onsdag 14 januari 2009

Front 242!

...eller hur Rootmosets yngsting gick på synthkonsert. Ja, det erkänns, undertecknad har varit svårt nere i synthträsket men å andra sidan värvades jag en gång till laget därför att mannen som rekommenderade mig tyckte att "de behöver nog någon som kan sån där konstig musik". Och här följer min skakande rapport, en gammal synthares bekännelser:

Helgen blev hektisk men väldigt trevlig då jag under ganska improviserade former hastade iväg till Malmö för att se Front 242, de gamla synthhjältarna som jag ju inte hade sett på hela 15 år. Det var för övrigt i min ungdoms ljuva tid, på Hultsfredsfestivalen 1993. Visserligen har Front sedan dess gett ut en och annan platta (men mest remixer och liveplattor samt en enda studioplatta som egentligen mest kändes som något man bara suttit och lekt ihop) samt turnerat men alla medlemmar har inte alltid varit med. Det kändes nu lite som de var på väg tillbaka. Som om synthen var på väg tillbaka. Var egentligen ruskigt förkyld och orkade utöver konsert mest hänga hos min syster även om vi gjorde en och annan utflykt. KB ligger dessutom bara fem minuters gångväg från syrran.

Angående spelningen kan jag säga att jag inte på nästan 10 år sett så många synthare samlade i en och samma lokal. Ja, jag minns faktiskt inte något liknande sedan jag var på en sista större synthfest i... januari... 1999 (herregud, 10 år sen!). Där fanns två kategorier i grova drag: unga personer med väldigt "synthigt" utseende samt personer i min egen ålder som såg mer ordinära ut, d.v.s. de orkar numera inte spöka ut sig alltför mycket. Men de verkade däremot kunna låtarna utan och innan. Delvis visste jag ju vad som komma skulle när bandet öste igång med "Modern Angel" från en av de sista riktiga plattorna de släppte 1993. Samma låt som de öppnat med på alla senare turnéer att döma av de många bootlegs jag lyssnat på. På så vis var konsertsetet något så när förutsägbart.

Man klämde dock in en del roliga låtar som jag aldrig hört spelas live förut, ens på skiva eller video. Och "Take One" var urlänge sedan jag hörde dem göra. "Kampfbereit" har jag möjligen hört på någon mycket gammal liveinspelning men är faktiskt inte säker. De körde även en del låtar som jag inte kände igen (nytt?) men tyvärr var dessa låtar ofta rätt svaga och jag hoppas att det endast berodde på att de var i lite halvfärdigt stadium. Mot slutet lyfte närmast taket när man körde "Headhunter" innan man gick av första gången. Sen kom man in och körde "Kampfbereit", "Until Death Us Do Part" (med en bystig svensk tjej dansande kring Jean-Luc de Meyer) samt, givetvis, "Punish Your Machine" som obligatoriskt avslutningsnummer.

Sällan har jag på en spelning stått och tittat så mycket på mixerbordet, för övrigt. Jag visste ju att den knubbige, flintskallige och glasögonprydde mannen som äntrade båset inte var vilken ljudtekniker som helst utan Daniel Bressanutti, bandets grundare och anmärkningsvärt diskrete ledare som under en period troligen var helt okänd för merparten av fansen eftersom han inte ens framträdde på bild tillsammans med de tre män som framträder på scenen. Ett klart anmärkningsvärt drag hos denna grupp. Mellan två låtar sade Jean-Luc för övrigt "15 years, thanks for waiting" vilket på något vis signalerade att Front var tillbaka och rentav synthen som sådan. Att döma av de många flyers med kommande konserter (bl.a. med Die Krupps och The Klinik) som delades ut så verkar en revival vara på gång. Kul.

Annars spenderades helgen med utflykter även om jag mest satt och glodde i bilen. Men nu har jag i alla fall sett Österlen samt ännu en gång Ystad, även om där var svinkallt. I övrigt tillbringade man mycket tid på soffan i systers lägenhet där man kollade på film. På tåget på hemresan träffade jag även en helt bisarr person som kallade sig "Rolling Stones-Janne" och som tydligen varit med i Filip och Fredriks "100 höjdare" (vilket intygades av andra passagerare). En runt 50-årig man med läppstift (för all del ett tunt lager), nagellack och en massa Stones-attribut märktes ganska väl. Dessutom kunde han både prata och dricka öl i ett förbluffande högt tempo. Men min resa gick därmed lite fortare. Och efter denna helg har "Oxveckan" (d.v.s inga storhelger fram till påsk) på allvar börjat. Men om 14 dagar är det rockskallen! Be there!

