måndag 19 mars 2018

Popgiss 2018 - deltävling två




Klockan 13 den 17 mars i herrens år 2018 var det alltså dags för andra omgången i Popgiss 2018, även känt som festivalgisset. För egen del anlände jag och Kennet till Öster i bil framförd av den senares sambo och som av en händelse kom Tomas gående precis då vi klev ur. På väg genom innerstaden slog vi följe med andra deltagare och stämningen var överlag hög. Dagens första överraskning var att allas vår Kjelle var först på plats och väntade på oss då vi kom. Ett annat extremt trevligt inslag var att producenten Örjan fixat VIP-brickor som skulle ta in samtliga Popgiss-deltagare gratis på den efterföljande Rockskallen.

Sedan arrangörerna Bobby Tonys sagt några ord sparkade tävlingen igång utan vidare prut. De inledande kategorierna gick för vår del bra utan större undantag. På 50-/60-tal (17 av 20) dök genast gruppnamnet Clovers upp i mitt huvud när ”Love Potion No. 9” kördes samtidigt som jag ändå var förtvivlad över att jag inte kom ihåg vad Coasters hette (vilket ingen kom ihåg trots mina idoga tillrop ”Dom med Yakety Yak!!”). Däremot kom vi inte ihåg vem som gjort ”Dizzy” (Tommy Roe) eller att det var Barry Mann som ställde frågan ”Who Put the Bomp?”. För övrigt trodde jag inte att jag skulle ha någon stor Popgiss-nytta av att jag på måndagen innan lyssnat på Etta James album "At Last" fån 1961 men så dök hennes version av Willie Dixon-numret "I just want to make love to you" upp. Tur ska man ha! 

Under 70-talet (17 av 20) drog Kennet ensam in fem poäng åt oss, bland annat hans gamla favoriter Budgie passerade revy med Metallica-covern ”Breadfan”. Som en kontrast kunde ju Kjelle Ricky Wildes käcka ”I am an Astronaut”. Retfullt nog blåste vi Emotions ”Best of my love” fast den nyligen lyssnats på. Under 80-talet (19 av 20) satte Tomas på ren gissning Prefab Sprout och utan större gissning sina ungdomsfavoriter Adam and the Ants liksom Kjelle närmast på reflex satt Imagination med ”Just an Illusion”. Det enda vi inte satte på 80-talet var Deniece Williams.

Under 90-talet (17 av 20) var det skönt att få sätta Entombeds ”Left hand path” direkt på introt, för övrigt något som inte var helt ovanligt för flera av oss denna eftermiddag. Tomas tog Bikini Kill och Weezer (ordningen är nu återställd efter det skakande Bryggeriet-quizet där han för första gången någonsin under våra gemensamma quiz blåste just Weezer men istället satte Lorde vilket han sammanfattade som ”ett vägskäl”).

Under 00-talet (15 av 20) var det ändå skönt att man kom ihåg den där lite hemvävda Lady Antebellum-låten medan Tomas satte Sum 41 (som alltså inte var Blink 182, ett evigt dilemma kring två grupper som vi i vilket fall hatar). Idogt tränande av listhits från 00-talet gör ju att Pussycat Dolls ”Don't Cha” numera känns som en kär gammal vän. Tillsammans lyckades Kjelle och jag även jobba fram Evanescence efter att jag slängt fram något om ”den där gruppen med skivomslag med tjejen med de stora blå ögonen” (nej, inte Eels i det här fallet) varvid Kjelle drämde till med gruppnamnet.

Under 10-talet (15 av 20) kunde vi även jobba fram Dropkick Murphys genom att slänga fram alternativen ”Irländarna från Boston” (Dropkick) eller ”Irländarna från Irland” (Flogging Molly) varvid vi nog kunde enas om det förra. Grämer mig dock att jag skrev Duck Soup istället för korrekta Duck Sauce. Annars blev det ett rätt soft 10-tal med Sia, Vaccines, Hozier och andra plockpoäng.

Sedan kom en första runda av intron (21 av 25) där vi hade det rätt behagligt. Kjelle och jag var rätt roade av att De La Soul spelades eftersom vi precis pratat om dem och enats om att ”Three Feet High and Rising” är en av de bästa nyare hip hop-albumen. Dök därefter upp ett svenskt parti (17 av 20) där vi kunde mysa åt saker som Hurula och Brända Barn (Jerker vid bordet bredvid såg också rätt glad ut just då).

En kategori med brittisk musik (19 av 20) var ren njutning även om vi samtidigt mest satt och skrattade åt alla sköna hits som radades upp och enda anledningen till att vi blåste en poäng var att vi på rent slarv skrev Skids istället för Slits (som vi alltså kände igen). Var för övrigt rätt kul att höra Linton Kwesi Johnson. Vi garvade dock inte riktigt lika mycket på det efterföljande funkpartiet (10 av 20) där vi för all del satt exempelvis Curtis Mayfield och James Brown endast på rösten. Dock klarade vi Wild Cherry (som vi blåst minst två gånger men satte på tredje försöket med detta som det fjärde) och Sugarhill Gang (som vi nog blåst minst två gånger tidigare eftersom vi alltid envisas med att blanda ihop dem med Grandmaster Flash). Det här är väl överlag musik som vi är riktigt, riktigt usla på.

Vi klarade oss hyggligt på en kategori med ”hårrock” (18 av 20) som innehöll mycket hårdrock men generellt artister med rejäl man. Vi var rentav ganska bra på schlager (17 av 20) men det ska tillstås att det var ganska snälla låtar som spelades. Blev därefter en andra omgång med intron (21 av 25) och till det kunde vi även lägga ett papper med omslag (17 av 25). På flera kategorier förekom även följdfrågor som vi väl för det mesta inte hade något större problem med. Kände oss överlag rätt nöjda när kvällens sista låt, ”Silver Machine” med Hawkwind, tonade ut.

Ett trevlig inslag under kvällen var att vi äntligen vann en omgång dricka (eftersom varje lag bara kan få den ynnesten en gång) så jag har nu även ett fint glas som souvenir från gisset. Spänningen låg tjock i luften när totalplaceringen från både första omgångarna sammanställdes. Ledde gjorde (förstås) Dr Zoom med 130 placeringspoäng följda av Looserville med 128, Bat out of Skarphäll och Nine Inch Snails på delad tredjeplats med 125 vardera och därefter vi med 119. Efter oss låg Bonobo med 118 och Little Gerhardz med 117. Med andra ord tätt i toppen. Räknade man lag före oss så var vi femma men om man bara ser till poängen (inklusive en delad tredjplats) så är vi fyra. Dock spelar detta mindre roll eftersom allt nollställs inför finalen 14 april. Dock var vi och 16 andra lyckliga lag klara för finaldivisionen vilket ytterst var vårt mål.

Efter detta följde förstås det sedvanliga cirkulerandet och eftersnacket. Flera timmars koncentrerat musiklyssnande med skaffning tenderar dock att göra många lag en smula trötta så trots det sjangtila efterbjudandet om gratis rockskalle skingrades vi lika snabbt som Beatles efter sin sista turné och tackade för oss i vad som var ett mycket roligt, professionellt och varierat Popgiss.

Inga kommentarer: