Synten 1975

 

Tangerine Dream – Rubycon (21 mars 1975): Faktum är att även om jag tycker om Tangerine Dream så kom de snabbt att hitta sin formel och hålla fast vid den i ganska hög utsträckning. Du känner snabbt igen ljudbilden från “Phaedra” och det är vacker och harmonisk musik men faktum är att du nästan skulle kunna välja vilken som helst av deras album från andra halvan av sjuttiotalet för att höra något liknande.

Harmonia – Deluxe (20 augusti 1975): Ljudlandskap i stil med Tangerine Dream men dock ändå med lite mer rediga låtar emellanåt. Men band som Harmona, Cluster och La Düsseldorf skulle alla komma att påverka Brian Eno i hans arbete med ambient musik.

Vangelis – Heaven and Hell (november 1975): Även Vangelis bjuder på två stöddiga instrumentala låtar som heter (fanfar) “Heaven and Hell 1 – 2”. Han har dock ett ganska eget sound och jag förstår varför han fick göra filmmusik vilket knappast bör ha varit någon stor ansträngning för honom. Många av ljuden på denna sköna skiva kan man även höra i “Blade Runner” senare.

Kraftwerk – Radioaktivität/Radio Activity (november 1975): Efter en turné i USA våren 1975 hade Karl Bartos tillkommit som ny medlem och detta (Hütter/Schneider/Flür/Bartos) blev bandets klassiska sättning fram till 1987. Skivan har lite kortare låtar än bandet tidigare har haft och radiovågor och radioaktivitet är bärande tema på skivan där givetvis titelspåret är det som är mest ihågkommet och redan 1975 hade en ganska tung basgång eftersom bandet nu hade råd att börja bygga ut sin arsenal av synthar. Skivna gavs ut i både tysk och engelsk version.

Tangerine Dream – Ricochet (december 1975): Det är ungefär samma sak med Tangerine Dreams livealbum som med studioalbumen. Live försökte de inte reproducera vad de släppt på skiva utan verkade mest spåna fram meditativa ljudstycken som aldrig heller gavs någon titel att tala om på skiva. Här heter spåren bara “Ricochet 1 – 2”. Det är återigen stämningsfullt och allt det där men har du hört en konsert med Tangerine Dream från denna tid så har du på ett ungefär hört alla.

Manuel Göttsching – Inventions for Electric Guitar: Ledaren för Ashra Tempel spelar precis allt själv på denna gitarrbaserade men ändå ganska inåtvända skiva. Det är en form av gitarrspel som jag just inte hört så tidigt men jag misstänker att skivan troligen påverkade den något försenade hippien Steve Hillage och då ända fram till hans ljudexperiment som System 7 på nittiotalet. Och att den alltså är med som “synt” beror just på att Göttsching förvränger sin ljudbild rätt rejält med elektroniken. En väldigt härlig platta, allt som allt.