Sator unplugged

Det är ju alltid trevligt att se Sator live och större delen av Rootmoset gick för att se den illustra orkestern, för kvällen reducerad till en trio som spelade akustiskt, nu i fredags. Det var en solig men ändå kall kväll men det avskräckte inte Visbyborna som nu, vid minsta lilla solsken, myllrade på stadens Stora torg där även vi hade en smula samkväm innan vi förpassade oss ned till Kitchen & Table, tills helt nyligen benämnt Friheten. Det var hyggligt med folk även om det inte myllrade och jag stötte även på en del tidigare kända nöjesprofiler som inte tycktes ha åldrats en dag (vare sig till utseende eller beteende) trots att jag inte sett dem på 15 år. Sator gick punktligt på och för aftonen bestod man alltså av Chips, Kent och basisten Heikki som satt på scenen i bästa MTV Unplugged-stil (men där upphör väl likheterna). Eftersom jag sett Sator med ungefär samma inramning ett stort antal gånger sedan 1990 var det roligt se dem i ett lite annorlunda arrangemang. Spelningen var avslappnad och utöver kända hits spelade man även tidigare låtar som jag antingen inte hört på många, många år eller också inte hört live överhuvudtaget. Någon enstaka cover slank väl också med. Vi hade för övrigt utsökt utsikt från våra stolar vid baren och det gjorde väl inte saken sämre. I pausen var jag framme och hälsade på både Chips och Kent. Särskilt Chips var ju extremt trevlig och pratsam och jag serverade honom lite konsertminnen. Han frågade om jag såg Sator spela på Gotland första gången 1988. Lite generad fick jag medge att jag inte hade det men Tomas dök upp så jag kunde raskt presentera honom för en som faktiskt var där. Tomas berättade för Chips att de hade avslutat konserten med Runaways ”Cherry Bomb”. ”Jaså, gjorde vi det?” skrattade Chips. Han berättade annars att flygresan till det då vintriga Visby var en skakig historia och mycket hann man inte se av stan utöver konsertlokal och hotell innan man flög tillbaka. Denna gång skulle man passa på att besöka exempelvis Fårö då man ju faktiskt spelade två dagar i rad på Kitchen & Table. Chips berättade även att den legendariska avslutningen på Hultsfred 1990, då Thåström dök upp och körde ”Tyst för fan”, var helt improviserad. Thåström hade befunnit sig bakom scenen och Chips tänkte ”nu får jag väl en smäll” då han frågade Thåström om han inte ville gå på scen och köra en låt. Och jo, för fan, det kunde han visst tänka sig! Jag minns själv att jag till en början inte ens fattade vem som kom på scenen den gången eftersom jag stod långt bak och ljudet var högt (d.v.s. jag hörde först knappt vem som sjöng). Året därpå stod Sator och Thåström under betydligt mer inövade former på scen tillsammans på Hultsfred. Och resten är väl rockhistoria som det brukar heta. Bandet körde för övrigt vidare med god energi efter vårt samtal och det blev flera låtar från ”Slammer” till min stora glädje. Därefter rundade vi tidigt av aftonen eftersom helgen bara hade börjat...