Sex und sex, hela den tiden...

På ett alldeles strålande humör lämnade jag arbetet och hamnade ett tag på familjen Jessens trevliga saluhall där jag snackade musik med en av ägarna innan det blev dags att bege sig ned till creperiet för ännu en legendarisk drabbning oss musiknördar emellan. Tomas och jag hann snacka ihop oss lite innan vi började med en något, milt sagt, modifierad laguppställning. Kjelle var denna kväll förhindrad av familjeskäl och vi hade därför jämte Kennet förstärkt laget med kvällens heders-Rootmosare, Hanna och Annelie (allt för att bryta sönder vår grabbiga jargong), och som kvintett sparkade inledde vi kvällens dust.

Vi började med att försmädligt nog blåsa Joan Jett i intro-jakten. Jag upprepade som ett manta ”det är en kvinna, det är en kvinna” trots förslag om diverse hårdare rockband bestående av män. Längre kom vi dock inte. Därefter var det undertecknad som gjorde ett klassiskt Rootmoset-misstag och började dividera med laget sedan vi skrivit rätt svar (Richie Valens) för att därefter istället plita dit ett felaktigt (Ricky Nelson). Tyvärr har vi dock alla varit där och ikväll var det min tur. Å andra satte jag blixtsnabbt Johnny Burnettes ”Train-kept-a-rollin” som jag i samband med mitt systematiska enmansträningsläger hade lyssnat på kvällen innan.

På sextiotalet satte vi roligt nog Blind Faith som jag inte hört på sådär... 20 år? Men vi blåste Yardbirds. Bland sexiotalsbanden så vilar det någon av en förbannelse angående Yardbirds, ända sedan vi bommade ”For your love” på vår första tävling tillsammans någonsin. Ett roligt ap-tema följde där vi gjorde rätt bra ifrån oss. Vi skrattade oss igenom åttiotalet (läs: spikade det) när plötsligt en bekant gestalt uppenbarade sig ur massan: Kjelle. Vi var glada att se honom men var nu plötsligt SEX medlemmar och vi fick resten av kvällen upprepade gånger försvara oss inför frågan ”Hur många är ni”? vilket satte vår förmåga till kreativa svar på prov.

Med Kjelle på plats gick det även bra på senare musik och vi lyfte från en fjärde till en tredje plats. Vi satte på party-temat rentav Andrew VK, som jag kanske hört tre – fyra gånger. Överlag tyckte vi att vi gjorde väldigt bra ifrån oss i denna eklektiska täving där arrangörerna tog ut svängarna rejält. Därför kom det kanske som en smärre chock när vi i slutresultatet fick höra av vi, med SEX medlemmar, hade rasat ned till plats SEX i slutresultatet.

Vi hämtade oss efter chocken även om jag konstaterade att vi när vi är fyra medlemmar ofta hamnar på fjärde plats. Det betyder sålunda att vi åker ned en plats för varje ny medlem vi adderar, en intressant ekvation. Kort därefter skingrades Rootmoset, såväl heltids- som tillfälliga medlemmar, i natten. Tomas och jag gick dock på Restaurang Trädgården. Men det är en annan historia.