Way out West - dag tre (12 augusti 2017)

Inför tredje dagen av Way out West försökte vi i så hög omfattning som möjligt samla krafter inför kvällen eftersom vi skulle vara kvar ända till slutet (Lana del Rey). Vi såg till att gå upp så sent som det nu var möjligt (man kan inte somna om hur många gånger som helst) och efter en rejäl frukost avvaktade vi till in på eftermiddagen med att åka till festivalen varvid det fördrevs tid med läsning och korsord.

Kring 14.45 kom vi till festivalen och hann bese Linnea Henriksson på Azalea-scenen något. Hamnade dock rätt omgående i det alltid pålitliga Linnétältet där vi såg en sympatisk irländska vid namn Lisa Hannigan. Under den konserten noterade vi dock hur vädret drastiskt verkade försämras i och med att till sist alla utanför tältet hade regnrock.

Efter två dagar var det så bara att bita ihop och plocka fram våra engångsregnrockar från Biltema och gå ut i regnet. Innan dess hade vi stärkt oss med en thailändsk måltid av något slag. Vi kom till baren vid stora scenen och hann i regnet se en Springsteen-doftande kille vid namn George Ezra. Mot slutet kände vi igen en låt, "Budapest", som gått en del på radio i sommar. Vände oss därefter och såg Conor Oberst rutinmässigt dra igenom ett set som ibland urartade till logdans. Bättre var Oskar Linnros, som jag inte sett sedan en regnig kväll i november 2010 då jag precis hade fått sparken från mitt jobb. Det regnade sålunda nu också men jag hade i alla fall inte få sparken. Linnros var i fin form och körde låtar från sin nya Ep samt material från sina två album. Mot slutet dök Seinabo Sey upp som gäst på en låt.

Vi återvände därefter till Linnétältet som, på grund av väder och Frida Hyvönen, var rejält packat. Vi tog oss dock in i tältet och lyssnade på vad som var en stark men rätt deprimerande konsert (då den svenskspråkiga plattan faktiskt är ganska tung). Hinner sedan återvända till Azalea-scenen där vi ser London Grammar som jag (enligt mina annaler) tydligen sett förut. Efter det blir det för tredje gången Band of Horses, som jag nu inte sett på några år. De har på senare år gjort mer rutinartade album och konserten går mycket på råstyrka även om Ben Bridwell är en sympatisk publikdomptör. Mot slutet kommer ju även de äldre nummer som lyfter konserten rejält. Roande nog kom en ung dam (säkert född kring sekelskiftet) och frågade mig om de hade spelat "Funeral" ännu. Kunde ju till hennes glädje meddela att den troligen var på gång, vilket stämde.

Därefter hängde vi i Linnétältet, trots att ingen spelade där, eftersom det i alla fall innebar tak över huvudet. Detta blev för övrigt vår sista vända i Linnétältet under denna festival. Vi såg därefter Regina Spektor på Azalea och även om konserten var lite dämpad så är hon en underhållande scenpersonlighet och verkade trivas fantastiskt med publiken. Sedan kunde vi för sista gången detta år vända oss om och Se Lana del Rey, som gick på en kvart efter utsatt tid. Hon körde i stort sett samma set som hon tydligen spelade i Norge dagen innan, förutom att hon hade flyttat "Summertime Sadness" till näst sist i schemat. Lana var ganska sval på scenen och påminde till sin uppenbarelse om någon countrysångerska från forna dagar. Hon skämtade och flirtade dock en del med publiken. Så fort konserten gick mot sitt slut smet vi och hann för tredje kvällen i rad precis komma med sexans spårvagn till Brunnsparken. Efter det gick vi till Franks gött mos vid centralen och smällde i oss en inte märkvärdig men i sammanhanget väldigt välsmakande hamburgare. Därefter direkt till hotellet för efterprat och sömn. Söndagen tillbringades huvudsakligen med en vuxenvariant av Pokemon Go (att Google maps hitta olika etablissemang) och med diskussioner om festivalen. Därefter buss till Landvetter och flyg till Visby varvid ännu en Way out West-festival kunde läggas till handlingarna.