Årets album 2013!

Och så kommer då det som ni har väntat på. Från oss alla till er alla, Rootmoset bästa album från år 2013! Först ut är Tomas med fem album (inklusive bubblare) och sedan Robert. Plattorna sorterade utan inbördes ordning.

Waxahatchee – Cerulan Salt

Med Waxahatchees andra skiva så tar Katie Crunchfield steget in bland dom mest intressanta nya artisterna, skivan ger ett mycket lågmält intimt intryck.

Arcade Fire – Reflektor

Har inte lyssnat mycket på Arcade innan men med Reflektor så har dom gjort en gedigen fullmatad skiva, att det låter väldigt mycket 80-talets Clash och Big Audio Dynamite om vissa låtar tyder på en mycket god musiksmak.

Haim – Days Are Gone

Årets debut finns givetvis med bland årets plattor och en av dom jag har lyssnat mest på, skivan får en att tänka på 80-talet varje låt var en given singel hit, det är nu inte riktig så men öppningen och titelspåret är alla givna hits och ser mycket fram mot vad Haimisarna ska komma med efter den lysande debuten.

Swearin’ – Surfing Strange

Upptäckte precis det här bandet med debut skivan Swearin´ och vilken glädje när jag när uppföljaren släpptes i november och med Swearin’ så placeras sig den andra syster Crunchfield Alison bland årets bästa, hur låter det? Som dist Pop från 90- talet vilket i detta forum är ett bra betyg.

Queens Of The Stone Age - …Like Clockwork

Att Queens skulle hamna på årets lista kom kanske inte som en överraskning men med en av somarens mest spelade skivar har dom blivit ett favorit för undertecknande.

Några bubblare som nästan kom med. Neko Case – The worse things get, the worse things get….. Innerlig Country Pop.

Nick Cave and the Bads Seeds - Push the sky away Inte lika bra som Boatsman´s Call eller No mores hall we part men en helt ok skiva från Herr dysterkvist.

Phosphorescent - Muchacho

Det vi nu kallar "skäggrock" lever och frodas ännu under 2013 även om vågen nog har peakat. Phosphorescent, som jag inte har haft vidare bra koll på, har samma varma och mjuka sound som exempelvis Band of Horses och Fleet Foxes och gör musik för folk som sitter på en berg och ser på soluppgången.

Phoenix - Bankrupt

Phoenix är ett band som har funnits i marginalen av mitt lyssnande i flera år men med årets album "Bankrupt!" gjorde det sådana rökare till låtar att jag inte längre kunde behandla dem lite med armbågen. "Entertainment" och "The Real Thing" är svulstig danspop som fungerar i lite olika sammanhang, på dansgolvet eller i lobbyn.

Disclosure - Settle

Ett debuterande band som spelar dansmusik med lite olika influenser även om mycket är från det älskade 90-talet. En av årets mer omtalade dansplattor och jag väntar mig en del av de två bröderna som utgör gruppen (och därmed får mig att tänka på mina husgudar Orbital).

Savages - Silence Yourself

Savages är i ärlighetens namn Siouxsie & the Banshees (och lite till) återigen men de gör det här oerhört bra. Mörk, intensiv och häftig rock som snabbt sätter sig i din skalle.

Sibille Attar - Sleepyhead

Förmodligen den platta jag har lyssnat mest på i år och den är svensk. Hade inte bra koll på denna dam men såg henne framföra sin storslagna artrock två gånger i somras och det ska då mycket till för att en garvad musiknörd som jag står med tårar i ögonen mot slutet av föreställningen. "All my friends are alcoholics" blev en radiohit men plattan är överlag mycket spännande och varierad därtill.

Bubblare: Oskar Linnros (singeln "Hur dom än" är nog den enskilda singel jag lyssnat mest på under 2013), Elliphant, Palma Violets och David Bowie (för att han släppte en David Bowie-platta).