Det känns onekligen lite
ovant att skriva om ett Popgiss eller Mellangiss utifrån arrangörens
synvinkel. Kan för all del bero på att senaste gången jag
arrangerade var i herrens år 2000 och då visste jag inte vad en
blogg överhuvudtaget var. Lite förvånande var det i april när Mr. Popgiss själv, Örjan Hillbom, kom och erbjöd vårt lag 50 Shades
of Mos att arrangera det första höstliga Mellangisset någonsin. Vi
accepterade dock på stående fot men det hade förmodligen blivit
både en och två funderare till om vi inte redan från början vetat
att vi hade Örjan som en trygg klippa att luta oss mot då det
gällde allt kring tävlingen i form av lokal, ljudanläggning,
svarshäften, tröjor, mat och dryck... ja, listan kan göras längre.
Och härmed kunde vi ju
sedan ägna oss åt själva kärnuppgiften: att göra ett bra och
varierat giss. Örjan hade ju roats av vårt lagnamn och kastade
härmed fram själva inramningen: 50 kategorier med fem låtar
vardera. Efterhand byggde vi även ut lite annat kring detta i och
med följdfrågor, skivomslag, egna favoriter och en del annat.
Mycket av skapande stannade väl vid lite loja diskussioner under
sommaren men under augusti och första halvan av september så lade
vi i en växel och fick ändå ganska friktionsfritt ihop en tävling.
Typiskt nog kom förstås de mest störande inslagen på slutet,
exempelvis då vi om kvällen 12 september, två dagar innan
spektaklet, upptäckte att ett stort antal av de bilder vi laddat hem
på något vis hade ”krympt” på vägen från nätet och till vår
dator och att vi i all hast fick fixa fram nya. Men ingen tävling
utan lite dramatik, tydligen. Inte ens innan, då.
Vi slapp i alla fall några
större missöden därefter. Det blev några timmar på fredag kväll
då vi lyssnade på anläggningen, dekorerade borden, körde igenom
spellistan och bilderna och konstaterade att det mesta såg bra ut.
Därefter gick vi hem men var åter på plats vid 11 på lördagen.
En hastig måltid i form av samma lasagne som senare serverades
deltagarna blev det vid 12.30 och sedan var det i princip dags. För
övrigt hade flera tävlande redan hängt på låset då lokalen
öppnade klockan 12 och det blev en hel del händer att skaka
eftersom det var många bekanta på plats.
Vi började rätt så
punktligt och Örjan gav den sedvanliga introduktionen. Som det nu
var föll det på in lott att prata eftersom Jenny gärna vill delta
i rättande, Jessica gärna kunde sköta bilder och Tomas gärna
skötte spellistan. Som det nu var kom jag med lite stöd av den
alltid pålitliga Jessica att hålla låda i närmare nio timmar.
Tomas och jag var för övrigt även nöjda med att vi ordnat platser
åt våra två andra Rootmoset-killar, Kenneth och Kjelle, i två
stabila lag (Norrbocken och Needles and Pins).
Lite reflektioner om några
olika grenar så. Vi började med den ganska snälla S & M med
många kända låtar och följde upp med Modernt Svenskt, Tyskt och
Brittiskt 60-tal. På varje blad hade vi även två frågor om
skivomslag och tre frågor om diverse trivia. Blad två innehöll
Sex, Gubbrock 70-tal, Girlgroups 60-tal och Multitalanger (alltså
folk som normalt inte var sångare, exempelvis ett antal
idrottspersoner). Dessa två första blad förflöt utan större
problem.
Blad tre innehöll Synth,
Grunge, 10 i Topp (det gamla svenska radioprogrammet) och Radio
Latino. Som en blinkning till Popgiss 2000 hade jag själv helt
avsiktligt fått med Front 242:s ”Headhunter” som var med även
för 19 år sedan. Jennys Radio Latino visade sig vara kvistig för
en och annan deltagare, rentav även för Dr Zoom (som de senare
medgav). För övrigt blev det redan från början en hård strid i
toppen och den juggernaut som heter Dr Zoom hade det en smula trögt
i starten och låg ett tag rentav fyra men skulle snart omgruppera
och rycka fram på nytt. En slamkypare fanns med på Tio i Topp
eftersom ”Indian Reservtion” tydligen inte var en låt av Paul
Revere and the Raiders utan bara av The Raiders som sparkat Paul vid
det laget. En och annan tävlande påpekade även detta. På samma
vis blev det lite diskussion om vem Molly Sandén varit ihop med och
då hon på 10-talet varit tillsammans med både Danny Saucedo och
Eric Saade fick vi ge rätt för båda.
Bland fyra innehöll
Techno/Dance 90-tal, Kvinnor 10-tal, Reggae och covers. Även i
reggae-kategorien fanns en slamkrypare då en låt som angavs som
framförd av Lee Scratch Perry egentligen var en Junior Byles-låt.
