Mannen i den grå hatten (24 år senare)

Åren kring 1990 vimlade det av trubadurer och folkrockare i Sverige. Det var Lars Demian, Toni Holgersson, Traste Lindéns kvinttet och även de mer skojfriska Lars Vegas Trio. Väldigt utmärkande i det här gänget var det vildaste och mest lantliga gänget, Perssons pack, som kom att bli stor favorit bland många i bekantskapskretsen det där åren. Jag såg sedan Perssons gäng två gånger i början av 90-talet. Först i juli 1991 då jag kutat från Ölandsgatan i det relativt centrala Visby och ända ut till Snäck varvid jag närmast badade i svett när jag äntligen nådde fram. Därefter såg jag bandet ett år senare, i min hemsocken Eksta 18 juli 1992. Minns mest Perssons kaxiga mellansnack och hur han bytte gitarr hit och dit och det finns även några gryniga foton, bland annat på en av min systers klasskamrater som sitter på någons axlar med bar överkropp medan han viftar med sin tröja. Those were the Days.

Persson hade ju en del hits där under 90-talet men efterhand försvann han in i dimman under detta oerhört snabbt skiftande decennium. Jag hörde på håll att packet lagt av, att packet återbildades och sedan att de definitivt lade av en bit in på 10-talet. Men plötsligt utannonserades det att Persson i egen hög person skulle spela solo på Visbys skönaste klubb, Wall of Sound, 15 oktober 2016. Det var 24 år sedan jag överhuvud hade sett mannen så det var för all del intressant att se hur tiden hade farit fram med honom.

Väl visade det sig. 22.45 och fram till midnatt stod Persson på scen med grå hatt, gitarr samt en intakt röst och rev av både stora publikfavoriter och ett och annat önskemål (även om det var vissa låtar, såsom "Nyårsafton i New York", som knappast gick att göra live i detta intima sammanhang). Han var överlag på gott humör och det blev en ganska lång konsert för att vara just en så kallad trubadurspelning, vilket jag i stillhet tackad för. Sprang efteråt även på mannen och hann prata lite med honom om spelningen i min hemsocken. Med tanke på att det var 24 år sedan hade han väl rätt vaga minnen "Men jag kommer alltid ihåg vilken gitarr jag byter till". På något vis trodde jag honom.