Den globala musikvärlden.

Några funderingar från Robert om globaliseringen av musiken.

Har nu två kvällar på raken råkat ut för att personer från helt andra världsdelar dykt upp och börjat pumpa mig på svensk musik. Häromdagen poppade en ung man boende utan för São Paolo upp och började diskutera svensk punk med mig. Och det var inte bara "Ebba Gron" eller KSMB utan killen var nere på ganska obskyra band som Arabens Anus och gud vet allt... förbluffande det sitter personer i Brasilien och diggar vår gamla punk. Han försäkrade att "swedish hc i rather big in South America..." Själv kunde jag bara nämna Sepultura och en väldig massa bossa nova från hans gigantiska land... genant.

Kvällen efter poppade en annan yngling (denna gång från Florida) upp och frågade "Which LP by Lustans Lakejer is the best one?" Tveklöst rekommenderade jag honom den första och passade samtidigt även på att tipsa honom om en massa annan god svensk postpunk. "Everything on Stranded Records" var väl mitt standardtips. Men jag tipsade honom även om "Burned Children" (Brända Barn) vilket på något vis låter värre när man översätter det till engelska... för övrigt visade sig killen ha ett grymt språköra då jag försökte förklara lite om svenska dialekter och påpekade att "skånska is the texan accent of sweden, very thick and slow..." Då frågade han mig om synthgruppen Page var från Skåne för han hade hört en intervju (på svenska!) med dom och det lät "thick and slow..." Och Page är/var ju som bekant från Malmö...

Och därmed blev jag för övrigt påmind om hur mycket bra svensk punk/postpunk vi haft i riket så de sista dagarna har det blivit en del sådant. I skrivande stund Brända Barns utmärkta cover (med svensk text) på "Hey Hey, My My."