Way out West 2015 - dag ett

Så var det dags för mitt tredje år på Way out West. Jag var väl förberedd, hade anlänt till Göteborg medelst flyg redan vid middagstid dagen innan och kvällen innan varit ute och vimlat på Göteborgskalaset med gamla vänner. Sedan blev det en god natts sömn på hotell och jag var utvilad och i god form då jag i stekande värme tog spårvagnen till Linnéplatsen. Det var lite annat än 2013, då jag i hällande regn steg av vid fel hållplats...

Alltså. Av vid Linnéplatsen. Köa en liten stund. Armband på. Lyfta på armarna för en fryntlig vakt och så var man inne. Rörde mig omgående över det rätt folktomma området ned till Linnétältet där för övrigt alla coola akter brukar spela. Träffade omgående musikprofilen och Popgiss-arrangören Lasse och vi såg det första bandet jag hade på min lista, Savages. Som jag nog ofta sagt är det Savages egentligen Siouxsie and the Banshees en gång till, men de har intensitet av rätt slag. Det var nu ett gäng svartklädda damer som gav järnet på scen och sångerskan dök i god rock and roll-anda ut i publiken och krälade runt lite på den. Och redan här noterade jag den röda tråden på festivalen: banden körde inga extranummer (fejkade i vilket fall som helst) utan drog igenom sitt set och gick av. Så efter att ha eldat upp publiken till frenesi vinkade man (eller kvinna) och gick av. Tack för kaffet.

Jag strosade ut i värmen och kikade lite på Kindness, som denna gång nästan lät som Style Council live. Tyckte ju från början karln mest gjorde mesig musik (i alla fall på platta) men live så är det... stigande tendens. Hamnade vid den nya scenen för elektronisk musik, Dungen, där det var väldigt lugnt än så länge. Satt i skuggan och såg ett DJ-par vid namn Mumdance and Novelist rappa och spinna skivor. Sedan gick 2 Bears på men det var tyvärr lite småtråkigt då de bara körde just plattor, mest andras låtar som det verkade. Blev bara en liten stund i Dungen varvid jag åter placerade mig strategiskt i skuggan framför största scenen där de sympatiska Belle & Sebastian gav mig en trevlig eftermiddagskonsert och väl var ungefär som jag trodde med sin lite lågmälda och ganska intellektuella musik.

Det blev sedan åter en promenad ned till Linnétältet där Future Islands bjöd på en ganska överraskande ljudbild då de lät lite tyngre och nästan rockiga jämfört med den elektroniska ljudbilden på deras plattor. De lät alltså fortfarande elektroniska men som sagt tunga och rockiga samtidigt. Hann sedan titta lite på det starkt sextiotalsinfluerade bandet Foxygen med sin vildsinte sångare innan jag åt en kvällsmat som huvudsakligen bestod av panerad ost.

Det blev i stort sett två akter till efter maten fast vi ändå talar om några timmar. Jag hittade åter en strategisk och lagom skuggig plats men stod dock upp medan War on Drugs körde i en dryg timme. Det blev huvudsakligen låtar från den nya plattan, den man ville höra. Bandet snackade inte så mycket utan körde mest på, lite lagom trubbigt. Låtarna var sig rätt lika från skivan. Cirkulerade lite men såg just ingenting utöver en halvdan Avicii-kopi vid namn Kygo och började nu bli rätt trött i fötterna. Väntade framme vid kravallstaketet på att Beck, som jag senast såg ett par gånger i medio av nittiotalet, skulle göra entré. Vid 21.20 gick han så på och rev med en gång av ”Devil's Haircut” och ”Loser” som om han verkligen ville bli av med dem så snabbt som möjligt. Men jag klagade inte. Sedan följde flera dansanta låtar och ytterligt lite från den senaste trevliga skivan även om någon låt kom i alla fall.

Jag hade därefter tänkt se FKA Twigs, en artist jag egentligen inte har någon nära relation till, men flera timmars knallande började nu ta musten ur en medelålders man och jag kroknade rejält och befann mig, med hjälp av en ytterst påpasslig spårvagn, plötsligt på hotellet. Hade dock tänkt irra mig ut i natten för att se Goat som spelade på något som hette Bananpiren vid 01.30. Duschade, lade mig på sängen, slappnade av. Och den stora tröttheten gled över mig. Skulle jag ligga kvar i den allt bekvämare sängen eller irra ut på jakt efter en konsert som jag inte riktigt visste var den ägde rum? Vad tror ni?