Eftersom det faktiskt är kul att skriva om någon NY musik (tro oss!) så kan Rootmoset stolt presentera en grupp vars debutplatta ännu inte släppts i Sverige. Och, öhm, utan att gå in på detaljer så kan vi meddela att vi redan hunnit testlyssna. White Lies heter denna trio och de är stolta bärare av Joy Division-traditionen.
Och därmed har man kanske sammanfattat det hela ganska väl. För Harry McVeigh (sång, gitarr), Charles Cave (bas, och oerhört förpliktande att ha med en kille som heter "Cave" i bandet för övrigt) samt Jack Lawrence-Brown (trummor) kan sin postpunkhistoria. Med låttitlar som "Death" och "To Lose My Life" kan man även ana en viss ironisk blinkning till föregångarna. Är det svartrock eller är det... svartrock?
Skulle man betygsätta på skala ett till fem så får plattan "To Lose My Life" troligen tre Jack Daniels-pavor, kanske rentav en halv till. Låtarna är svulstiga och med refränger som sitter ganska bra, även gruppens b-sidor är faktiskt något så när värda mödan att tank... köpa och även skivomslagen är väldigt stilfulla med talet tre som genomgående tema.
Med andra ord: ett mörker i ljuset. Eller hur det hette.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar