Konserter, tävlingar och mellandagshets...

Det blev faktiskt en ganska hektisk december för Rootmoset, så pass så att uppdateringen har blivit en smula fördröjd. Men nu är ert favoritmusikfrågesportlag på gång igen.

Halva Rootmoset var vid luciatid nere och kollade in Håkan Hellström då han besökte Visby. Bisarrt nog blir det här faktiskt tredje gången i år som jag ser HH. Då han gjorde sin sista sommarspelning 31 augusti trodde man ju att det därmed även var färdigturnerat för i år men herr Hellström drog från 29 november igång en vinterturné med ett därtill omstuvat låtschema (vilket vi, som de musiknördar vi är, kunde konstatera då vi kollade hans setlist redan efter första konserten i Oslo). Och, ja, jag erkänner att vi under konsertens gång ibland stod och gluttade på den där låtlistan för att se om han hade ändrat på detaljer. Och visst, lite var omstuvat och någon låt strök han helt men överlag spelade HH i alla fall i två timmar så det blev valuta för pengarna, för att uttrycka det krasst. Och han var i fin form som vanligt. Det var väl dock inte ljudet, helt och hållet. HH snackade lite mindre mellan låtarna än vad han brukar och jag vet inte om det beror på att han var medveten om att det han sa inte alltid hördes så bra eller om han bara ville ösa på den här kvällen. Hur som helst så är ljudet i vår lokala kongresshall ibland förtvivlat burkigt och vid ett tillfälle hörde jag vissa nyanser i låtarna bättre när jag var inne på toaletten än när jag var i konsertlokalen...

Tio dagar senare var det dags för den sköna kombinationen av musikfrågesport OCH konsert då två företagsamma män anordnade en sjudundrande julfest på Tott Hotell, som passande nog ligger väldigt nära mitt enkla tjäll. Det var återigen bara halva Rootmoset på plats (Tomas och eder ödmjuke) och eftersom vi ville tävla fick vi ordna förstärkning. Eminent sådan fick vi i form av en lokal radioreporter och för aftonen tog vi oss namnet Tott and the Maytals. Tävlingen låg på en god nivå och inte minst vår nya lagmedlem kunde en oerhörd massa vilket gjorde att vi en period ledde tävlingen med viss marginal. Dock snubblade vi lite på målsnöret då det efterhand blev extremt tätt med fyra lag på delad förstaplats. Ett av dessa fick därtill tre bonuspoäng enligt ett system med en adventskalender där slumpen fick avgöra. Så kan det gå. Vi tog vår silverplats med fattning och kollade därefter in The Holy Homecoming Harmony Band, ett storband som gjorde mycket personliga tolkningar av julsånger och lite annat. Eftersom Tomas dock skulle upp och jobba och jag skulle upp och göra en massa inför jul dröp vi av i rimlig tid. Men en sjudundrande rolig fest var det som sagt.

Hela Rootmoset samlades några dagar senare för att delta i årets sista pannkaksgiss på Visbys ädla crêperi. Redan i början av aftonen hade arrangören Mattias fått oss att gå med på att anordna nästa tävling men som en liten kuriositet gick vi därefter och vann aftonens batalj med bred marginal. Detta trots att vi i början lyckades gegga till kategorierna "Röda tråden" något fruktansvärt. Däremot spikade vi 80- och 90-talet. Men vi kunde inte för vårt liv komma ihåg vad gruppen som körde den lite corny "What does the fox say?" hette. Med pokalen i rockfickan gick vi sedan på andra lokaler även om jag varje gång fick hala upp den där pokalen inför dörrvakten och förklara att den inte innehöll alkohol eller liknande. För övrigt var det rätt lite folk ute men kanske de gick ut på juldagen? Själv tillhör man ju de här stofilerna som inte rör en fena på julafton eller juldag men däremot går ut på annandagen. Aftonen avslutades med att Rootmoset skingrades i en anda av segeryra. Och nu börjar planeringen för tävling!