna på vår blogg. Personligen tränar jag fortfarande en massa hårdrock interfolierat med musikåret 2017 och en del gamla favoriter vilka jag behöver höra dagligen. Typiskt nog avslutades vårsäsongen med dels ett quiz i egen regi och dels en seger, vilket ju satt fint.

Det quiz vi körde torsdagen 1 juni 2017 hade siffran sju som ett ganska så genomgående tema, i alla fall för större delen av quizet. Efter en gratis måltid och lite taktikprat så inledde vi det hela med att sjunga och hurra för Kjelle, som fyllde år denna dag och trots det hedrade vårt quiz med sin närvaro. Därefter körde vi ett antal låtar från 1957, 1967 och så vidare ända fram till 2017. Det var först under 80-talet jag talade om något om kvällens tema. Röda tråden innehåll rätt och slätt siffran sju, veckodagarna och tal delbara med sju.

Blev rätt hes under kvällen då det kan sorla friskt i en liten lokal fylld med ett femtiotal personer. De flesta var nöjda även om många även var överens om att vårt quiz var ganska svårt (vilket en del tyckte var positivt medan andra fann det mer frustrerande). Vi fick rentav en liten avans på de pengar vi samlade in under aftonen och kunde nöjda och glada lägga vårt första quiz sedan januari 2016 (ja, tiden går) till handlingarna.

En knapp vecka senare var delar av Rootmoset (i alla fall jag och Tomas) på plats på Brygghuset för vårsäsongens sista musik-Quiz. Då vårt ordinarie lag hade vissa sjukdomsfall så hade vi fyllt ut med prominenta vikarier, närmare bestämt Peter Wennblad medan vår ordinarie medlem Jessica Jakobsson var fjärde medlem i det lag som normalt heter 50 Shades of Mos (en korsning av Rootmoset och 50/50). Den här kvällen blev det en batalj som hette duga och det var osäkert in i det sista mellan oss och eminenta Örjanz, som dock föll på en missad röd tråd samtidigt som vi var närmast förbluffade över att lyckas slå kraftpaketen Erik och Jerker, denna kväll i samma lag. Det satt onekligen fint med en seger och en gratis måltid. Då vi ändå hade ångan uppe vann vi även vår tredje raka seger i Visby pub Quiz, ett allmänbildnings-quiz, kvällen efter men det är en helt annan historia. Sommaren står för dörren och Rootmoset ser fram emot den med tillförsikt.

söndag 7 maj 2017

Det närmaste vi kommer rockstjärnelivet...


Noterar att det inte har uppdaterats på denna blogg sedan februari och förklaringen är väl helt enkelt att våren bara har ramlat på. I Rootmoset har vi haft fullt upp med återkommande quiz, prat om artister vi ska lyssna in oss på, en och annan konsert samt, givetvis, våra jobb och övriga liv utanför musiken.

Folk undrar ibland saker i stil med "du som är så intresserad av musik måste väl spela något instrument"? Sanningen är ju att det gör jag inte. Inte heller Tomas. Däremot spelar Kjelle ett antal instrument (bland annat trummor och olika blåsinstrument) vilket han gjort sedan barnsben och Kennet är en erfaren basist som även behärskar kompgitarr. Brukar dock skoja lite om att Rootmoset väl är et närmaste vi kommer att ha ett band utan att faktiskt vara ett band.

Under en av de senare tävlingarna på Brygghuset kom en ung man fram till mig och mitt sällskap och sa "Är ni gissare?" varvid han även förklarade hur imponerad han var över kunskapen hos oss som hade det här som heltidssyssla. Och återigen är det väl det närmaste man kommer rockstjärnestatus. Och efter 19 år tillsammans är vi väl därtill mogna för Rolling Stones-stadiet.

I snitt träffas vi ju minst en månad men i och med tävlingarna på Brygghuset (ofta två per månad) kan vi även tillåta oss lite friare laguppställningar vilket blir lite som små soloutflykter från Rootmoset varefter man med förnyad energi återvänder till gänget. För närvarande håller vi även på och knepar och knåpar med ett quiz som vi 1 juni kommer att hålla på Creperiet. Kom gärna, den som kan.

söndag 12 februari 2017

Mellangiss 2017 - rapport

Dagen då Mellangiss 2017 skulle stunda började inte så bra då jag efter en orolig natt med många sömnavbrott vaknade och kände mig allmänt ruggig i vad som verkade vara något slags hopkok av förkylning och influensa. Meddelade så snart som möjligt killarna detta så de visste vad de hade att vänta. Situationen kändes ju knappast bättre av att Tomas också meddelade att han kände någon slags förkylning på väg.

