Inför andra dagen på Way out West vaknade vi ganska utvilade med åtta timmars sömn i ryggen. Därefter blev det frukost vid 09 och vi stoppade givetvis i oss så mycket bacon och äggröra vi bara kunde så att vi slapp äta lunch (en strategi som genomgående fungerat under Way out West-åren). I år saknade jag dock den tyste och värdige diskplockare som jag sett tre - fyra år.
Efter en stunds slappande på rummet tog vi därefter tvåans spårvagn mot Högsbotorp och anlände till festivalen cirka 12.15 varefter köande gick vida snabbare än igår. Hann i god tid till Jens Lekmans konsert vid 12.50. Har nu inte sett Lekman sedan 2015 (då han körde akustiskt på Gotland) och denna gång hade han även fullt band i ryggen varvid han kunde fläska på ordentligt (så mycket nu Jens Lekman fläskar på) och köra några av de mer ösiga låtarna, bland annat en fin "Opposite of Hallelujah". Som vanligt blev det en hel del sympatiskt mellansnack och anekdoter innan han avslutade med "Waiting for Kirsten".
Vi hamnade efter det i baren vid stora scenerna där vi lyssnade på Jonathan Johansson, en snubbe som i princip varit ett namn för mig, men som lät lite som något hopkok av Krunegård, Linnros, Adams-Ray, med flera. Slank sedan förbi Perfume Genius, som var förbluffande lik Dave Gahan på Depeche Modes turné 1988. Det uppstod sedan mer eller mindre en lucka i schemat (Sabina Ddumba) och därför passade vi på att gå till Max. Vår planerade middag flöt denna gång på utan minsta gnissel och efter att ha nyttjat terminalen stod en påse och väntade på mig varvid vi fick ett bekvämt bord och kunde avnjuta vår mat (i mitt fall en crispy mexican) i lugn och ro. Hängde framför scenen då Ddumba körde sina två sista nummer, en cover på "Move on Up" samt hiten "Young" där hon även hade någon duettpartner som vi aldrig kunde identifiera.
Jag är ju ingen stor fan av R'n'B men efter Ddumba kom än ännu tristare rocksnubbe vid namn Mac Demarco som även pinade oss med covers på softrock ("That's just the way it is") varvid vi klokt nog smet iväg till Dungen en stund. Efter rekreation hann vi lagom tillbaka till MÖ på Flamingo och där var det desto mer ös med ett hav av dansande unga tjejer, i synnerhet. Hon avrundade med Major Lazers "Lean On", givetvis. Gick en runda men parkerade oss i god tid framför Azalea för att se Feist som väl kan sammanfattas som en lite lättare upplaga av PJ. I början av konserten är hon mer dämpad men på slutet blir det lite arenafasoner med gester vid scenkanten i återkommande försök att få igång en redan välvillig publik.
Hamnade sedan åter i Dungen en stund men hörde Ryan Adams gå på under tiden och återvände sinom tid till Flamingoscenen där han manglade på i bredbent stil. När vi sett klart kunde vi i princip bara vända oss om för vad som i efterhand kan beskrivas som dagens höjdare - XX. Bandet går på hela fem minuter efter utsatt tid och ler lite blygt mot publiken medan de kör "Intro" från debutskivan. Publiken blir dock helt galen så fort de överhuvudtaget visar sig på scenen. Efter detta kör de merparten av låtarna från nya plattan och en del äldre. Mot slutet kör Jamie XX även en del dansbeats. Bifallet är enormt när de kört ”On hold” som näst sista låt och därefter kör de en låt till innan det är slut.
Känner oss egentligen ganska nöjda efter det men efter en promenad kollade vi in Major Lazer som ju hade två rappare men inte kunde köra värst många av hitsen eftersom de i samtliga fall har gästvokalister (även om MÖ dök upp senare) utan de blev istället fullt ställ vilket faktiskt innebar en viss monotoni redan efter en kvart. Vi kände oss därför ganska nöjda när vi bröt upp en bit in i konserten och även denna kväll lyckades pricka in sexans spårvagn till Brunnsparken i exakt rätt tid varvid det blev promenad till hotell, eftersnack och välförtjänt vila efter en andra dag med dessutom finfint väder.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar