fredag 30 juni 2017

Dödade Beatles rock'n'roll?


Ägnade flera månader åt att jaga Elijah Walds "How the Beatles killed Rock'n'Roll" innan Amazon meddelade mig att den beklagligtvis var utgången. Letade runt på Internet för att se om det fanns något begagnat exemplar och hittade lyckligtvis verket som nedladdningsbar PDF-fil, helt gratis. Tur ska man ha, helt enkelt.

Elijah Wald har skrivit ett antal böcker om musik, huvudsakligen "rotmusik" (blues etc.) och är egentligen ingen författare jag är så värst bekant med men titeln gjorde mig intresserad. Den röda tråden i boken, som täcker in perioden 1890 - 1970, är dels vad folk faktiskt LYSSNADE på i USA snarare än vad senare kritiker lyft fram och dels interaktionen mellan landets vita och svarta musiker. En interaktion som, enligt Wald, tydligen upphörde i och med Beatles-eran och övergången från rock'n'roll till rock som en uteslutande vid konstform.

För första var det en intressant bok eftersom man fick lära sig en hel del om äldre musik (vilken jag lyckligtvis botaniserat i ändå under senare år så en del förkunskap hade jag ju). Det börjar med orkesterledaren John Philip Sousa på 1890-talet och slutar så med de brittiska band som erövrare USA under mitten av 60-talet samt de omedelbara efterdyningarna. På vägen möter vi namn som Paul Whiteman, Guy Lombardo, Benny Goodman, Louis Jordan och många, många fler.

Jag har väl egentligen inga problem med titeln, trots att den troligen är avsedd att vara provocerande. Nickar väl mest åt resonemanget och konstaterar att jag inte saknar något som jag inte vet hur det skulle ha låtit om inte Beatles och deras kollegor varit. Som tidigare nämnt på bloggen lyssnar jag i princip inte på rock'n'roll utan före 1965 är det mest jazz och klassiskt medan jag däremot känner mig oerhört hemma inom den rockperiod som varade 1965 - 75 och som väl nästan är den enda traditionella rockperiod man behöver. Nästan.

Varför den här splittringen sedan uppstod är ju värt att fundera över. Nu kom visserligen den vita rocken inte främst till i USA utan just i England men vita amerikaner var snabba att lära sig av sina brittiska kollegor medan afroamerikaner snöade in på funk och annat som jag ju personligen aldrig varit särskilt intresserad av. Efter det följde disco, hip hop, modern R'n'B och annat som jag konsekvent varit väldigt usel på. Det återstår väl att se om det kommer en nya era av interaktion. Vad vet jag?

Inga kommentarer: