Hårdrock är kärlek.

En ensam liten rootmosare hade gått på konsert och tankspridd som han var trodde han först att han inte skulle känna särskilt många på evenemanget. Huvudakten var Mustasch och han noterade även att lokalen var full med personer som såg ganska tuffa ut. Men bara på ytan. För stämningen kvällen igenom var älskvärd och vänlig, nästan kärleksfull som vår lille rootmosare upplevde det. Folk som han knappt kände kom fram och dunkade honom i ryggen och klappade om honom och ville bjuda på öl. Och han träffade MASSVIS med människor han kände, kanske fler än på någon konsert på mycket länge.

Första delen av kvällen tillbringade vår lille rootmosare på altanen där han pratade länge och väl med gamla vänner, exempelvis sådana som han en gång för länge sedan (när han var mycket liten) brukade åka på festival med. Han pratade även om väldigt viktiga saker med Visbys meste och snällaste hårdrockare. Och hann han per sms trösta en vän som förklarade att livet var slut därför att hon lagt av cigaretter.

Sen blev det än mer kärlek (eller gemenskap?) när de stora tuffa pojkarna från den stad som givit oss Ingvar Oldsberg, Glenn Hysén, Sten-Åke Cederhök, Nationalteatern och Weiron i ottan började spela sin hårdrock. Vår rootmosare tyckte det var roligt att de inledde konserten med Eurovisionsschlagermelodin. Alla sånger kände han nu inte igen, men många nog. Gemenskapen var stark då bandet mer eller mindre dompterade publiken och fick dem att sjunga med i alla möjliga påhittade texter om att alkohol är gott och allt var det nu påstods från scenen. Ljudet var för övrigt också rätt bra, tyckte vår lille rootmosare.

När så orkestern hade slutat spela blev det av någon anledning mer samvaro på altanen och vår lille hjälte träffade ännu fler människor som han inte hade talat med på väldigt länge och det blev många roliga och bra diskussioner. Och efter det så fick de trevliga männen i Stero Generator upp på scenen och gjorde sin andra konsert i grannlaget på bara fyra dagar. Men det var en mycket trevlig repris och så fick vår rootmosare göra high five med medlemmarna när de gick av scenen. Det tyckte han var häftigt och rock'n'roll. Och det var kärlek i lokalen ånyo.

Sen gick vår rootmosare hem för att sova i ett vackert och somrigt Visby och han var på vägen så snäll så han hjälpte några människor i en husbil att hitta till sin camping. Snipp snapp snut så var denna saga slut.