3 kommentarer:

Steve sa...

Hej där!

Vilken otroligt bra, trevlig och välskriven artikel. Blev riktigt glad när jag läste den. :)

Du får hemskt gärna lägga upp den, eller en länk till den (i så fall gärna tillsammans med en kort abstract), på vår, d.v.s. Neostalgias, sida på Facebook. Den hittar du på: http://www.facebook.com/group.php?gid=5496263085

Och jag håller med dig om att det var evigheter man såg så många synthare samlade i samma lokal senast. Det var 750 besökare och därmed fullsatt på KB.

Båda banden var jättenöjda efter spelningen och älskade publiken på KB. Front sa att de aldrig hade väntat sig varken så mycket folk eller ett sådant gensvar. Särskilt inte med tanke på hur länge sedan det var de släppte ett studioalbum med nya låtar, för att inte tala om hur sjukt länge sedan det var de spelade live här i Malmö (över 20 år sedan och inte 15 som Jean-Luc trodde), eller i Skåne över huvud taget för den delen (18 år sedan).

De var verkligen hundra gånger trevligare än jag någonsin hade vågat hoppas på. Efter sin
konsert begav de sig t.ex., tillsammans med förbandet, till och med till efterfesten på Deep och där stannade flera av bandmedlemmarna och festade, minglade och pratade med alla besökare som ville, ända fram till stängning kl. 05. Och det trots att de skulle med ett flyg redan kl 10 nästa morgon.

Det märktes att det inte bara var av artighet, för de tog ofta initiativ till fortsatt samtal med dem som gick fram och pratade med dem och det var också
ganska ofta de själva gick fram till någon som t.ex. bar deras t-shirt och frågade vad personen ifråga tyckte om spelningen och om det fanns något han/hon tyckte de kunde göra bättre. :)

Daniel B erbjöd sig dessutom att hjälpa förbandet Autodafeh med mixning av kommande material och det dessutom gratis. Fatta vilken grej liksom. Så himla schyssta var de.

Fick även lite av historien ang. tjejen som dansade magdans. De hade visst sett ett klipp på youtube där hon dansar magdans till Headhunter och när de skulle åka och spela i Sverige kom de på att tjejen de sett dansa magdans till deras musik på youtube ju var svenska, så de kontaktade henne och efter lite mailande fram och tillbaka bestämde de att hon skulle improvisera magdans till en av deras låtar under spelningarna i Sverige, mest som en kul och lite unik grej för just de spelningarna.

Videon av hennes magdans till Headhunter hittar du på: http://www.youtube.com/watch?v=7eMK9_LtLnM.

Här finns även en där hon dansar till Masterhi:http://www.youtube.com/watch?v=HeEUYlSWSbI

Vill du får du gärna använda någon av denna info i din text om du vill komplettera.

MVH,
/Steve
Neostalgia - som arrangerade spelningarna i både Malmö och Göteborg (vilket du så klart också gärna får nämna i texten ;)

Anki sa...

Verkligen trevlig läsning om en synnerligen trevlig och minnesvärd kväll! Instämmer även till fullo i det som Steve skriver i sin kommentar, killarna i Front är både jordnära, ödmjuka och jättetrevliga! Och stämningen var på topp!

MVH Anki, den bystiga svenska tjejen :)

The Feeling Groovies sa...

Hej Steve och Anki!

Tack för era vänliga kommentarer! Ska gärna lägga in texten som du sade, Steve. :)

Skulle gärna gått på festen men var så sjukt förkyld så att man mest ville hem till syrran coh slappa efteråt... vilket jag också gjorde.

Men hade jag vetat att Front skulle dyka upp hade jag nog masat mig dit ändå. Man har förstått att det är trevliga killar även om de ofta är väldigt "hemliga" av sig, d.v.s. man vet inte mycket om dem. Kan ibland vara lite frustrerande när man t.ex. ska söka om dem på nätet o.s.v. :)

Ah, när han sa "15 years" så trodde jag alltså att han syftade på 1993, sista året då ju Front var aktiva i egentligen mening med ny platta o.s.v.

Anki, på avstånd så glittrade alldeles enormt och det kanske även var det som gjorde att du såg så extremt bystig ut. Eller så är du det. Fin dans även om jag inte kunde se riktigt så bra då jag stod långt bak. Men har å andra sidan sett filmlänkarna här ovan.

Bästa hälsningar//Robert, representant för allätarna i Rootmoset.