25 timmar i Nynäshamn

Om den regniga morgonen 5 oktober 2019 lämnade vi Visby för att styra kosan över havet och med den stolta staden Nynäshamn som mål. Tanken var att för andra året i rad delta i ”The Ultimate Music Quiz” som evenemanget kallas. Vi hade haft en mycket fin upplevelse för ett år sedan och hoppades på en liknande även i år.

Några smärre missöden skulle dock tillstöta på vägen. Av någon anledning (senare fick jag höra att det pågick en del andra evenemang i Nynäshamn denna helg) var det trevliga Skärgårdshotellet fullbokat och vi fick istället ta in på ett ställe vid namn Nicksta camping, beläget västerut i staden. Nu var det dock så väl att en av oss (Jessica) hade åkt över redan kvällen innan för att reka och därmed även kunde komma och hämta oss med bild för en snabb tur till Nicksta. Att checka in gick inte men den hjälpsamme receptionisten skulle lämna nyckel i skåp till oss då vi sedan kom hem mågon gång framåt småtimmarna.

Sagt och gjort. Det var nu uppehåll och vi hittade faktiskt rätt snabbt till centrala delarna av stan. På vägen lyckades jag dock trampa i en hundskit stor som en komocka och vi passerade även ett gäng sjungande och dansande katoliker på det öppna torget innan vi kunde hitta något grekiskt kafé där vi kunde inta en enkel lunch och en första öl. Lämpligtvis var det här även precis bredvid Folkets hus.

Förra året var det en skolaktig inramning på tävlingen och i år hade man istället ett nöjesparkstema. Vi kom i ganska god tid. Dock visade det sig att de arma arrangörerna kvällen innan hade drabbats av en gigantisk teknisk härdsmälta där alla skärmarna hade brakat och de delvis hade fått skaffa ny utrusning. Trots att man hade gjort det bästa av situationen så var merparten av skärmarna svarta och en del blinkande vilket gjorde det lite svårt att se svaren även om vi löste det genom att då och då skicka ut någon som kunde se hur det låg till.

I första delen, ett antal intron, blev det lite förvirrande då både vi och en del andra lag tog den vinjett som sedan skulle återkomma (ljudet av en berg- och dalbana) för en låt och flera lag skrev nog fel låt på fel rad genomgående. Dock vande vi oss snabbt vid att det var en vinjett och vi hade för övrigt ändå tur med att lyckas sätta introna på rätt rad.

Sjuttiotalet, som vi ofta kan surfa igenom, visade sig vara en riktigt tuff match (Jessica värkte fram Pacific Gas & Electric) men det fanns även duktiga lag som klarade sig sämre än oss. Det kom en dänga countrylåtar och jag var i alla fall glad att jag mindes att Loretta Lynn hade en låt som hette ”Coalminer's Daughter”. Nittiotalet gick rätt bra även om jag grämde ihjäl mig över att jag inte stod på mig angående Marianne Flynner trots att det var hon som ideligen dök upp i mitt huvud. 50- och 60-tal hade vi också ganska lätt med och ett tag låg vi fyra i tävlingens början.

Dock tappade vi efter att ha lämnat in ”sjukampen” med lite skivomslag och annat och låg sedan ungefär på mellan plats sex till åtta med vissa variationer över tid. På svenskt gjorde vi alla goda insatser. Några covers krånglade till det lite när vi kom till en blueskategori. Annars fanns det dock flera roliga kopplingar till det aktuella temat och olika delar av Gröna Lund. Man hade tänkt till lite. Klarade oss rätt bra på ett franskt tema som givetvis kopplades till Pariserhjul. Något slags rocktema surfade vi oss mer eller mindre igneom. När vi sedan kom till tiotalet kunde tre av oss närmast luta oss tillbaka och låta Jenny göra jobbet.

Under ett gäng tokroliga låtar så hade vi helt glömt bort att Bengt Pegefelt gjorde ”Köppäbävisan”. Kände dock igen en del spår vi diskuterat när vi själva valde tokroliga låtar till vårt giss så det passade ju bra. På 00-talet gick det också ganska bra med jämntjocka insatser från alla. En bunt med liveplattor var dock lite knepigare, bitvis. 80-talet kunde vi i stort sett spika och sedan tog vi väl merparten av låtarna i ett dansbandstema innan vi rundan av med intron.

