Kent och mörka 00-talet.

Författaren erkänner för övrigt att rubriken är snudd rakt av från en artikel om The Cure i Slitz 1990 (innan den blev en mjukporrblaska, förstår sig) med titeln "Cure och mörka 80-talet". Och Cure-svärta (eller kanske snarare Depeche Mode-svärta, hm?) kan man sedan flera år även finna hos Eskilstunas främsta exportvara sedan Volvo BM, nämligen Kent.

Den senaste plattan, "Röd,släpptes 6 november och med tanke på innehållet borde den kanske snarast ha hetat "Svart". En gång i tiden, närmare bestämt för sex och ett halvt år sedan, associerade man emellertid Kent med vitt eftersom de då släppt sitt dittills starkaste album, "Vapen & Ammunition", och i tron de var de nya Simple Minds genomförde den omtalade "vita spelningen" på stadion på nationaldagen 2003.

Under de mellanliggande perioden gick Kent in i en mer lågmäld period med plattorna "Du och jag och döden" och "Tillbaka till samtiden" samt ett antal singlar (däribland den utmärkta men nu något bortglömda "Vinter02"). Kjelle och undertecknad diskuterade denna period under lördagens förfest och noterade att plattorna, för att citera Kjelle, "inte var enormt bra med Kent-mått mätt" (och här kanske andra medlemmar i Rootmoset anmäler avvikande mening).

Jocke Berg är en diskret man men kan ibland få anfall av ogenerad hybris (eller ofta ogenerat framförande av sanningar) och meddelade att nya plattan skulle bli gruppens hittills bästa. Allt som allt man man nog, efter några lyssningar, fastslå att det är gruppens starkaste sedan just "Vapen & Ammunition". Här är det inte fråga om det mest storslagna men det finns förstås med även här, dock inpackad i en dyster och elektronisk ljudram som (givetvis) får en att tänka på Depeche. Utan tvivel är Kent det rockband som har den "synthigaste" attityden i Sverige (titta bara på frisyrerna).

Texterna på nya plattan är ofta ganska dunkla och öppna för fri tolkning och vid några tillfällen blir de närmaste baudelairiskt groteska med sina skildringar av ett slags Sverige i skymningen. Bandet som följt många av oss sedan 90-talet knyter härmed ihop säcken om 00-talet ganska elegant.

Trots svärtan ska man förstås även konstatera att gruppen fortfarande kan rocka ganska hårt vilken med all önskvärd tydlighet märktes då man manglade sig igenom den svulstiga "Svarta linjer" i "Skavlan". Det lovar gott inför turnén.