Korta och långa konserter

Delar av Rootmoset och deras vänner har under en dryg vecka nu hunnit avverka två konserter och fler är på gång. Jag tröttnar aldrig på att upprepa att Visby, för att vara en stad med runt 25 000 invånare, har ett gott utbud på den kulturella fronten. Förra fredagen blev det Timbuktu på kongressshallen Wisby Strand och igår The Nomads på den intilliggande och betydligt mindre klubben Hamnplan 5.

Efter att ha sett Timbuktu, som jobbade ganska hårt med att få fart på publiken, kom jag ändå att reflektera lite över det där med konsertlängder. Saken var nämligen den att den gode Jason och hans mannar gick av scenen efter ynka 64(!) minuter vilket jag tyckte var i kortaste laget. Därtill fick jag inte höra exempelvis "Vi drar till Malmö" även om den nog föll bort på att det väl är någon mer rappare inblandad på den låten. Antagligen var det väl desto mer upprörande när Veronica Maggio lämnade scenen efter 67 minuter och då i princip strukit hela sin första platta från repertoaren, inklusive de hits man hade hoppats på att få höra. För min del är det väl begripligt om en artist som släppt en eller två album bara kan spela någon timme men det blir nästan snålt när de dock släppt betydligt mer och därtill även stryker rätt givna låtar. Samtidigt som jag förstås också kan respektera att de redan hunnit bli utleda på vissa av sina alster och ännu inte har nått det Rolling Stones-stadium där man är piskad att veva gamla hits eftersom publiken gäspar åt det nya låtarna.

Solnas stora söner, The Nomads, spelade förmodligen ännu kortare (skulle gissa på 45 - 50 minuter) men man kan väl säga att man inte riktigt tänkte på det med tanke på den attack man bjöds på. Jag har visserligen sett The Nomads ett par gånger förut men då på festivaler och därtill för så många år sedan att minnet bleknat. Kort och gott kommer de väl bättre till sin rätt på mindre klubbar vilket de sannerligen bevisade med gårdagens konsert. De här killarna börjar ju nu komma upp i femtioårsåldern men de körde över publiken fullkomligt och folk gav sig hän utan att för den skull dundra in i varandra och andra dumheter som man gärna slipper på konserter. Det var väldigt imponerande hur ett gäng lätt medelålders män kunde upprätthålla en sådan energi även om det väl vid sådana tillfällen snarare är bra med lite korta konserter så man håller orken uppe. Jag noterade att åtminstone en av medlemmarna var duktigt svettig när jag skakade hans hand då han gick av scen, vilket ju är begripligt. För övrigt passade jag även på att sno det papper med setlistan som låg framför mig på scenen så jag kan därmed presentera vilka låtar man körde:

Miles Away

Hangman's Walk

Don't pull my strings

Primordial ooze

Don't tread on me

Bad times will do me good

Knowledge comes with death's release

You won't break my heart

I'm 5 years ahead of my time

Where the wolfbane blooms

Up, down or sideways

Drivin' sideways on a oneway street

Can't go back

Top alcohol

Wasn't born to work

In a house of cards

Ain't no king of rock'n'roll

American Slang