Arrangörerna hade dock rejäl otur med sina skärmar och vi led med dem eftersom det gjorde tävlingen lite tuff för dem. Då skärmarna fungerade varierande så hade vi förstås gärna sett lite mer interagerande med publiken ifråga om att läsa upp svar men i övrigt var det hela precis som förra året snyggt genomfört även om arrangörerna även medgav att det redan från början hade svårt toppa förra årets otroligt fina och genomarbetade upplägg. Vi slutade för övrigt på en sjundeplats av totalt 44 lag och var nöjda med det. Dr Zoom tog, som så ofta, hem segern och det var överlag tjock med gotlänningar i toppen av tabellen vilket är kul.

Efter tävlingen blev det coverband i baren och en massa cirkulerande och eftersnack med andra tävlande innan vi sedan knallade hem och sov i ett trångt litet rum med toalett i korridoren innan vi sedan, efter ganska exakt 25 timmar i Nynäshamn, tog båten åter till Gotland. Vi ser fram emot 2020 med tillförsikt. Datum är ju redan klart.

SMQ och Bodyfest

Och i början av oktober 2019 föll det sig så att jag, Robert, skulle åka på Bodyfest och eftersom Stockholm Musikquiz (SMQ) inföll blott två dagar innan så var det ju liksom lika bra att slå ihop dessa evenemang. Sagt och gjort.

Under torsdagen 3 oktober hade jag så vaknat 03.30, tagit båten till kungliga huvudstaden, besökt min syster på en plats vid namn Örnsberg och i alla fall sett skymten av lite filminspelning, varefter jag tog en biltur med min syster (som skulle göra lite ärenden) och pratade om ditt och datt innan jag ställdes av vid tunnelbanestationen i Bandhagen och därefter förflyttade mig till Hornstull.

När det är kallt ute kan man ibland behöva slå ihjäl tiden inomhus en smula men till sist var jag så rastlös så jag hamnade utanför Bar Brooklyn redan vid 15.30. Lyckligtvis fick jag inom kort sällskap av den prominente gissaren Rydis varvid vi kunde fördriva tiden med småprat. Fler profiler anslöt sig efterhand och kön var till sist ganska lång.

Fick ett hyggligt bord men hamnade sedan i en soffgrupp då deltagare i vårt lag ville sitta bredvid ett annat lag. Vi hade i alla fall återupplivat Camillas Mirakel (med modifierad sättning) som vi tävlade med 4 april (då Ulf Gerhardz arrangerade). Kvällens arrangörer var veteranerna Quizryche, enligt uppgift kända för att göra ganska kniviga quiz. Till min glädje kunde jag innan det hela drog igång konstatera att ljudanläggningen, som 4 april låtit rätt förfärlig, nu ändå lät helt okej. I alla fall så pass så att man skulle kunna känna igen låtarna.

Tävlingen började på det hela taget bra och det var även en del ruggigt lätta saker. Att det hela öppnade med Erasures "Love to Hate You" invaggade mig genast i trygghet. Första temat hette "Kärlek och hat" och jag kanske borde ha tagit en Nas-låt (som jag försökt mata in från en spellista) men jag och hip hop, då... Även nästan tema med namnet "22:a vinsten, 21:a quizet" var helt okej även om vi försmädligt nog glömde vad Natasha Bedingfield hette.

Den första röda tråden var lite kvistig då vi glatt skrev "Bilar" och det sedan skulle var Rick Ocasek (men det var i alla fall en bilkoppling). Fem One Hit Wornders följde och jag får ärligt erkänna att jag aldrig hört tre av dem eller ens hört namnen på artisterna men de två senare fixade vi. Ett balladtema var ganska lätt och på något vis fixade vi Boyz II Men ("det låter sängkammarsoul!") även om det var fel låt (men jag kan å andra sidan bara en med dem, "I'll Make Love to You")

Fantastiskt rolig var grenen med grupper avbildade utifrån emojjis. Där klarade vi oss väldigt bra på det hela taget. Fast om man inte hört talas om gruppen Honungsvägen så kan man sitta och stirra sig fördärvade på en honungskruka och en väg... I en genre om försvenskningar satte vi en oerhört ung Tommy Körberg ("vem kunde det annars vara från DEN tiden?") men rörde nog till det lite då vi först skrev Alf Robertson och sedan ändrade oss trots att svaret var rätt från början. En klassiker. Klarade oss även ganska bra på artister som spelade på Woodstock 1969, 1994 och 1999.

Nästa röda tråd blev dock väldigt, väldigt kvistig för oss och vi var inte i närheten av svaret "schack" utan hakade upp oss på att flera av låtarna var kända från filmer. En tysk genre fungerade ganska bra för mig även om jag hade glömt bort vem som gjorde, öh, mästerverket "Da Da Da" (Trio).

