Samtidigt i Visby en torsdagskväll i oktober.

Glädjen i att bo i Visby, småstaden där man plötsligt får reda på att ett band som Loosegoats ska spela en torsdagskväll. Visby är förvisso inte Stockholm, Göteborg eller ens Malmö men vi slår ändå med hästlängder ett antal halvstora och mindre svenska städer om vi snackar om utbud. Jag fick alltså gnugga ögonen lite och göra en snabb faktakoll för att se om Loosegoats verkligen skulle spela på Hammersmith (gamla Schenholms). Och det stämde!

Nu ska jag väl direkt erkänna att jag kanske inte har någon extremt nära relation till Loosegoats. De var ett av de här hippa svenska banden från 90-talet och när jag kollade min krönika så visade det sig att senast jag såg dem var för… öh, 15 år sedan. Närmare bestämt då i ledningstältet på Lollipopfestivalen där Christian Kjellvander och någon av de andra medlemmarna spelade akustiskt en god stund, 25 juli 1997. Just den lite udda spelningen är också anledningen till att detta är en av relativt få 90-talskonserter som jag minns sådär i knivskarp detalj. Tiden går ju och minnen förbleknar, även om det tar emot att erkänna.

I varje fall så befann sig Tomas och undertecknad i god tid på Hammersmith igår då man ändå räknade med att bandet skulle gå på tidigt, vardag som det nu var. Och så måste man ju tänka på de boende i våningarna ovanför. Mycket riktigt var bandet på sen rentav innan 21 och körde därefter merparten av låtarna från sin senaste platta plus lite gammalt. Man tänjde ibland ut låtarna en liten aning á la Neil Young. Stundtals kunde det nya Loosegoats låta lite som Band of Horses, enligt min uppfattning.

Cirkulerade efteråt bland gamla och nya bekanta och hann även hälsa på Kjellvander och upplysa honom om den där gamla konserten, som han rentav sade sig komma ihåg. Han upplyste mig även om att det var basisten Anders Tingsek som hade framträtt tillsammans med honom. Så nu vet jag det. Kvällen upplöstes därefter i ett töcken bland de minglande massorna och man kände sig som om man befann sig på glada 90-talet ånyo. Och nu blev jag poetisk så det är väl bäst att sluta.