1998 - 1999 eller Ingen återvändo

Och så kom vardagen efter den stora segern i Popgiss och efter vår enkla segerfest skringrades vi snabbare än Beatles efter sin sista turné 1966. 16 maj 1998 var dock jag och Anders, mannen som förde Rootmoset samman, uppe hos Tomas (första gången vi umgicks utanför Popgiss) och vi gick på Skeppet. Jag har noterat att det var segt på Skeppet men att coverbandet vi såg faktiskt körde en låt av Eno, ”The Fat Lady of Limbourg”. Det var en liten ironi då jag inte visste att musikerna jag såg hade spelat med Kenneth och att det var han som fått dem att börja spela låten.

Den 13 juni 1998 hade vi dock samlat hela Rootmoset för första gången sedan segern och tanken var att vi skulle plocka ut en av våra vinster, middag med dryck på Effes, denna kväll. Samtidigt pågick även något som hette ”Hansedagarna” vilket egentligen var en närmast episk miss av kommunen (fullträff enligt oss vanliga dödliga) då man hade godkänt gratis utskänkning av öl på gatorna i Visby. Rootmoset utnyttjade detta till fullo och det blev ärligt talat en smula dimmigt redan i början av kvällen. Vi kom sedan till Effes där vi överlade med den legendariske ägaren Paul. ”Ja”, sa Paul, ”det står ju mat och öl för fyra personer. Vi säger väl tio öl per skalle. Ni kan bocka av i baren”. Sagt och gjort. Det blev en rejäl pizza och en del öl och sedan biljard, med mera. Det har påståtts att vi gick vidare under kvällen men jag minns i ärlighetens namn inte.

10 juli 1998 var jag, Kenneth och Tomas ute på Kalasturnén på Snäck och såg Caesar's Palace, Janne Kask och Bob Hund. Vi började lära känna varandra.

Vi började därefter, från hösten 1998, även ha ett antal möten där vi satt och tragglade. Det var 10 november 1998, 3 februari 1999 och 16 april, till att börja med. Ofta hemma hos Tomas. Vid mötet 16 april gick jag och Tomas efteråt på Borgen och fick för första gången lösa ett problem tillsammans som inte hade ett dugg med Popgiss att göra (men som nog kan roa en och annan läsare). Minns inte mycket av själva kvällen men vi cirkulerade väl lite och när vi skulle gå hem möts vi av en man som ligger på gatan alldeles utanför ingången. Några personer står och tittar på honom. Vi märkte rätt snabbt att han inte var skadad utan bara väldigt full och ostyrig. ”Men det är lugnt, jag vet var han bor!” sa Tomas som tydligen kände mannen via bekanta. Sagt och gjort. Vi lyckades resa upp mannen och började sedan lotsa honom hem till hans hemadress i norra Visby. Det är ett styvt jobb att försöka hålla en lealös personer på fötter men det gick. Ett par gånger tappade vi vederbörande i gatan men vi såg till att han inte slog i huvudet. Kom till sist till hans port och fick upp honom för trappan. Lyckligtvis bodde han längst ned. Tomas ringde på och fru eller flickvän öppnade dörren. Nu hann ju den kritiska tanken fara genom mitt huvud om huruvida damen ifråga skulle tro att det var VI som hade krökat ner hennes bättre hälft till apstadiet men hon tittade bara på oss och sa ”Tack för att ni tog hem honom” varvid hon vant fattade honom vid skuldrorna och ledde in honom medan dörren slöts bakom henne. Dagen därpå var jag röd över axlarna på grund av brustna blodkärl. Men vi gjorde en god gärning.

Det kritiska ögonblicket för Rootmoset infann sig 14 maj 1999 då vi även tog ut vår andra segermiddag, på Donners. Vi började med möte hos Tomas och gick sedan ned till Donners där vi åt en god middag även om det snålades lite med ölen. ”Nu finns det ingen återvändo, grabbar”, sa Tomas då vi skålade kring bordet. Och så var det ju.

28 augusti 1999 återupptog vi våra möten, nu ute hos Kjelle i Tofta. Denna första kväll slutade sedan hos Tomas med vidare förflyttning till Club 80 (ett ställe jag inte minns) och Rindi (studentkåren). 18 september hängde jag och Tomas hemma hos mig med lite studentkamrater och vi var även på detta gåtfulla Club 80 och åter på kårhuset. Fler möten följde under hösten 1999, närmare bestämt 1 och 11 oktober hemma hos Tomas. Jag minns mötena som bitvis slitsamma och vi blev ibland lite snäsiga mot varandra angående valet av låtar. 28 november 1999 var vi hemma hos Niklas ”Tetra” Lindberg där han och Örjan Hillbom gav oss där en del vänliga tips inför tävlingen. Örjan körde även ett litet giss och vi började alla skratta då vi hörde Nightwish. ”Det här vill vi ju gärna ha med på giss”; menade Tomas ironiskt. Rundade därefter av året med ett sista möte ute hos Kjelle 28 december. Det närmade sig på allvar.