Den enda lilla kraschen från arrangörernas sida under aftonen var ett sjok med texter där man får vers men inte refräng. Vi var tydligen inte ensamma om att bara fånstirra på dessa utan att kunna särskilt mycket allt (tror vi tog en låt). Därefter följde ett tema om "Baby" och här måste för en gångs skull ljudanläggningen ha spelat mig ett spratt då jag normalt borde ta Suicides "Dream Baby Dream" på två röda. Men inte ikväll inte. Det hela avrundades med några intron och till min glädje även en del hårdrock (som ryktet annars förtäljer inte står så högt i kurs vid SMQ).

Av 33 deltagande lag kom vi på en 19:e plats vilket väl ändå får vara okej med tanke på att SMQ ligger på en brutalt mycket högre nivå än vår små giss i Visby. Men hur som haver ändå roligt komponerat och säkert kände jag en tredjedel eller mer av de deltagande så nog fick jag träffa folk. Och aftonen avrundades med att gissprofilen Ulf gav mig lift till min systers port så mer komfortabelt kunde det väl inte bli.

Två dagar senare var jag och min gamle vän Mange (i Visby känd som "synthar-Mange") på Nalen för att bocka av den första Bodyfest sedan 2014, när jag tittade efter. Vi hade tagit det lugnt under eftermiddagen, hade strosat igenom Nationalmuseum och kommenterat konst, tagit en öl i Kungsträdgården, smitit förbi Manges hotell för att hämta mer kläder inför kommande kvällskyla och gjorde oss heller ingen brådska med att se första bandet, Nattskiftet, utan gled nonchalant in vid 18.30 och hann då se svenska Severe Illusion (ett band jag tydligen såg som förband till Front 242 i december 2014, även om jag ärligt talat inte minns ett skvatt av detta). De var på det hela taget ganska okej. Vi kunde därefter cirkulerar lite och småprata i väntan på Die Krupps.

Just när det gällde Die Krupps, som jag senaste gången såg 1994, så visste man inte vad det skulle bli. Samma manglande hårdrockssynth som de spelade på 90-talet? Eller skulle de gå tillbaka till sitt äldre sound? "De har tydligen lämnat gitarrerna hemma" hade Mange läst på nätet och det stämde också när bandet äntrade scenen vid 20.15. Man öppnade friskt med "Volle kraft voraus", "Goldfinger" och ett gäng nummer från främst andra skivan men överlag spelades mycket från 80-talet. Först på slutet kom ett par 90-talslåtar men då ganska elektroniska sådana. Jürgen Engles hann även slå på sina rör ganska mycket under låtarna. Man gick av men kom sedan åter och rundade av med "Metal Machine Music" och (förstås) "Wahre Arbeit Wahre Lohn." Allt som allt en rolig spelning där även killarna själva såg ut att ha kul där under 75 minuter på scenen.

Vi smet in i lilla rummet för att se någon akt vid namn ELM men det var så proppfullt så att vi snart drog oss tillbaka till stora salen och väntade. Vi kollade in en rödhårig ljudtekniker som pratade flamländska men inte såg ut direkt som Daniel Bresanutti. Bandet gick punktligt på vid 22.30 och under närmare 90-minuter rakade de igenom ett antal klassiker (se setlist nedan) och även en och annan låt som man inte hört på ett tag såsom "Take One". Det blev inte någon ny upplevelse (det blir det aldrig när det gäller Front 242 numera) men efter att nu ha sett dem för femte gången så kunde jag i alla fall konstatera att de 60-åriga herrarna ändå ger så mycket de orkar på scen och att de, liksom Die Krupps, faktiskt verkar ha kul. När de gick av efter extranumren så släppte de en stund på sin kalla scenimage, log lite mot publiken och vinkade. Den som för övrigt såg gladast ut och vinkade mest var den anonyme extratrummisen. Jag skippade eftersläckaren, Presto Fervant, och fick ett punktligt tunnelbanetåg till min systers lägenhet. Och det var så 10-talets sista Bodyfest.

Setlist Front 242
1. First in/First Out
2. Take One
3. No Shuffle
4. Don't Crash
5. Funkhadafi
6. Quite Unusual
7. In Rhytmus Bleiben
8. Together
9. Kampfbereit
10. Commando Mix
11. Body to Body
12. Operating Tracks
13. U-Men
14. Headhunter
15. Moldavia
16. Happiness
17. Welcome to Paradise