Nåväl. Gjorde det bästa av situationen. Lyssnade på några sista låtar innan jag gick in i avslappningsperioden precis innan tävlingen. Badade. Lyssnade på Neil Youngs "Tonight's the Night" och "Rust Never Sleep". Blev upplockad och for ned till Wisby Strand.

Hälsade på lite folk men kände mig på grund av mitt tillstånd inte översocial trots att det normalt är halva nöjet att spankulera runt och prata med folk. Och så ville jag ju inte smitta fler än jag kunde undvika. Tävlingen drog igång punktligt efter introduktion av producenten Örjan Hillbom. Vi kunde ganska tidigt konstatera att man i de olika kategorierna höll en snäll nivå vilket är nödvändigt då  man har en deltagarskara på runt 400 personer. Inledande intron gick väldigt bra, liksom påföljande 90-tal där vi var på mammas gata mer än någonsin. Vi spikade kategorin även om jag var på vippen att stjälpa det då jag skrek "Ministry" då man spelade Rob Zombie. Lyckligtvis ändrade jag mig efter en stund.

Covers gick väl rätt bra även om vi grämde oss att vi skrev Los Lobos istället för Gypsy Kings på den där spanskspråkiga versionen av "Hotel California" som vi alla hört i "The Big Lebowski". Jag gissar att de nedresta Stockholmslagen (som annars var brutalt överlägsna från start) åtminstone blåste Gaston Bros tolkning av Smaklösa. Gick även väldigt bra på 60-talet även om vi här märkte att vi tappade placering efter varje räkning. Vi hade väl börjat tvåa och sedan var det stadigt trea, fyra och så vidare. Vårt mål var ju ändå tio i topp. Under första halvan av tävlingen kände jag mig för övrigt kokhet men för variationens skull övergick detta framåt sena eftermiddagen i frossa.

Kategorin med arrangörernas favoritvideos var rolig även om det var en och annan som vi blåste. Vi var exempelvis inte så bra på Busta Rhymes och Green Jelly figurerade visserligen i diskussionen men vi skrev Offspring i brist på annat. Kategorin "Unplugged" blev lite knepig för oss då vi till en början tänkte "Unplugged! Ah, det är grejer från 90-talet, Peace of cake". Och sedan dök det plötsligt upp artister som inte ens var påtänkta på 90-talet (Katy Perry). Vi fick plötsligt bredda vårt tänkande samtidigt som vi alla konstaterade "Va, kör de ännu Unplugged? Det är väl ingen som tittar på MTV idag?" Så alltid lär man sig något.

Vi klarade den påföljande housemixen ganska bra trots stadigt sjunkande form. 70-talet fick dock rätt bra även om vi blåste Minnie Ripperton (hade dittills hört en låt med henne, "Loving you") och vi köre även på Sonic Rendezvous Band och "City Slang" (av ett par bemärkta popgissare utnämnd till världens bästa låt). Kvinnliga hjältar gick väl även de ganska bra även om vi rörde ihop Ella och Billie. Klarade nutiden väldigt bra även om vi gjorde en sådan där klassisk sista-minuten-ändring trots att vi skrivit rätt svar. Men den här gången tog jag i alla fall "Knäpper mina fingrar" med Linda Pira som även spelades i Popgiss 2016 trots att jag är väldigt säker på att jag absolut inte hörde den (troligen var jag på toaletten just då).

Vi låg nia efter pausen med mat och värre skulle det bli. Vi var inte helt nöjda med vår insats på andra omgången intron. Raset fortsatte efterhand till plats 11, plats 13... och jag började bli en smula stingslig, ska jag erkänna. Vi gjorde en rätt bra insats på 00-tal. Tog exempelvis System of a Down utifrån devisen "Om sångaren sjunger på ett väldigt märkligt vis så är det SOAD". När andra vändan med videos kom så blåste vi (nej, Rootmoset mörkar aldrig sina musikaliska tillkortakommanden) Blurs "Coffee and TV" en låt som ingen av oss troligen hört på år och dag samtidigt som vi tydligen inte sett videon. Vi hade skrivit Weezer men fick ändra på det när de riktiga Weezer dök upp.

Kategorierna "Hand clap", "Marching Drums" och "Cowbell" var underhållande och beredde oss inga större bekymmer. 80-talet var också mycket trevligt och det var väl just trevnaden så höll mig uppe då jag just då helst ville dra två tjocka täcken över mig och svettas ur mig min flunsa. Mot slutet kom "The Gamble", en kategori där du kunde sopa hem rätt många poäng. Som det visade sig skulle vi ta tolv poäng i den kategorin. Men just var jag så pass usel så jag tog mig hemåt och bad Tomas sms:a mig resultatet. Vi hade blivit tia tack vare vår insats där på slutet. Så jag var väldigt nöjd när jag alltså drog de där två tjocka täckena över mig.

