De eviga tvåorna besöker Hårdrockskallen.

Eftersom undertecknad tydligen lever efter devisen att ”allt roligt ska komma samtidigt” så lyckades han trassla till det och förlägga ett besök på Dramaten samtidigt som det var pannkaksgiss på Creperiet (förlåt mig, grabbar) och hade därtill glömt bort Rockskallen varvid det blev ett väldigt, väldigt kort besök i Stockholm. Hur som helst så klarade sig mina kollegor eminent utan mig och fixade en fin tredjeplats åt oss. Jag har noterat att vi en gång kom fyra då vi var två man och att vi alltså kommer trea då vi är tre man vilket med matematisk fiffighet bör leda till slutsatsen att vi, vid full styrka, blir tvåor. Det är rentav något som verkat vara vår eviga lott på senare tid.

Lördagen blev annars en dag som verkligen gick i musikens tecken. Började ju så smått med Melodikrysset (Alvar Kraft som textförfattare, smaka på den) och hann sedan äta en riktig gourmetmåltid (nachostallrik i folie) innan jag, mina vana trogen, kunde lyssna på Neil Youngs ”Tonight’s the Night” medan jag låg i badet. Därefter kom grabbarna hem till mig och under de närmsta två timmarna plågade jag dem med en liten tävling där de fick gissa på grupper/artister varierande på en skala från Pantera till Alphaville.

Spellista följer för övrigt här enligt principen 5 x 60-tal, 5 x 70-tal, 5 x 80-tal, 5 x 90-tal, 5 x 00-/10-tal, 5 x svenskt samt 5 x covers (vem hör vi göra låten och vem gjorde den i original):

http://open.spotify.com/user/baudelaire/playlist/3gRW5d86jBwMNIdLtE27aW

Därefter förpassade vi oss ned till stadshotellet där det skulle ges en liten tävling för att värma upp inför Rockskallen. Jag har nog sällan (rättare sagt, aldrig) varit med om ett så tight och effektivt giss där man exekverade det hela på en timme och rättade på rekordtid. Nu slapp vi även oroa oss för sådant som 00-tal eftersom det bara fanns med 70- och 80-tal samt lite svenskt och lite om soloartister. Eftersom tävlingen mest innehöll hårdrock så insåg vi nog även att vi var usla på svensk sådan och även soloartister (kan väl inte påstå att jag sprungit benen av mig efter John Norums soloskivor när jag aldrig ens brytt mig om Europe). Och vi var som vanligt de eviga tvåorna (grattis Tinka, Gnu och övriga) men vi vann likväl lite bastu och bad på det eminenta hotellet.

Vi tappade halva styrkan innan vi anlände till det som man nog kunde ha döpt till hårdrockskallen i år. Stämningen var ganska dekadent, inte minst då man möttes av de här väldigt hårdrockiga tjejerna som iförda rätt lite kläder (rätt lite, ja) stod och sålde t-shirts i entrén. Vi hann med nätt nöd se Santa Rosa Death Patrol och därefter blev det ett väldigt cirkulerande. Hade först varit rädd att Hamnplan skulle vara lite för trångt för detta evenemang och skapa flaskhalsar, men det fungerade. Såg givetvis hela Stereo Generator, dock på mer behörigt avstånd än sist.

Senare band såg vi bara delvis eftersom vi då mest stod vid baren och snackade med likasinnade. Egentligen lite av det offentliga rummets version av att alltid hamna i köket på festen. Torture Division spelade brötig dödsmetall och den sortens rårens var jag väl klar med redan på gymnasiet. Fatal Smile var lite mer glam. Vi kikade även en del på huvudakten Ghost men eftersom det varit en lång dag tog vi ändå det demokratiska beslutet att förpassa oss till Max för en sista hamburgare innan vi glada och nöjda stupade i säng.
Och så lär det nu dröja en månad till nästa våg av förströelser ramlar in, som vanligt på en gång. Då i form av ännu ett pannkaksgiss (där vi måhända kan samla hela styrkan) följt av konsert med Håkan Hellström. Men förhoppningsvis ska man hinna göra något trevligt innan dess. Det ryktas bland annat om en konsert med Band of Horses om allt går som det ska.