fredag 30 september 2011

We owned the motherfucker... for a while.

Det visade sig vara en strålande sensommardag då säsongen för musiktävlingar drog igång i Visby och Rootmoset hade onekligen god kampvilja även om vi, som ofta, var reducerade till tre man. Denna gång var det dock Kjelle som var borta å jobbets vägnar men å andra sidan har vi plötsligt fått tillbaka den förlorade sonen Kennet som nu har ett annat schema för torsdagskvällar. Förhoppningsvis ska vi vara fulltaliga framöver. För undertecknad har en känsla av att vi nog hade kunnat vinna gårdagens tävling med full besättning.

Emellertid såg det hela rätt bra ut i början även om vi strulade till det lite då vi bara nästan kunde sessionstrummisen på Beatles första singel (ANDY White och inte ALAN White) samt även bommade på några låtar vi inte kände till. För andra gången på länge hade dock undertecknad glädje av sitt trägna Wilco-lyssnande och Kennet och Tomas gjorde ett finfint jobb med att pussla ihop ansiktshalvor på extralappen även om vi bommade att känna igen exempelvis Dave Grohl (folk ser så annorlunda ut när deras halva ansikte klistrats ihop med någon annan).

Vi låg länge på delad förstaplats men efter några smärre motgångar i den rätt svåra kategorin "snutten" där på slutet så blev vi, enligt en dålig vana, omseglade av Lag Gnu med tre poäng (92 mot 89). Emellertid hade vi kämpat tappert och det var en härlig kväll med god stämning och kamratskap i luften, om jag får tillåta mig att låta lite högtravande.

Undertecknad ska nu avvika till Stockholm för ett besök på Nalen där han ska lyssna på konstig musik från Belgien. Mer om det senare.

torsdag 15 september 2011

Autumn Almanac.




Men ojsan! Har det redan gått en månad sedan man skrev något på vår blogg! Det måste genast åtgärdas och nu under hösten kommer Rootmoset att mer frekvent dela med sig av visdomsord och strödda tankar kring musik, lovar.

Egentligen har det väl heller inte hänt rasande mycket sedan sist. Rootmoset (delar av oss) rundad av sommaren med några konserter där även somliga av oss (läs: Kennet) stod på scenen snarare än framför den. Därefter har nu hösten rullat in och vi har alla haft mycket att göra när arbete och annat kommer emellan. Skribenten har knegat på samtidigt som han försökt att hänga med i vågen att ständigt nya skivor som väller in.

Det har fortfarande blivit My Morning Jacket och en massa dubstep kombinerat med en del svenskt från 90- och 00-tal samt varierande skivor från 2011. Kvällarna brukar ägnas åt The Who och annan trevlig äldre rock. Och så avslutas dagen som ofta med Orbital eller Underworld, direkt efter de avsnitt av "Waking the Dead" som skribenten börjat ha för vana att se sent om kvällarna i några veckors tid nu. Med andra ord en riktig rock'n'roll-tillvaro.

Slutet av september kommer ju dock att rundas av med det efterlängtade Creppy Quizz där vi ska försöka försvara vår titel trots ivrigt psykande från en viss arrangör som anklagar oss (läs: mig) för att vara Chelsea-supporters. Men kul ska det bli. Bifogar därvidlag även en bild på den underfina pokal som nu har prytt min fönsterbräda under hela sommaren. Notera diplomet från mitt livs största stund, 1998, i bakgrunden. Direkt efter tävling åker underecknad på synthfestival och ska till och med en gång till se sådana där obskyra belgiska band som han såg för två år sedan. På självaste Nalen.