Tomas var på hugget hela tävlingen och var en god protokollförare därtill. Kjelle hade gjort en heroisk lyssningsinsats innan tävlingen vilket också betalade sig. Vår Kennet såg till att styra upp saker och hålla ordning i klassen, så att säga. Det är alltid roligt att tävla med dessa killar. Särskilt när det är en så trevligt anordnad tävling. Nivån var för ett hyfsat lag som oss ganska snäll men då vi ändå tappade en och annan poäng mot de absoluta topplagen (som aldrig tappade något enda poäng) så innebar det ju att vi sjönk där i början. Men vi kunde lyckligtvis rädda situationen på slutet och uppnådde därmed uppsatt mål. Stort tack till arrangörerna Migraine Boy och deras stab, inklusive Örjan Hillbom. Och förstås till alla tävlande.

söndag 5 februari 2017

Rootmosets resultat: 1998 - 2016


För den som eventuellt är road av vår dagsform så har jag rotat i arkiv och dagböcker för att få fram våra resultat. Ja, i vissa fall mindes jag tydligt men i andra fall så ville man inte minnas så då blev det arkivmaterial fram.

1998: Etta. Jag svär på att detta inte är en efterhandskonstruktion men under tävlingens gång kände vi nästan på oss att vi skulle vinna då vi kom tvåa i första deltävlingen (seedningen) och sedan komfortabelt vann varenda gång. En rad trevliga rundor på Effes med endast 24 lag.

1999: Inget Mellangiss men en massa jobb inför Popgiss 2000.

2000: Arrangörer.

2001: Inget Mellangiss. Inte vad jag vet i alla fall.

2002: Tvåa. Vi var helt nöjda då vi inte gärna hade blivit arrangörer igen. Pallplats satt fint.

2003: Uppdelade i två lag där vi blev åtta (jag och Kennet) respektive fyra (Kjelle och Tomas) även om jag inte är helt säker eftersom upplägget hade många delar. Vi var uppe på scenen och tryckte på knappar, om jag får tro min dagbok. Kneippbyn.

2004: Katastrof-gisset. Vi vet inte var vi hamnade eftersom man hade ett utslagningssystem och vi alltså slogs ut i KVARTSFINAL. Vi var riktigt jävla dåliga förlorare så vi var inte på plats under semifinal och final. Det är ju liksom inte roligt att se en tävling när man är utslagen.

2005: Femma. Här fick vi ju tävla tillsammans också. För övrigt mycket skönt att man med tiden helt slopade de där tvåmannalagstävlingarna som inte är vår grej överhuvud.

2006: Nia. En placering som vi nog tyckte var dynga på den tiden men som vi är helt nöjda med numera. Vi hade ju redan varit nere på botten, dessutom. Åter på Borgen, för övrigt.

2007: 30 (mitt och vår vikaries lag) samt 14 (Tomas och Kjelle) respektive. Uppdelning är inte bra för oss och en av oss var bortrest, som sagt. Det hela ägde rum på Borgen.

2008: 14. Fortsatt förfall. Nog om det.

2009: Trea. En närmast chockerande uppryckning, kort och gott. Glada var vi.

2010: Sjua. Sista gången på Borgen. Var väl hyggligt nöjda och då var vi ju bättre än -08...

2011: Fyra i det ökänt svåra mellangisset på Wisby Strand.

2012: 10. Ja, som sagt... tio i topp, i alla fall. Kraschade lite på slutet trots att vi alltså bitvis klarade oss oerhört bra på just ny musik. Här märktes det ändå att vi åter börjat lyssna på samtida grejer.

2013: Trea. Och detta trots att jag av privata skäl var svårt distraherad.

2014: Sjua. Då var jag heller inte på plats i finalen, ska nämnas. Åter på Hwitstjerna, liksom 12 - 13.

2015: Femma. Sista (?) gången på Hwitstjerna.

2016: Nia i det Popgiss som fick på Donners event.

Allt som allt har vi sedan 2009 alltid legat på tio i topp och några gånger på pallplats. Hoppas härmed att vår dagsform ska vara så pass bra så vi kan upprätthålla denna standard i alla fall.

söndag 29 januari 2017

Inför Mellangiss - träningsläger och flerfrontslyssnande


Det närmar sig ett Mellangiss, alltså kanske världens näst viktigaste tävling efter Popgiss, och det går en del tankar genom huvudet om vår dagsform och allt man ska hinna lyssna på.

