Jag hade egentligen tänkt tillbringa en liten biltur med att (som vanligt) lyssna på min CD med rave-klassiker från tidigt 90-tal (utgiven av lågprismärket Telstar, som dock har en märklig koll) men tryckte ut den för att istället knappa in P3, trogen mitt löfte om att även försöka träna skvalmusik.
Hamnade direkt i "P3 Populär" och dess flipp eller flopp-jury som var i färd med att börja lyssna på första låten. Först diskuterade dock en hurtig reporter från Aftonbladet nya Rihanna (ständigt denna Rihanna, hon förföljer mig) och därefter fick man så höra Petter och några rappare till göra en cover på Scoccos "Till dom ensamma", vilken rent ut sagt lapade svett från en död mans pung!
Och, ja, jag kallar det cover när man snor/samplar refrängen från en gammal låt, stuvar om lite, rappar ovanpå rytmerna och matar in några synthslingor till. Kort och gott och en låt som något så när drivna musiker kan sno ihop på några timmar. Och därtill en evig påminnelse om varför jag har så svårt för svensk hip hop, som nästan alltid (med undantag för Just D) försöker låta som blöj-varianter av de amerikanska förebilderna.
Efteråt höjdes låten till skyarna av Aftonbladet-puckot plus någon snubbe som även jamsade med och man verkade mena att den skulle bli årets julhit. Jag kom på mig själv med att göra arga utrop i bilen under tiden. Just då valde glappkontakten i min radio att slå till och resten av färden iakttogs under tystnad. Och det värsta är förstås att juryn med den usla smaken har rätt: pekoralet kommer snurra till förbannelse på radion, inklusive den trackslista jag måste tvinga mig att lyssna på. Livet kan vara bittert och orättvist för den som försöker sätta sig själv på en diet av skvalmusik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar