Sitting on top of the world.

Lite ödmjukhet är aldrig fel men likväl kan jag inte låta bli att ta med alla intressanta detaljer från gårdagens Creppy Quizz, små detaljer som kunde ha stjälpt Rootmoset just denna afton. Efter gårdagens snöstorm var det fasligt halt så man fick gå försiktigt på vägen och då vi skulle köpa burgare visade det sig JUST DÅ vara en ovanligt seg och lång kö på Max varför ett litet hot om försening för min och Kennets del förelåg. Utöver det hade Kjelle ett viktigt möte varför vi till att börja med var en man kort. Nu hann vi på håret till tävlingen och kunde tillsammans med den tålmodigt väntande Tomas göra vad vi kunde. Dessutom uppstod (p.g.a. vårt eget pladder, för mycket öl eller en skön kombination av båda faktorerna) ett litet missförstånd då vi glatt började fylla i svar på sportfrågor på vad som visade sig vara kategori covers. Det blev lite knivigt där ett tag. Lagom då vi stod och bollade namn på den grupp som gjorde den mycket spanskklingande versionen på ”Hotel California” (Mambo Kings? Mano Negra? Los Lobos? Les Negresses Vertes?) kom Kjelle, likt riddaren i skinande vit rustning och serverade nonchalant ett ”Gypsy Kings” medan han tog första klunken av en välförtjänt öl. Som vanligt ledde vi i pausen vilket vi gjort på så gott som alla Creppy Quizz så vi väntade oss ödmjukt en andra eller tredje plats, som brukligt är. Till vår oförställda glädje gick vi emellertid och VANN och kunde med stolthet lyfta den vackra vandringspokalen som nu står i min hall och väntar på en elegant påskrift. Möjligen var vi extra peppade av lördagens bronsplats men med tanke på att detta Quizz faktiskt var ganska svårt (bra hopsatt, killar!) så känner vi oss ändå rätt nöjda. Däremot saknade vi våra vänliga konkurrenter Gamnackarna igår. Emellertid kändes det dock gott att i kamp med duktiga veteraner få erövra den första guldplatsen, alla kategorier, sedan 1998. Särskilt då med tanke på kvällens små missöden och handikapp för egen del. Man vet som sagt aldrig vad som händer i framtiden och Popgissfenomenet (eller vad man ska kalla det) innebär ju ofta häftiga upp- och nedgångar för samtliga lag. Just nu har Fortunas hjul snurrat till vår favör och vi kan bara vara glada så länge det håller i sig. Rock on, som vi plägar säga.

We own the motherfucker!!! Igen.

Eftersom vi rootmosare innerst inne är förvuxna pojkar med en kraftig yttre likhet med ansvarstagande vuxna så har vi ju tagit till oss en del fraser som vi brukar använda, såsom "Rock on", "Keep on rocking in the free world" och "Låt inte dom jävlarna ta dig". Dessutom lade vi oss redan 1998 till med frasen "We own the motherfucker" (taget från Marcellus Wallace i "Pulp Fiction" även om han sa "I own..."). Det var onekligen så det kändes under den heta finalen 1998 då vi nästan i förväg kände segervittring fast vi då inte ens tävlat ihop förut.

Och igår, vid Mellangiss i Visby 21 mars 2009, var det så igen. Till vår förvåning erövrade vi en stolt BRONSPLATS efter att ha segat oss från plats nio, till plats sex, till plats fem... därefter ramlade vi närmast av stolen då arrangörerna meddelade: "På tredje plats... Rootmoset!!" Vi generar oss inte: vi är helt enkelt extremt nöjda med oss själva för att uttrycka det milt.

Tävlingen, som vanligt väl genomförd av arrangörerna (tack till dem) tog ut svängarna rejält och våra svar blev ojämna. Även om vi ibland satt och stirrade framför oss så skrev vi emellertid alltid ned ett svar. Vid andra tillfällen glänste alla våra medlemmar vid olika tillfällen och vissa svar kom lekande lätt. Och det var de där stunderna då man kände att man ägde tävlingen. Med tanke på att 62 lag deltog så stämmer det ju nästan. Så när som på två ärade lag som var ännu vassare.

Kort och gott känns det som om vårt lilla gäng nu är uppe ur gropen igen och vi ser med nöje fram emot Visby popgiss 2010. Men innan dess är det en del småtävlingar att klara av, nu närmast om onsdag på creperiet.

Och taktik? Hade vi någon sådan? Mja. Vi hade dock ett möte helgen innan där nästan hela Rootmoset infann sig för att snacka lite upplägg. Det hela slutade som vanligt med att en ansenlig mängd öl konsumerades medan man tittade på valda klipp på YouTube. Så någon klar strategi hade vi inte.

För övrigt var vi ett av två lag som klarade Revolting Cocks. Bara en sån sak, som Kjelle brukar säga.