1001 plattor: 1988-89:

Dessa plattor hann jag avverka då jag rundade av 1980-talet inom ramen för "1001 plattor". I morgon blir det 90-tal.

Sugarcubes - Life's to Good
Kommentar: Eftersom Björk var sångerskan i denna grupp låter det ju mer eller mindre som en förövning till hennes senare plattor. Och problemet är även att en grupp som man säkert tyckt varit mega-cool om man nu inte redan hört Björk solo lätt hamnar i skuggan av henne. Men det är ändå helt OK artrock med spännande sångerska.

Dwight Yoakam - Buenas Noches from a lonely Room
Kommentar: Countryslisk som var lika jävligt som jag befarat. Nog sagt.

Lenny Kravitz - Let Love Rule
Kommentar: Gamle Lenny hade helt klart sin formel färdigutvecklad redan innan man började upptäcka honom via en och annan hit. Hade dock inte någon vidare koll på hans första platta då jag väl kanske inte var intresserad av en Hendrix som var 20 år för sent ute 1989... men det är en helt OK 60-/70-talsplatta.

John Zorn - Spy vs. Spy: the music of Ornette Coleman
Kommentar: Jobbig platta med skrikig speed metal-jazz som bara är aningen mer njutbar än den sene John Coltrane.

Baaba Maal and Mansour Seck - Djam Leeli
Kommentar: Någon snubbe från Senegal. Rätt loj och behaglig afrikansk musik och inte minst efter skränandet man hade hört precis innan.

Barry Adamson - Moss Side Story
Kommentar: Gamle Magazines-basisten gör filmmusik till en film som aldrig fanns. Jag visste redan innan att Moss Side är ett område i Manchester som bland annat givit världen raskravaller och raparen MC Tunes, vilken 808 State producerade kring 1990 eller 1991.

Bonnie Raitt - Nick of Time
Kommentar: Efter upplevelsen med Yoakam bet jag ihop inför ännu en skräckfärd genom countrysliskens förbannade land men detta var helt OK, om än inte enormt originell, trad-rock med skön sång.

Jungle Brothers - Done by the Forces of Nature
Kommentar: Ett gäng som jag hört singlar med i slutet av 80-talet och som egentligen hade en enorm bredd vilket får dem att låta som Massive Attack vid en tidpunkt då denna grupp ännu spann plattor i källare i Bristol och hade ett par år kvar till sitt debut-album. Här finns mycket som senare blev klichéer under det tidiga 90-talet och man glömmer lätt hur originell gruppen lät i slutet av 80-talet.