Heta vax vecka 3 2013

En liten innovation är att vi från och med nu kommer att lägga ut lite uppdateringar på nya skivor som vi har funnit intressanta. Det roliga är ju även insikten om att man ett eller två år senare sitter och stirrar på sitt gamla inlägg och tänker "varför i helvete kom den här dagssländan med?" Men det är ju som sagt grejen. Här är i alla fall lite saker som jag, Robert, lyssnade in mig på under vecka 3 i herrens år 2013.

Everything Everything - Arc (album, 2013)

Dutch Uncles - Out of Touch in the Wild (album, 2013)

Det är tydligen sådär 1980 i England igen eftersom folk verkar gilla artrockiga grupper (och alltså inte 1970, för dessa grupper gör låtar om 3 - 4 minuter snarare än 23 - 24 minuter). Ovannämnda två grupper är de som brittisk press just nu lyfter fram som ledande inom denna nygamla skola. Det återstår att se om England kan komma tillbaka efter några lama år. För i det eviga växelspelet mellan UK och USA så leder det senare landet just nu med hästlängder i fråga om coola grupper (helst duos).

The Colours - Easy to Love (Ep-spår, 2012)

För att uttrycka det enkelt: jag vet inte ett skit om denna grupp. Men det är väl någon slags barockpop.

Of Monsters & Men - Little Talks (singel, 2012)

Isländsk sextett som sedan ett par år jämförts med Arcade Fire och lite framgår det väl av denna singel som fanns med på debutplattan från förra året.

Yo La Tengo - Fade (album, 2013)

Legendarisk indie-grupp släpper nytt och låter väl, öh, ungefär som vanligt.

Burial - Truant/Rought Sleeper (singel, 2012)

Dubstepens okrönte konung återvänder med en singel om totalt 25 minuter och det är fortfarande dystra ljudlanskap som är da shit.

David Bowie - Where are we now? (singel, 2013)

Ärligt talat: jag älskar ju Bowie men när jag först hörde hans balladaktiga comeback-singel så var min första tanke "inte bättre än så här efter 10 år från rampljuset?" Men Bowie är ändå Bowie och låten växer efterhand. Ok, inget mästerverk men den håller väl helt klart OK Bowie-standard.