Music's Greatest Decade?

Satt och läste insändarsidan i senaste numret av Uncut (med en huvudartikel om Velvet Underground, precis vad världen behövde) där en mycket ung person med glödande entusiasm talar sig varm för 00-talet och anser det som "the greatest decade of music". Och det ska utan omsvep även erkännas att man blir lite avundsjuk. Ungefär som Hasse och Tage i "Stetsonhatt" ("de verkar ju ha så kul, de där långhåriga sakerna"). Just den där entusiasmen hade man gärna haft just nu.

Men sen noterar jag vilka plattor och artister den unge mannen lyfter fram. Ryan Adams (country-rock i stil med Gram Parsons), Wilco (mer country), The Strokes (Velvet Underground på 00-talet) samt The Hold Steady (en grupp som låter nästan komiskt lik Bruce Springsteen på "Born to Run"). Det enda mer avantgardistiska denne ungdom lyfter fram är LCD Soundsystem, en elektronisk grupp som dock inte gör något som inte redan har gjorts under 90-talet.

Och därmed sammanfattar den okände unge musikfantasten egentligen hela problematiken med 00-talet, ett decennium som är för musiken vad 1890-talet blev för arkitekturen: en sörja av eklekticism där man hej vilt återanvänder gamla stilar och inte kommer med något nytt. Det fanns givetvis en del bra saker under 00-talet men även om man gillade det var man plågsamt medveten om att det lät egendomligt... familjärt.

I det begynnande 2000-talet har vi alltså ännu att vänta på den annalkande våg av modernism som förhoppningsvis sköljer in över oss snart. Denna våg kommer förhoppningsvis att ta de flesta av oss med överraskning. Och kanske blir "Music's Greatest Decade" en parentes mellan 90-talet och detta okända nya. Be ready.