Mick Jagger, på turné 1973: "The only thing I don't really enjoy about playing live is having to perform the old numbers, even though that's what a lotta people wanna hear us do."
Ja, stackars Mick. Han har säkert fått bita hårdare och hårdare i det sura äpplet sedan dess. Före 1975, sisådär, gjorde Stones ännu så pass bra nya plattor så de helt kunde skita i att köra de gamla låtarna (eller rättare sagt gav de tusan i vad publiken tyckte). But things change, don't they, som Ian Anderson skrev redan på baksidan av Jethro Tulls debut-LP.
För övrigt finns det en lysande konsert från Stones turne 1973 som kan vara det bästa de gjort. Det är i alla fall det bästa ljud jag hört på en Stones-konsert, inklusive några av deras officiella liveplattor:
The Rolling Stones - 1973-10-17 - Brussels, Belgium
(Pre-FM mp3@320)
http://rapidshare.com/files/130582227/KBFH_73.part1.rar
http://rapidshare.com/files/130582029/KBFH_73.part2.rar
mirror here:
http://www.megaupload.com/?d=K2YLDJJV
http://www.megaupload.com/?d=ANSKXSTV
onsdag 19 november 2008
tisdag 11 november 2008
När blir sampling stöld?
Den elektroniska utvecklingen under senare decennier har ju gjort att lite märkliga situationer ibland kan uppstå. En gång i tiden, den analoga perioden (så att säga), fanns det ännu något som hette "covers". Nu kunde det förstås även ibland handla om att man lånade lite väl mycket från en annan låt såsom när The Jam lånade ungefär halva Beatles "Taxman" till låten "Start" (vilken får den låta som två löst hopfogade låtar). Men just möjligheterna till sampling har gjort det hela än mer snårigt.
Jag vet inte om det är någon som läser detta som hört talas om en kille vid namn Vanilla Ice? Inte? Skönt för er. Nu är det tyvärr ett stundtals smutsigt jobb att vara musikvetare så det innebär att vi i Rootmoset tyvärr råkar känna till att det en gång fanns en man vid namn... Vanilla Ice. Han lanserades som en hårding (fast från rätt vit medelklass) och hade dessutom en brakhit med en låt som hette "Ice Ice Baby".
Nu var problemet bara det att man i stort sett hade lånat den basgång som bar upp den gamla Queen-/Bowie-låten "Under Pressure" och detta bara 10 år efter att den släpptes (för all del en bagatell men dock värd ett bättre öde än att förnedras av Vanilla Ice). Låten som kallades "Ice Ice Baby" var alltså i princip en instrumental "Under Pressure" med den begåvade Ice som rappade fram titeln. Synnerligen genialt. Naturligtvis blev det en massa liv och den verbale rapparen försvarade sig med att han "lånat" lite. Men denna gång visste man i alla fall från början varifrån låten var tagen. (Och förnuftigt nog blev Vanilla Ices nästa singel en oförtäckt cover, en av de mest onödiga och fesljumna versioner av "Play That Funky Music" som hörts).
Mer besviken blir man dock vid tillfällen då man faktiskt TROR att den låt man hört under 90- eller 00-talet är en originalskapelse. Jag var en ganska ung man (19 år) när MC Hammer (blott snäppet bättre än Vanilla Ice) släppte sin "U Can't Touch This" som man på den tiden, i sin ungdoms fagra dagar, tyckte var en klämmig dänga med funkig basgång och allt. Och i flera år trodde jag att Hammer skrivit låten själv ända tills jag i ROCKLEXIKON fick läsa att det mesta var plockat från låten "Super Freak" av Rick James. Övriga medlemmar i Rootmoset sade väl bara "jaja, visste du inte det" då jag tog upp saken (vi brukar inte så ofta diskutera MC Hammer och därför hade det aldrig funnits någon anledning). För egen del visste jag knappt vem Rick James var och blev därmed ett lätt offer för bedrägeri.
Och sådär fortsatte det. Jag var inte över mig inför Coolios "Gangsta's Paradise" men trodde dock att även den var hans låt ända tills jag för några år sedan hörde "Pastime Paradise" med Stevie Wonder. Återigen samma jäkla låtstruktur med lite lätt ändrad text. Robbie Williams (en rolig kille som dock gör jävligt kass musik) hade åtminstone en schysst slinga i sin låt "Millenium". DEN var naturligtvis från någon gammal reggaeklassiker. Und so weiter, und so weiter. Ni förstår nog poängen vid det här laget.
Men det pinsamma är då att en rad artister sitter i intervjuer eller står på scen och säger "ja, jag har gjort en låt som heter..." eller "här kommer min låt..." när de borde säga "här kommer en cover!" eller något i den vägen. För det är erbarmligt billigt att ta de bästa bitarna från någon gammal låt och sen stuva om lite, mixa lite med texten och - voila - en "ny" låt. Jag är inte ens så insatt i hur pass mycket royalties de gamla artisterna ens får utav detta. Får de något? Det vore faktiskt intressant att veta.
Och jag är inte emot sampling som sådant men RIKTIGA artister kan sampla allt möjligt annat än det bästa ur gamla låtar (filmsnuttar, röster, effekter) alternativt sampla så diskret så det inte märks. George Clinton sade i en intervju att han inte kände igen något av sina låtar i Public Enemys dito trots att de ofta påpekat att de lånat från honom. DET är hederlig sampling. Chemical Brothers kunde t.ex. ta frasen "Back with another one of those blockrocking beats" från Schooly D och sen bygga upp en alldeles ny och egen låt kring den meningen. De tog inte någon schysst basgång från Schooly D och kallade det "sin" låt. DET är hederlig sampling.
Jag vet inte om det är någon som läser detta som hört talas om en kille vid namn Vanilla Ice? Inte? Skönt för er. Nu är det tyvärr ett stundtals smutsigt jobb att vara musikvetare så det innebär att vi i Rootmoset tyvärr råkar känna till att det en gång fanns en man vid namn... Vanilla Ice. Han lanserades som en hårding (fast från rätt vit medelklass) och hade dessutom en brakhit med en låt som hette "Ice Ice Baby".
Nu var problemet bara det att man i stort sett hade lånat den basgång som bar upp den gamla Queen-/Bowie-låten "Under Pressure" och detta bara 10 år efter att den släpptes (för all del en bagatell men dock värd ett bättre öde än att förnedras av Vanilla Ice). Låten som kallades "Ice Ice Baby" var alltså i princip en instrumental "Under Pressure" med den begåvade Ice som rappade fram titeln. Synnerligen genialt. Naturligtvis blev det en massa liv och den verbale rapparen försvarade sig med att han "lånat" lite. Men denna gång visste man i alla fall från början varifrån låten var tagen. (Och förnuftigt nog blev Vanilla Ices nästa singel en oförtäckt cover, en av de mest onödiga och fesljumna versioner av "Play That Funky Music" som hörts).
Mer besviken blir man dock vid tillfällen då man faktiskt TROR att den låt man hört under 90- eller 00-talet är en originalskapelse. Jag var en ganska ung man (19 år) när MC Hammer (blott snäppet bättre än Vanilla Ice) släppte sin "U Can't Touch This" som man på den tiden, i sin ungdoms fagra dagar, tyckte var en klämmig dänga med funkig basgång och allt. Och i flera år trodde jag att Hammer skrivit låten själv ända tills jag i ROCKLEXIKON fick läsa att det mesta var plockat från låten "Super Freak" av Rick James. Övriga medlemmar i Rootmoset sade väl bara "jaja, visste du inte det" då jag tog upp saken (vi brukar inte så ofta diskutera MC Hammer och därför hade det aldrig funnits någon anledning). För egen del visste jag knappt vem Rick James var och blev därmed ett lätt offer för bedrägeri.
Och sådär fortsatte det. Jag var inte över mig inför Coolios "Gangsta's Paradise" men trodde dock att även den var hans låt ända tills jag för några år sedan hörde "Pastime Paradise" med Stevie Wonder. Återigen samma jäkla låtstruktur med lite lätt ändrad text. Robbie Williams (en rolig kille som dock gör jävligt kass musik) hade åtminstone en schysst slinga i sin låt "Millenium". DEN var naturligtvis från någon gammal reggaeklassiker. Und so weiter, und so weiter. Ni förstår nog poängen vid det här laget.
Men det pinsamma är då att en rad artister sitter i intervjuer eller står på scen och säger "ja, jag har gjort en låt som heter..." eller "här kommer min låt..." när de borde säga "här kommer en cover!" eller något i den vägen. För det är erbarmligt billigt att ta de bästa bitarna från någon gammal låt och sen stuva om lite, mixa lite med texten och - voila - en "ny" låt. Jag är inte ens så insatt i hur pass mycket royalties de gamla artisterna ens får utav detta. Får de något? Det vore faktiskt intressant att veta.
Och jag är inte emot sampling som sådant men RIKTIGA artister kan sampla allt möjligt annat än det bästa ur gamla låtar (filmsnuttar, röster, effekter) alternativt sampla så diskret så det inte märks. George Clinton sade i en intervju att han inte kände igen något av sina låtar i Public Enemys dito trots att de ofta påpekat att de lånat från honom. DET är hederlig sampling. Chemical Brothers kunde t.ex. ta frasen "Back with another one of those blockrocking beats" från Schooly D och sen bygga upp en alldeles ny och egen låt kring den meningen. De tog inte någon schysst basgång från Schooly D och kallade det "sin" låt. DET är hederlig sampling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)