Musikvärldens hyperlänkar.

Nu tillhör ju ingen av oss Rootmosare det som man skämtsamt skulle kunna kalla "hyperlänksgenerationen". Vi är inte på ett naturligt sätt uppvuxna med ett Internet där man kan börja läsa en text och därefter teoretiskt skulle kunna hyperlänka sig vidare för resten av sitt liv, om man bara hade tid att sitta där.

Musiklyssnande innebär dock en del hyperlänkande av äldre snitt, det vill säga att man får reda på saker via själva musiken eller via kringläsning om den och den artisten och gruppen. Satt igår och lyssnade på skivan "Ys" med harpisten (sug på den, ni) Joanna Newsom som är en slags märklig Kate Bush eller Tori Amos för 00-talet, helt klart.

Plattan från 2006, där Joanna på utsidan återger sig själv på en målning som är så där medeltida pastischartad som prerafaeliternas verk brukade vara, är en ganska märklig blandning av gammalt och nytt. Därtill har hon fått ihop ett regelrätt dreamteam då producenten heter Van Dyke Parks, mixaren Steven O'Rourke och ljudteknikern (får man nog kalla honom just i det här fallet) är Steve Albini. Inte illa av en dam om 25, som endast givit ut några plattor innan.

Därtill - och här kommer då hyperlänkandet in - har Newsom talat varmt om de influenser hon fått från två plattor, nämligen Van Dyke Parks "Song Cykle" (1967) och Roy Harpers "Stormcock" (1971, utrymme för feltolkning där, ja). Ingen av dessa hade jag hört men det ordnades snabbt under dagen. Van Dyke Parks är ju huvudsakligen känd som mannen som hjälpte Brian Wilson att nästan, bara nästan, få ihop "Smile". Han skrev en hel del ihop med Wilson jämte exempelvis en viss Charles Manson. Det är en sådan där sak man kan leva på (och det är möjligt att hela projektet raserades av att Paul McCartney nonchalant slank in i Wilsons studio och rev av "A Day in the life" på piano för att därefter uppmana strandpojkarna att lägga på ett kol vilket aldrig blev av).

Van Dyke Parks platta, utgiven direkt efter det havererade Smile-projektet, var för övrigt trevlig lyssning som jag säkert kan återvända till. Den andra skivan, som kom 1971, var likaså helt klart hörvärd. För er som inte vet vem Roy Harper är så kan jag upplysa om att de flesta av oss, utan att ens veta om det i några fall, hört honom sjunga låten "Have a Cigar" på Pink Floyds platta "Wish You Were Here". Det är dock lite lurigt med detta då man inte väntar sig en annan sångare och, om man nu inte läst innerpåsen och allt detta, lätt kan tro att det bara är David Gilmour som lyckats vränga till rösten en liten smula för just den låten.

Harper var en av de där udda brittiska artisterna som aldrig fick det där stora genombrottet. Men han fick alltså dels medverka på en mycket känd Pink Floyd-platta och fick sig även en hyllningslåt av Led Zeppelin ("Hats of to Roy Harper") så man får utgå från att han gjorde intryck i vissa kretsar. Möjligen kan han ha fått en smärre revival på senare år, även om jag inte är helt säker. Roligt nog lyckades Newsom övertala den nu lätt åldrade Harper att framföra hela albumet "Stormcock" som uppvärmning på en av hennes konserter. Ganska underbart, faktiskt. Även Newsom tillhör för övrigt de där artisterna som spelar sina album rakt upp och ned live och sådant proggighet måste man ju applådera.

Tja, var det någon mening med denna text? Möjligen blev det en liten guide av hur en musiknörds tankebanor fungerar. Kanske kan bli ett ämne för en avhandling om någon vore intresserad...

Dessa plattor hann för övrigt avverkas idag medan man jobbade:

Van Dyke Parks - Song Cycle
Roy Harper - Stormcock
Yeah Yeah Yeahs - It's Blitz!
Bat for Lashes - Two Suns
Mos Def - Ecstatic
Girls - Album
MGMT - Oracular Spectacular
TV on the Radio - Dear Science
Kanye West - Late Registration
Wishbone Ash - Wishbone Four
Frank Sinatra - Songs for Swinging' Lovers
Animal Collective - Feels
Daft Punk - Discovery
Yeah Yeah Yeahs - Show Bones
Wild Beasts - Two Dancers
LCD Soundsystem - LCD Soundsystem