Plattor som egentligen inte är såååå bra, MEN...

Det finns ju de här skivorna som ger ett enastående bra helhetsintryck trots att de enskilda låtarna inte är särskilt bra och vad som gör helheten större än delarna kan egentligen vara ganska svårt att förklara vid sådana tillfällen. Det kan till och med gälla plattor som är ganska uppskrivna, enligt min mening. Jag tänkte ta upp ett par välkända exempel. Skulle gärna ha tagit något nyare (så vi inte framstår som gubbrockare) men kunde tyvärr inte komma på några mer tacksamma exempel än just dessa två plattor.

Rolling Stones - Exile on Main Street: Ofta har man fått höra kommentaren "ska du bara köpa en Stones-platta, köp den här." Det kan dock diskuteras ordentligt. Den mer vardaglige Stoneslyssnaren skulle kanske, efter en första lyssning, ha frågat: "var e hitsen!?" Faktum är att exempelvis 1973 års ofta sågade "Goat's Head Soup" egentligen innehåller mer minnesvärda låtar om man ser till de enskilda fallen (t.ex. "Heartbreaker", "Starfucker" eller "Angie"). Dessa låtar är kanske helt enkelt en smula poppigare och därmed innehåller de även melodier som lättare fastnar i huvudet. Jagger, som delvis varit kritisk mot "Exile.." har senare bl.a. kallat den "very Keith" (eller något i en vägen). Även om det finns några kända låtar på "Exile..." så är det ändå inte de låtar som snabbast fastnar. Inte ens efter rätt många lyssningar. För egen del tyckte jag rentav "Exile..." var lite seg första gångerna jag hörde den (man kunde ju inte låta bli jämföra med det hitpackade 60-talet) men plattan kröp trots allt inpå livet efter några lyssningar till. Med andra ord så är det något med stämningen på plattan som gör att man kan lyssna på den medan enskilda låtar, tagna ur sitt sammanhang, troligen inte vore så spännade. Även om man vet att mycket arbete gjordes i någon glassig studio i Los Angeles så lades grunden till många låtar i källaren till Keiths villa i Frankrike och det är väl också den biten som skapar stämningen. Man kan blunda och låtsas man hör den heroinstinne Keith sitta och lalla igenom några låtar med vänner i en källare och det blir lite av en jamsession. "Exile..." är ingen ultimat partyplatta men det är en utmärkt skiva ha på i bakgrunden medan man tar några öl med kompisar. Kanske i en källare för stämningens skull...

Neil Young - Tonight's the Night: Denna platta låter som den spelats in av ett gäng drogade personer vilket kanske beror på att så var fallet. Young spelade in det som blev "Tonight's the Night" med resterna av Crazy Horse samt Nils Lofgren hösten 1973 och stämningen i studion var väl ganska så... zonkad. Inte heller dessa låtar är i egentligen mening så minnesvärda. Titelspåret, kanske den mest kända låten, är egentligen mest ett malande jam med några verser inslängda. Även denna platta är ganska bra som bakgrundsmusik och är egentligen den ultimata "fylleplattan" som man kan lyssna på medan man ligger i badet efter att ha druckit några öl eller dylika sutationer.