1001 plattor: 1983-84

Detta är alltså vad jag tänkte dra igenom från 1983 och 1984. Då dagen är slut ska jag ha hunnit till 1985. Och detta är alltså vad man missat från den era då man höll på att försöka lära sig "Donkey Kong" eller vad man nu gjorde...

Malcolm McLaren - Duck Rock
Kommentar: Ja, den gamle Pistols-managerns experimentplattor har det väl bara inte blivit av att kolla in även om jag faktiskt köpte hans lustiga valsplatta som kom 1989 kallt någon gång... "Waltz Darling" hette den och den ligger nog väl dold någonstans men jag vet inte riktigt var. Här har man förstås hör en och annan låt, bland annat den där som låter som Dag Vags senare hit "Du får aldrig nog" (varför tanken ligger nära att de lyssnat en liten smula för mycket på denna låt, men vad vet jag...)

REM - Murmur
Kommentar: Jag har aldrig varit enormt bra på REM (Tomas är vår REM-kille) och definitivt inte tidiga REM. Men nu är det alltså dags.

The The - Soul Mining
Kommentar: Jag har hört några senare plattor med Matt Johnson och hans varierande medmusikanter. Jag vet exempelvis att han vid denna tid även spelat med Marc Almonds tidiga plattor som jag kuriöst nog har på vinyl. Jag ville bara nämna det så ingen tror jag är helt borta på The The.

Hanoi Rocks - Back to Mystery City
Kommentar: Jag växte upp med hårdrock men på den tiden visste man nog mest att Hanoi Rocks var ett band från Finland. Och där gjordes väl ingen hårdrock? Det var lite som att vi "bara" hade Europe här i Sverige. Och sån musik tog man ju inte på allvar. Alltså blev det inget lyssnande på Hanoi Rocks och även om jag senare hört låtar med dem så vill jag nog vara säker på min sak och kör därför igenom denna.

Cyndi Lauper - She's so Unusual
Kommentar: Cyndi Lauper var en del av soundtracket från 80-talet, det vill säga låtar man hörde på radion. Av någon anledning har man därmed dels betraktat henne som en singelartist och kanske även blivit lite trött på vissa låtar varmed man aldrig riktigt utforskat hennes plattor.

Meat Puppets - Meat Puppets II
Kommentar: Nej, denna grupp hade jag nog aldrig hört talas om förrän in på 90-talet och då hade man ändå så mycket skojig indie att plöja så att man ändå inte hann med dem. Trots att Nirvana gjorde två covers på dem på sin "Unplugged".

Culture Club - Colour by Numbers
Kommentar: Se kommentaren om Cyndi Lauper och byt bara artistnamn.

RUM-DMC - RUN-DMC
Kommentar: Jag var faktiskt rätt glad i hip hop där i slutet av 80-talet och början på 90-talet (troligen hip hopens gyllene era, eller så säger jag det bara för att det var just då som JAG lyssnade) men lite äldre saker från före, säg, 1988 har det inte blivit av att plöja. En anledning är att det lilla man ofta hört kan låta lite... öhm, mossigt då hip hopens ljudbild utvecklades snabbt. Det är lite som att jämföra Boney M med Chemical Brothers, om ni förstår min poäng.

Sade - Diamond Life
Kommentar: Jag minns att jag någon gång under 90-talet skrev ned Sade på en lista över sådant man borde höra mer av. Men kanske jag inte var tillräckligt intresserad ändå?

The Replacements - Let it Be
Kommentar: Denna grupp omges ju med en viss respekt och jag har även läst en del om dem men har egentligen urusel koll.

The Minutemen - Double Nickels On the Dime
Kommentar: Jag vet att detta är ett hardcoreband. Punkt.

Lloyd Cole & the Commontions - Rattlesnakes
Kommentar: Jag tröstar mig med att nog ingen i Rootmoset är enormt bra på Mr. Cole och, tja, han försvann väl där i skarven mellan hårdrock och synth för min del. Någon förklaring måste jag ju ha.