Den årliga Sator-traditionen

För exakt ett år sedan, 16 maj 2014, såg stora delar av Rootmoset ett både musikaliskt och medlemsmässigt nedtonat Sator spela på stadshotellet. Det blev en trevlig kväll där vi även fick tillfälle att prata med de trevliga killarna. 16 maj 2015 var det så dags igen. Föreningen Rockklubben firade femårsjubileum och vem kan väl vara bättre lämpad att vara dragplåster på en sådan tillställning än bandet som en gång beskrev sin musik som "en lycklig form av rock"? I samband med detta hade även hela Rootmoset samlats tillsammans med gästartister.

Det är inte alltid lätt att samla oss alla på en gång (livet och allt det där) men vi har väldigt roligt när vi väl sammanstrålar Så även denna afton då vi först hade ett lite samkväm hos Tomas där vi bland annat hade en djup diskussion om New Wave of British Heavy Metal och därefter gick igenom de olika medlemsbytena i Thin Lizzy (vi ligger som ni märker i framkant). Efter det drog vi under visst stoj ned till kongresshallen, där evenemanget hölls.

Till min lätta chock var det dock relativt glest med besökare samtidigt som många tunga gisspersonlighet och andra musiknördar lyste med sin frånvaro. Var det hektiska maj som spelade in? Vi avnjöt till en början Oak Brigade som vi såg för inte länge sedan. De hade för kvällen en större scen än sist och kunde ta ut svängarna rejält med sin powertrio-rock. Efter dessa kom Stockholms-bandet Besserbitch, som jag inte hade så bra koll på. Det var ett gäng damer som gav järnet från början till slut och som även hade en stenhård sång, vilket nog var det mest karaktäristiska med dem.

Klockan var vid det här laget ganska mycket och först omkring 01 äntrade Sator scenen för ett set på omkring 45 minuter. Det blev mest gamla klassiker som "Gamma Hey", "Restless Again", "Pigvalley Beach" och, förstås, "I Wanna go Home". Bandet skämtade lite om sin nära relation till Gotland och Chips menade att han kanske borde byta efternamn från Kiesby till Visby. Det blev mangel mot slutet och vilde basisten Heikki var ute i publiken och for innan man gick av. Vid det laget var det även dags för oss att lämna scenen då åldern trots allt tar ut sin rätt. Men det här kan bli början på en bra tradition - Sator i maj!