Träningslägren duggar väl tätt nu på sistone och i Visby har det nu även dykt upp en ny regelbunden musiktävling jämte Creppy Quizz, nämligen "Quizz med David och CaMa" på Brygghuset. Denna serie tävlingar, som alltså arrangeras av musiknördarna David Ahonen och Carl-Magnus Westemar, har troligen ett lite mer folkligt anslag (alltså att nivån är något enklare, i alla fall i vissa grenar) då den även lockat en något annan publik än de vanliga nördarna. Dock är uppläggen minst lika ambitiösa som på Creperiet. Så gå dit, alla Quizz-sugna. Inte minst får man bra möjlighet till att träna sina musikkunskaper.

Allt detta lyssnande. Ibland känns det lite som ett flerfrontskrig då man inser att man helt enkelt inte hinner med allt. Jag har redan skapat nya spellistor för 2017. En för allt jag vill lyssna på för att jag gillar det, en för svenska listhits som jag ska mata in samt en för utländska listhits. Utöver det har jag även skapat andra listor som egentligen inte har med musikträning att göra utan helt enkelt gäller det faktum att jag vill variera och nischa mig inom sådant jag nu tycker om. Exempelvis fick det bli en spellista med jazz-album från den gyllene perioden 1955 - 65 och en med kända inspelningar av klassiska verk (i den ordning de är inspelade och inget annat). Utöver det sitter jag periodvis och kör mitt årslyssnande (1973, bokstaven "f" just nu) och pluggar listhits från 2016. Samt inte att förglömma att jag på lågintensiv nivå pluggar hårdrock inför hösten Distgiss (jag är nu på 1988).

Mitt absoluta och anspråkslösa mål är dock att varje dag lyssna på musik jag tycker om och då inklusive gamla favoriter. Annars dör man som lyssnare inombords. Kom ihåg det.

fredag 23 december 2016

Ho Ho La La 2016

Visby är i sanning en magisk stad med ett stort antal eldsjälar och några av dessa anordnar varje år strax innan jul det stora kalaset/musikquizet/välgörenhetsevenemanget/musikevenemanget Ho Ho La La. Så även i år. I stort sett hela Rootmoset (med Kjelles gamle klasskompis Chrille som stand-in för den bortreste Kennet) deltog och vi var fast beslutna om att få revansch för förra årets genomklappning då vi slutade någonstans i mitten.

Vi hann  dit vid 17, åt och installerade oss lite innan quizet började prick klockan 18. Som tidigare så hade vi alla fått en julkalender med luckor som innehöll namne på olika block. Först ut var julsånger där vi bland annat hade en ivrig diskussion om det verkligen VAR Frank Sinatra som hördes sjunga på ännu en version av "Let it snow, let i snow, let it snow" men det var tydligen så (inspelningen var från 1949, fick jag senare höra). Vi blåste även Hasse Anderssons diskutabla version av "Feliz Navidad".

Efter detta kom ett block med idel sånger från 2016 och för ovanlighetens skull kunde vi luta oss tillbaka riktigt rejält då vi hade gjort hemläxan. Satte i alla fall det allra mesta. Chrille satte Ghost redan på intro och Kjelle ändrade i sista stund ett svar till Galantis vilket gav oss ännu en poäng. Vid en första sammanräkning ledde vi faktiskt. Förbluffande nog.

Det här följdes av ett gäng låtar som kunde anspela på händelser under året och vi var här ganska säkra på våra svar. Fast vi kom inte ihåg vad segraren i årets ESC hette och några Insane Clown Posse hade vi aldrig hört talas om. Efter det kom ett antal covers där vi fick höra ett antal roliga versioner som vi i några fall inte ens visste att de existerade. Sten & Stanleys hysteriskt usla version av "Daddy Cool" hade vi dock hört förut och plockade därmed.

Satte även alla utom en på låtar med artister som hade dött under året (det var en medlem av A Tribe Called Quest som jag dels inte visste att han dött och för övrigt inte kan namnen på). Därefter kom en röd tråd om välgörenhet som vi blåste eftersom vi helt enkelt inte hade en aning om att vissa låtar förekommit i välgörenhetssammanhang. Klarade ganska bra ett antal låtar om  julen och även avslutande intron. Utöver det fanns även ett extrapapper med låttitlar i e-mojji-version, vilket var lite roligt.

