När titanerna slutade turnera

Nedan diskuteras varför de tre stora från 60-talet (Beatles, Dylan och Stones) slutade turnera ungefär samtidigt (1966 - 67). Artikeln var tidigare avsedd för Wikipedia som dock refuserade den då det inte var passande i en uppslagsbok.

The Beatles

The Beatles genomförde sin första turné som världsstjärnor då man gästade USA en kort period i februari 1964. En större USA-turné genomfördes från augusti 1964. De närmaste årens konserter innebar en svår prövning för The Beatles p.g.a. den ofta hysteriska omgivningen. Gruppen gav ibland flera konserter per dag och det skedde i ett rasande tempo där konserterna kunde pågå i 20 - 35 minuter. Genom publikens ihållande skrikande och bristen på medhörning via den tidens sämre scenutrustning kunde medlemmarna ibland tappa kontakten med varandra och fick spela på gehör. Konsertinspelningar avslöjar att The Beatles ibland spelade taffligt och slamrigt just därför att de mer eller mindre stördes av publikens genomträngande vrålande. Konsekvensen av detta blev att bandet aldrig mer kom att genomföra en regelrätt konsert efter den man gav i San Francisco, 29 augusti 1966. Pressen från publiken var det viktigaste skälet men måhända spelade Lennons tilltagande LSD-beroende också in. I övrigt hade man i studion i allt högre grad börjat experimentera med sånger som man visste att man inte skulle kunna återge på scenen med den tidens teknik. Det är inte säkert att The Beatles hösten 1966 bestämde sig för att aldrig mer spela live men just då ville man ha en paus och den kom att bli permanent. George Harrison har vid tillfällen talat om sin enorma lättnad vid tanken på att slippa de pressande turnéerna. Redan i början av 1967 erbjöds The Beatles 1 miljon dollar för att uppträda på Shea Stadium, men man tackade nej. Man uppträdde live i studion i TV under inspelningen av "All You Need Is Love" och gjorde 1968 ännu ett TV-framträdande då man bl.a. körde "Hey Bulldog". Den enda gången man annars spelade ute var 30 januari, 1969, då man på taket till Apple Records spelade "Get Back" och några andra av de låtar som kom med på "Let It Be". I samband med att gruppen gick mot sin upplösning föreslog Paul McCartney att man som en räddningsplanka skulle återuppta sina liveframträdanden, något som Lennon då avfärdades som idiotiskt. I april 1970 upplöstes gruppen. Även efter gruppens upplösning turnerade åtminstone George Harrison ganska sparsamt, just för att han sade sig ha obehagliga minnen av Beatles-tiden.

Bob Dylan

Bob Dylan kom att ta en av de längsta turnépauser som en stor artist tagit i modern tid i och med att han mellan maj 1966 och januari 1974 knappt gav en enda konsert (fem - sex framträdanden i olika sammanhang blev det under dessa åtta år). Precis som The Beatles och The Rolling Stones var Dylan under 1966 oerhört pressad av sin popularitet och genomförde i april - maj 1966 en turné som blev en plåga för honom i och med publikens ibland fientliga hållning. Om The Beatles publik skrek av förtjusning så skrek och buade Dylans publik 1966 av ilska över Dylans stilbyte. Då Dylan avslutade turnén 27 maj 1966 var han redan inbokad för ytterligare konserter och en rad andra åtaganden under året. Han vistades i Woodstock under sommaren för vad som var tänkt som en kort vila men skadades 29 juli 1966 i en MC-olycka. Det har spekulerats mycket kring hur illa skadad Dylan egentligen var men oavsett vilket så är det ändå ganska troligt att Dylan tog olyckan som ett god ursäkt för att slippa ifrån en rad åtaganden. De mest konspiratoriskt lagda bedömarna menar att Dylan rentav fejkade olyckan medan andra menar att han råkade skada sig lätt men överdrev det hela. Hur som helst kom Dylan att mer eller mindre hoppa av rollen som popstjärna och ägnade de närmsta året åt familjen. Då Dylan själv aldrig varit alltför öppenhjärtig kring sitt privatliv kan man här mest spekulera. Kanske kände han att hans liv var på väg mot katastrof om han inte höll sig borta från rockvärlden en period. Som skivartist var han fortsatt aktiv och gav ut en rad LP:s och singlar 1967 - 73 men på scenen framträdde han bara några få gånger, bl.a. vid minneskonserten för Woody Guthrie i januari 1968, vid festivalen på Isle of Wight i augusti 1969 samt vid George Harrisons konsert för Bangladesh 1971. Dylan ägnade mest sabbatsperioden åt sin stadigt växande familj innan han i början av 1974 inledde en turné tillsammans med The Band, som ju även kompade honom 1966.

The Rolling Stones

The Rolling Stones genomgick 1966 - 67 problem liknande de som drabbade The Beatles och Bob Dylan. Droganvändandet ökade i gruppen även om det mest var Brian Jones och Keith Richards som stod för detta. Richards skulle ännu hinna nå botten i och med sitt heroinmissbruk under 70-talet men i slutet av 60-talet var det Brian Jones som mer och mer började tappa greppet. Då The Rolling Stones i högre grad än The Beatles var ett skandalomsusat band hade de även polisen ögon på sig. Precis som The Beatles var även de närmast plågade av hysteriska fans, både vid turnéer och i andra sammanhang. I april 1967 gjorde Stones en turné som bl.a. förde dem till Skandinavien, Polen och Grekland (strax före militärkuppen) men efter den omtumlande upplevelsen tog man en paus från scenen. Huruvida Stones ville försöka efterlikna The Beatles genom att kosta på sig lyxen att inte turnera kan man bara spekulera i. Förutom drogproblemen ägnade sig dock även Stones åt avancerade studioexperiment med sånger som man definitivt inte skulle kunna återskapa på scenen. Kulmen nåddes med "Their Satanic Majesties Request" (december 1967), ett slags svar på "Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band". Därefter återvände Stones till rötterna med låtar som var lättare reproducera live, som singeln "Jumpin' Jack Flash". Man spelade en gång i England under 1968, under en prisutdelning. Vid det tillfället var man dock oannonserad. I december 1968 försökte man även spela in TV-produktionen "The Rolling Stones Rock'n'Roll Cirkus" som man dock inte gav ut eftersom man var missnöjda med sin egen insats. Ett försök att återkomma som liveband gjorde man vid den kända konsert som gavs i Hyde Park 5 juli, 1969. I efterhand har konserten setts som en hyllning till Brian Jones (som sparkades i juni och som avled 3 juli) men evenemanget var dock bokat långt i förväg. Det hela blev hur som helst en framgång och i november 1969 återupptog The Rolling Stones turnerandet, nu under namnet "The Greatest Rock'n'Roll Band In The World" (The Beatles var ju så gott som upplösta). Även senare i sin karriär har dock Stones under långa perioder avstått från att både turnera och spela in men detta beror förstås på att gruppen under 90- och 00-tal mer fått projektkaraktär.