söndag 15 oktober 2017

John Holm och The Pink Floyd Show


Av någon outgrundlig anledning har det inte blivit av att jag summerade två av sommaren sjuttons absoluta konserthöjdpunkter här på ön. Dels då John Holm och dels The Gotlandic Pink Floyd Show.

John Holm var ju kultartisten som jag första gången stötte på någon gång i slutet av 90-talet då någon av kvällstidningarna trumpetade ut "Legenden John Holm turnerar i Sverige" varvid min reaktion ungefär var "Vilken legend? Aldrig hört talas om!" Och mannen hade inte ens en artikel i Bonniers rocklexikon utan omnämndes på sin höjd i två - tre passusar i andra artisters artiklar. Det här var ju ännu när det var inte var självklart att googla fram saker på två röda. Efterhand kom jag dock på att jag hade hört mannen ifråga, i alla fall några låtar, i radioprogrammet "Syster Sara" som ju uteslutande spelade sjuttiotalsmusik. Min kusin hade dessutom den goda smaken att banda det mest obskyra som spelades upp och några låtar med den gode John Holm dök minsann upp. Sedan skrev även tidningen Pop om honom och jag fick upp ögonen för den trilogin han släppte sjuttiotalet ("Sordin", "Lagt kort ligger" och "Veckans affärer"). Köpte efterhand boxen med det mesta hand hade spelat in. Fick förstås spel på den förfärliga plattan han släppte på 80-talet, hela 12 år efter "Veckans affärer". Insåg att jag borde hålla mig till hans tre första. Och på den vägen var det.

Nu skulle han alltså spela på ön. Först blev det en konsert ute vid Popgiss-farfar Tobbe Stuhre som jag var förhindrad att dela på och därefter blev det Joda 12 juli. Hela Rootmoset och ytterligare sällskap samlades innan på Black Sheep Arms och intog en bastant måltid innan vi tågade till Joda. John Holms son värmde först upp publiken med några nummer innan mannen själv och ännu en medmusikant äntrade scenen. Det blev en akustisk föreställning och därmed låg ju tyngdpunkten i väldigt hög grad på material från just "Sordin". Följande låtar körde John Holm denna afton, med reservation för ett par som jag inte kände igen.

1. Min skuld till dig ("Sordin")
2. Om den blå himlen ("Sordin")
3. Hårt regn (tydligen en Dylan-cover)
4. Sommaren dör ("Sordin")
5. Långt bort härifrån ("Sordin")
6. "Det blir mörkt" (okänt nummer för mig)
7. Får man leva för det ("Sordin")
8. "Ingen ringer" (okänt nummer för mig)
9. Din bäste vän ("Lagt kort ligger")
10. Maria många mil och år från här ("Lagt kort ligger")
11. Vid ett fönsterbord mot parken ("Veckans affärer")
12. Ett enskilt rum på Sabbatsberg ("Sordin")
13. Sommaräng ("Sordin")
14. En vanlig dag ("Lagt kort ligger")

John pratade inte mycket mellan låtarna men höll en lite längre och ganska rörande utläggning innan "Fönsterbord" där han beskrev proggens sammanbrott under mitten av 70-talet och hur en ny tid, med nya  människor, verkade randas bara några år efter musikrörelsen. Plötsligt befann han sig på nyöppnade diskotek och gick och såg After Dark och dansande till den nyare musiken. Han medgav att det där inte riktigt var hans scen "men man krånglade sig fram". Allt som allt ett starkt uppträdande även om jag förstås gärna sett honom även i ett mer rockigt format.

29 juli uppträdde bandet som ofta kallar sig Safari som "The Gotlandic Pink Floyd Show" på Galgberget. Biljetterna kostade några 100 vilket jag en kort stund ifrågasatte (eftersom jag är lite ovan vid sådana priser då det gäller ett coverband) men förstod prisnivån då jag fick höra att bandet skulle bjuda på en rejäl ljusshow och hade hyrt en scen som tydligen kostade 400 000 (!). Då blev biljettpriset plötsligt väldigt rimligt. Vi hade lite trevlig samvaro mittemot, i mina kvarter, och sedan gick jag i princip bara över vägen. Allt flöt på bra förutom att man hade en bar som omedelbart korkade igen. Det var flera tusen besökare och bandet gick på 22.20 för att därefter köra fram till midnatt eller lite förbi rentav. Följande låtar betade man av.

1. Dogs of War
2. In the Flesh
3. Happiest Days of our Life
4. Another Brick in the Wall Pt 2
5. Goodbye Blue Sky
6. Empty Spaces
7. Young Lust
8. Mother
9. Hey You
10. Is There Anybody Out there¨?
11. Nobody Home
12. Shine On You Crazy Diamond
13. Speak to Me/Breathe
14. Time/Breathe Reprise
15. The Great Gig in the Sky
16. Money
17. Dogs
18. What Do You Want from Me?
19: Halfway to the Stars
20. Wish You Were Here
21. Comfortably Numb


Allt som allt var detta onekligen en mycket maffig show med oerhört bra ljud, ljus och musikaliska insatser. Marginell kritik är väl att bandet valde en väldigt trygg repertoar med någon enstaka undantag men å andra sidan blev det ju de stycken som de flesta vill höra. Själv hade jag givetvis kunnat tänkt mig lite mer av de mer udda numren från sent 60- och tidigt 70-tal. Men annars överlag en mycket, mycket bra show som gjorde sig i mörkret på Galgberget.