När den slutliga sammanräkningen dock kom så var vi delad TVÅA, med TVÅ ynka poäng (92 mot 90) upp till vinnarna. Kändes lite snopet på det hela taget men vi fick i alla fall visa var skåpet skulle stå i någon mån. Kollade därefter på The Holy Homecoing Harmony Christmas band, såsom alltid, men såg inte hela då vi skulle upp och jobba. Men den i år 18 man starka ensemblen levererade som vanligt stilsäkra versioner av både julsånger och mer sekulära alternativ. Som alltid en härlig inledning på julhelgen och eldsjälarna bakom detta ska ha allt tack. Och så fick vi som sagt sätta oss lite i respekt.

onsdag 21 december 2016

Rootmosets favoriter 2016


2016 går mot sitt slut och Rootmoset listar här sina favoritalbum och dito låtar under året samt en eller annan konsert som vi uppskattade. Lite av varje. Först ut är Tomas och sedan undertecknad.

Tomas album, konserter och låtar

Honeyblood – Babes never die

Andra skivan från Skotska duon slinker med lätthet in på min års lista, Honeyblood återanvänder föredömligt 90-talsskramlet, en av skivorna som jag har lyssnat mest på i år.



The Kills – Ash & ice

Besvikelsen när de ställde in på WOW eftersom Mosshart fick flygförbund pga lunginflammation var stor det kunde ha blivit deras år men vi fick nöja oss med en av årets bästa skivor.



Pascal - Revy

Årets svenska är inte Kent eller Håkan utan Pascal att bandet sen var med i årets mest udda intervju hos SVT livade bara upp, bonuspoäng på årets återvinning med låten Forever.



Car Seat Headrest – Teens of Denial

En ny bekantskap som jag började lyssna på för några veckor sedan tack för tipset Robban, frejdig Indie rock som får mig att tänka på Arctic och framförallt Strokes.



PJ Harvey - The Hope Six Demolition Project

Årets mest efterlängtade, håller den måttet ja med nedslag I olika delar av världen så som Washington och Kosovo där Polly lite kyligt betraktat världen har kallats för Journalistrock men det går inte att komma ifrån att PJ har gjort det igen.

Årets Konsert

Kan inte bli någon annan är PJ på Way Out West, att dagen skulle bjuda på Göteborg vistelsen sämsta väder tog inte bort den teatraliska konserten där alla var klädda i svart och den ända som sas var när Polly presenterade bandet. Låtlistan följde samma mönster som tidigare på turnén med låtar främst från de två senaste skivorna plus några gamla favoriter som 50 ft Queenie, Down by the water och en fantastisk version av To bring you my love.

Årets låtar

Förlåt för alla sånger jag har sjungit – Ida Redig

On Hold – The XX, peppen har börjat.

Shut up kiss me - Angel Olsson, plattan kom nästan med bland topp fem.

Roberts album, konsert och låtar

Savages - Adore Life

Mer av samma vara som tidigare men lite mer intensivt. En engelsk pendang till Nicole Sabounés betydligt mer gotiska och mörka andra album. Eller tvärtom. Bandet har själva uppgett att de lyssnade mycket på Napalm Death och Bolt Thrower inför inspelningen.

Dorisburg - Irrbloss

Alexander Berg heter mannen som var medproducent/medkompositör på Little Jinders "Allting suger" och som under Dorisburg gör den mest spännande svenska elektroniska musik jag har hört på länge. Instrumental stämningsmusik.

Goat - Requiem

De maskerade progressivehjältarna från Korpilombo slår till igen och denna gång med en dubbel. Kanske Sveriges mest spännande liveakt i mitten av 10-talet.

David Bowie - Blackstar

Ofrånkomligt, om inte annat som ett sorgearbete. Litteräre Bowie har för övrigt plockat titeln "This Pity She's a Whore" från en elisabetansk pjäs som jag läst någon gång för länge sedan.

Kygo - Cloud Nine

Även jag kan falla för lättare musik och denna otroligt tillgängliga dansmusik (helt utan gubbrockinslag som hos svenske kollegan Avicii) var ett perfekt soundtrack/skyddsbubbla under vad som har kallats "the summer of hate" 2016.

Årets konsert

Gick ensam på Popaganda och kände mig plötsligt lite åldrig och trött på musik men så går Little Jinder på och kör ett väldigt energiskt och roligt set där man märker vilken låtkatalog hon är på väg att bygga upp från platta till platta (bubblare här var för övrigt The Libertines som inte var bäst men i alla fall roligast och mest rock'n'roll).

Årets låtar

DJ Snake - Middle

MÖ - Final Song


SIA - Cheap Thrills