I backspegeln: 1962 - 63

Jag publicerade ju tidigare några reflektioner kring åren 1960 - 61 i samband med mitt maratonlyssnande på låtar från förr. Eftersom jag den gången tog fram motorsågen i fråga om repertoaren och fick lite på skallen för det så tänkte jag nu göra det mycket enklare för mig. Jag tänker helt enkelt inte skriva om musik som jag finner vedervärdig eller som inte betyder något för mig. Det innebär för all del att den här odyssén blir ganska kort. Men i alla fall.

1962 är ju... öh, ja. Det är lite bossa nova på gång och det är väl några schyssta tolkningar av Chet Baker (även om brassarna ofta är bättre, precis som i fotboll). Sedan rör det sig lite i sydstaterna kring Stax. Sydstats-soulen var ju ändå den som var cool när allt kommer omkring. Fast jag är dock ganska förtjust i den elegante Sam Cooke vars låtar emellanåt kunde dra åt det artiga men som ändå skrev väldigt snitsiga låtar med en viss återhållen passion under ytan. Roy Orbison jobbade också på med sin lätt teatraliska rock vilket som jag tidigare nämnt i alla fall var något nytt. En personlig favorit från året 1962 är Herbie Hancocks "Watermelon man", senare tolkad av mannen med det något udda namnet Mongo Santamaria. Orgeljazzen var sålunda rejält på gång.

Det började som sagt ordna upp sig lite under 1963 då Dylan och Beatles ändå låg i startgroparna. Okej, det var visserligen plinke-plonk-Dylan (som jag har rätt svårt för och som ofta tolkades betydligt behagligare av sina skönsjungande kollegor Joan Baez och Judy Collins) medan Beatles var rätt hurtiga i början. Men det skulle som sagt ta sig ordentligt. En sak man ibland glömmer var att Lennon/McCartney under 1963 mer eller mindre spottade ur sig låtar till andra artister (Billy J Kramer, Fourmost, Merseybea, Cilla Black och vid ett tillfälle rentav Rolling Stones). Ofta var det låtar som de själva inte tyckte var tillräckligt bra, men ändå. En grupp som dock skrev sitt material själv var Dave Clark Five. En annan lite oförskämt bortglömd Liverpool-grupp är The Searchers. De hade rätt snälla låtar men är så här i efterhand oerhört betydelsefulla då de påverkade USA minst lika mycket som Beatles via sin inverkan på The Byrds, som i stort kopierade deras sound.

Och detta är väl i stort vad jag hade att säga om 1962 - 63 för egen del.