Detta kom dock fram först dagen efter tävlingen.
Bland fem innehöll Max
Martin (angiven som ”producenten”), Instrumentalt, Metal och
Psykedeliskt. Just ”Producenten” ställde till det lite då några
tävlande missförstod frågan och trodde de skulle skriva aktuell
producent fast alla låtar alltså var producerade av Max Martin. Ett
misstag som även faller tillbaka lite på oss. Bland sex följde med
Billboardettor, Rock 10-tal, Svenskt 80-tal och Britpop.
Vi insåg nu att vi låg
någon halvtimme efter i schemat så fick rappa på lite med tempot
och avverkade ganska snabbt blad sju (Amerikanskt 60-tal, Franskt,
Kvinnor 00-tal och Film) och åtta (Ska, Duetter, New Wave och
Skäggrock). Även här fanns en slamkrypare då den kända gamla
dängan ”My Boy Lollipop” inte framfördes av Millie Small utan
bara av Minnie att döma av de singelomslag som tävlande visade oss
i pausen direkt efter då det även blev dags för mat i form av
lasagne. Skäggrock var för övrigt bitvis svårt men David, denne
giss-gigant, lyckades klämma fram ett ”kvällens bästa låt!”
under två låtar på rad.
Efter maten följde 30
intron som vi rentav kunde kosta på oss att spela två gånger. Det
blev så blad 10 med TV-serier, Varför kan jag det här (ett gäng
lite pajiga låtar), Rock 00-tal och En engelsk stad (i detta fall
Manchester). Den sista kategorier ledde till att tävlande fråga oss
om det var olika städer men fick vi snabbt påpeka att en stad
söktes. Blad 11 innehöll en del om producenterna Jimmy Jam och Terry
Lewis, Svensktoppen, EDM (elektronisk dansmusik) samt Disco 70-tal
där den oförliknelige CaMa gjorde en dansuppvisning stående på
sin stol. Överlag var det en hel del sittdansande beroende på
enskilda tävlandes preferenser.
Blad 12 gav ifrån sig
Mello, Punk, Jazz och West Coast, blad 13 Finskt,
Stock-Aitiken-Waterman, Glam och Pudel innan vi avrundade med blad 14
med pojkband och våra egna favoriter (5 x 4 låtar). De rockigare
personerna i publiken blev extremt förtjusta över några av de mer
okända hårdrocksgrupperna (som helt klart inte var okända för dem
i alla fall). Frågan om hur många låtar Madonna haft på Hot 100
visade sig också vara en slamkrypare då svaret inte var 38 (som hon
istället haft på top 10) utan 56.
överlag kom det efteråt
att bli några små korrigeringar som dock inte påverkade själva
toppstriden. Redan vid blad fem eller sex kunde jag skämtsamt säga
till Dr Zoom att ”ordningen är återställd” då de nu låg etta
och därefter ökade avståndet ned till tvåan. Dock fick Dr Zoom
ändå jobba ganska hårt för att försvara sin titel som eviga
Mellangissvinnare även om de till sist hade hela 11 poäng ned till
tvåan, Little Gerhardz. Av 365 möjliga så tog vinnaren Dr Zoom and
the Sonic Boom 304 poäng, Little Gerhardz (ett glatt gäng från
Stockholm och Nynäshamn) tog 293 poäng och det rent gotländska
laget The Leftövers tog 293. nedanför fanns exempelvis det för
kvällen ihopkomponerade laget Crackzone, Nine Inch Snails och många
andra ytterligt kompetenta lag.
Som arrangörer blev vi
överväldigade, rörda och glada över den positiva respons vi fick
av de deltagande under tävlingens gång och inte minst under stunden
mellan de sista frågorna och slutresultatet. Flera personer som kom
fram och dunkade oss på axlar och rygg sa att de haft ”det
roligaste gisset någonsin” och detta tog vi ju till oss med glädje
och ödmjukhet. Efter prisutdelningen var vi alla lite trötta och
min röst var gnaska raspig. Vårt gäng skingrades hyggligt snabbt
men även vinnarlaget försvann väldigt snabbt och diskret. Tre
fjärdedelar av vårt eget gäng hamnade på Brygghusets efterfest
där silvermedaljörerna med glädje brände av vinstpengarna på
champagne innan de skulle ta båten hem på söndagen. Det var kort
och gott en lyckad kväll.
Allt som allt kom vi, via
slumpen, att hålla tiotalets sista riktigt stora giss i Visby (den
ena ganska stora som nu återstår är Distgiss i november) för
nästa gång det är Popgiss så har vi kommit in på 20-talet. 50
Shades of Mos är hur som helst mycket glada att ha fått avsluta
decenniet på detta vis och att vi fick ge många en rolig
eftermiddag.
.jpg)