Popgiss 2020 - omgång två och tre

 

Det var den 19 november 2021 och äntligen, äntligen skulle Popgiss 2020 avgöras efter försening halvannat åt på grund av den famösa pandemin. Men nu skulle säcken knytas ihop med en maratonhelg med giss både fredag kväll och lördag dag. För säkerhets skull hade jag sett till att ta ledig från jobbet så jag bara kunde ta det lugnt och tillbringa början av dagen med exempelvis klippning, bad, TV och lite annat.

Klockan 15.10 knallade jag ner till Donner Event. Tomas, som ändå sagt att han kunde få stressa lite, var på plats redan då jag kom och det blev ett hälsande på folk till höger och vänster som om ingenting hade hänt angående pandemier och liknande. Kjelle och Kenneth anslöt sig och sedan presenterade Örjan och Dr Zoom det hela och tävlingen drog punktligt igång någon minut efter 16 såsom utlovat. Därefter blev det tempo.

I början av tävlingen sjabblade vi till det på en åt där Kenneth föreslåg Coasters men jag och Tomas hävdade att de mest gjorde ”tokrolig” musik. Givetvis var det The Coasters. Överlag var det lite knepigt redan på äldre musik och Kenneth ställde återkommande frågan ”Men var fan är rocken?!” Jag var ett tag rädd att jag för andra gången skulle blåsa ”It's the End of the World” med Skeeter Davis (vars namn jag glömt) men min fundering var rent akademisk då det var Brenda Lee.

För en gångs skull var jag väldigt olydig då vi under hårdrock och synth blev distraherade av att kortläsaren strejkade då den annars ekonomiskt solide Kjelle skulle betala en runda. Därmed sa tre av oss ”Kiss” medan jag ensam slogs för ”Whitesnake”. Då mina lagkamrater gick på toaletten begick jag mitt lilla brott och skrev Whitesnake lik förbaskat. Så när mina vänner hängde lite med huvudet då Whitesnake lästes upp så kunde jag erkänna. ”Men låt det inte bli en vana”, som Kenneth sa. Kjelle var för övrigt väldigt nöjd med att sätta Tygers of Pan Tang.

Det blev lite lättare under 70- och 80-tal men vi fick ändå lystra rejält. Mellan dessa två decennier var det för övrigt matpaus och den lasagne jag intog var med Popgissmått mätt riktigt hygglig. En del intron var ganska okej men vi var svajiga även på 90-tal men lite bättre blev det under 00-tal. Det som lyfte oss lite var att vi ofta tog följdfrågorna relaterade till de olika blocken. Tomas aatte Graham Coxon och var mäkta stolt över detta. Vi mosade därefter det mesta som spelades från tiden efter 2010. En kategori om producenter var kul men vi insåg att ingen av oss hört Joey Tempest solo.

En discokategori blev lite av en andningspaus (jag har för mig Kjelle och Kenneth tog mycket) men covers och duetter var oerhört svårt och vi fick trösta oss med att vi klarade oss hyggligt på de avslutande 24 introna. Vi var även ganska bra på de 36 skivomslag som portionerades ut. Som så ofta skingrades vid ganska snabbt sedan vi säkrat en nionde plats och jag gick lift hem samtidigt som en storm var i antågande.

Förmiddagen 20 november gick åter till lugna aktiviteter såsom läsning och TV. Tomas och jag taktikpratade dock så pass längre i telefon att klockan plötsligt var 13.20 varvid vi båda fick rappa på. Klockan 13.50 var på plats på Donners och lagkamraterna kom alldeles snart efter mig. Tävlingen inleddes med en tyst minut för en bortgången profil i våra kretsar och det var förstås känslosamt. Därefter inleddes vad som visade sig bli en väldigt tuff final.

Just under tävlingen upplevdes jag 50- och 60-talet som en potpurri av obskyra doo woop-grupper (vilket inte helt och hållet var fallet när jag sett spellistan men det var i alla fall mycket doo woop). Att jag inte direkt älskar genren gjorde väl inte saken lättare. Dock glad att jag kom ihåg att Dale Hawkins faktiskt gjort ”Suzie Q”. Vi hade dock glömt vem som gjorde ”Harper Valley TPA” (Jeanne C Rilley). ”Puff the Magic Dragon” kom i en obskyr svensk coverversion som lät exakt som originalet i mina öron. Grämde mig dock att jag under 70-talet blåste Throbbing Gristle som jag helt enkelt inte hör på sådär 30 år.

Efter en matpaus med hamburgare så klarade vi 80-talet hyggligt. Väldigt trevlig att få höra Nitzer Ebb och J Geils Band tog vi på gissning. Klarade även en kategori med australiensiska artister ganska så bra. Vårt maskineri började sedan hacka under 90- och 00-tal som inte gick vår väg i fråga om genrer. Återigen klarade vi oss dock bra på följdfrågorna och även på kategorin om producenter som Tobbe åter hade satt ihop. Tiotalet blev en ren katastrof. Lasses reggaekategori blev tacksam eftersom det mest var kvasi-reggae vilket passade oss ganska bra. Dock rundades det hela av med tuffa covers och duetter men klarade oss något så när på intron innan denna final var till ända.

Allt som allt kämpade vi oss till en tiondeplats men det var verkligen på håret att vi inte klarat det. Totalt hade vi 165 poäng medan vinnarna, Eftermössan i Hökarängen, hade hela 251 poäng. Som ofta imponerade även Nine Inch Snails med 226 och en silverplats medan Bonobo kom trea. Blev förstås lite allmän cirkulation men såsom urblåsta i huvudet av all musik så skingrades vi och jag och Kenneth delade på en taxi hem i duggregnet. Allt som allt ett ganska tufft men varierat Popgiss som dock satte på oss på rejäla prov. Och det blev över tid det längsta Popgiss någonsin – ett och halvt år!