En värdig vinnare.

Våren tvekar, som skaldinnan sa, och finaldagen för Popgiss 2012 började som en riktigt grå och därtill även blöt historia efter gårdagens konstanta regnande. Undertecknad (i. e. Robert) var annars uppe med tuppen igår och närmast rastlös inför dagens tillställning. Den vanliga ritualen med filosoferande i badet till tonerna av en viss kanadensare avklarades och sedan fick jag i all hast kasta i mig maten då min transport kom en smula tidigare än tänkt. När jag klev ut ur min port så hade plötsligt världens soligaste vårväder brutit ut medan jag var i badet och satt koncentrerad med min måltid. Och samtidigt fick jag även veta att det var snöoväder i Stockholm så vädergudarna hade det uppenbarligen ganska roligt igår.

I varje fall så infann sig halva Rootmoset, Kjelle och eder krönikör, till tävlingen redan omkring 12.30 och till en början var det hyggligt glest bland publiken utöver just de tävlande. Man öste här igenom 50 låtar rakt upp och ned och vi testade dagsformer genom att tävla lite avspänt med assistans av gamla Popgiss-vänner och rodde hem 40 av 50. Med andra ord såg det ganska bra ut för Rootmoset inför finalen. Tyckte vi i alla fall. Kvalet bjöd även på ytterligare överraskningar då gamla favoriter rasade ut medan lag som var mindre tippade äntrade finalen, ibland med en hårsmån.

Men sedan kom då finalen och även om Crackers faktiskt höll en hygglig nivå i fråga om svårighet och detta så är det väl helt enkelt så (om man nu utgår från att arrangörerna i en final i högre grad tar med sådant som de själva gillar eller har koll på) att Rootmoset och Crackers inte helt och hållet lyssnar på samma saker. De var med andra ett stort antal artister som man mycket väl visste vilka de var och ungefär vilken musik de gjorde men har man inte hört nämnda artist eller grupp så har man inte. Vi hade speciellt svårt med allt det bredbenta. Det här innebär alltså att Rootmoset, trots att vi även var väldigt koncentrerade och seriösa i denna final, faktiskt misslyckades rätt rejält i de decennier som vi normalt kan sitta och mysa oss igenom. Vi hade exempelvis fyra av 12 möjliga på 80-tal vilket är klart underbetyg för oss. Det förekom även en del följdfrågor där vi väl presterade sådär.

Sedan, när vi låg som fastlimmade vid en förnedrande 12:e plats sedan flera rundor, kom kvällens stora glädjechock. Vi gjorde oss beredda för 00-/10-talet och väntade oss den sedvanliga pärsen. Vad som istället skedde var att vi satt och skrattade oss igenom denna period och till sist kom med stridsrop som ”nu spikar vi det!” vilket vi normalt reserverar för, säg, 90-talet. Man hade verkligen inom nyare musik lyckats pricka in just de där skivorna som flera av oss kunde utan och innan. De två första låtarna på 00-tal (The Decemberists och Mumford & Sons) återfinns på skivor som jag nästan dagligen lyssnar på jobbet och vi hade heller inga problem med Manu Chao, Gillian Welch och Franz Ferdinand. Därtill satte vi avslutningsvis Bright Eyes på en ren gissning vilket kändes skönt eftersom det var sådant som var vår specialitet när vi var på topp.

De hela tiden favorittippade Dr Zoom and the Sonic Boom vann en välförtjänst seger och kan så äntligen sälla sig till Popgiss eget lilla Pantheon, vinnarcirkeln. Det var mycket roligt för ett lag som under många år varit oerhört starkt och som vunnit flera Mellangiss men som alltid snubblat på mållinjen i det stora Popgisset. Kan bara gratulera än en gång. Efter lite cirkulerande och eftersnack så hamnade Rootmoset på Borgen där vi åt pizza och lyssnade på stämsång från ett ganska kompetent cover-band innan vi sedan gick ned för att stuffa loss på Simons och Marks nyöppnade klubb ”Oh la la”. Krönikören hade mycket trevligt men fick till sist förpassa sig hemåt på grund av viss värk i ögonen då han just nu tvingas ha kontaktlinser nästan dygnet runt i väntan på nya glasögon sedan skalmen förargligt brustit på de gamla. Men annars var ”Club Oh La La” en riktig höjdare där man fick höra mycket bra musik och där killarna bakom skivspelarna hade minst lika kul som besökarna.

Sådär dagen efter har väl åtminstone jag i någon mån smält tiondeplatsen vilken till en början var en besvikelse då vi nog hade hoppats på topp fem eller rentav (varför vara blygsam?) pallplats. Den stora trösten i sammanhanget var dock att vi helt enkelt påmindes om att det faktiskt ännu finns en hel del att lära även inom äldre musik men framför allt att träning verkligen ger färdighet i fråga om nyare musik. Den som säger att man alltså inte kan träna till Popgiss har fel. Vi i Rootmoset är ett levande bevis på det.

Och härmed är det bara att bida sin tid fram till Popgiss 2014 men vi musikdårar lär nog mötas på ett mellangiss eller någon annan mindre musiktävling nära oss. Häng med, ni som inte prövat!