Rootmoset har allt som allt haft ett trevligt 2017 även om vi bara samlats en gång i månaden, lite drygt, alla fyra. Men det har varit de månatliga quizen, ett Mellangiss, stora sommarfesten och därefter umgänge med delar av laget. Tidsvis har ju delar av oss även tävlat i andra konstellationer såsom små "soloutflykter". En del av hösten ägnade jag åt att läsa den emimente Jon Savages mastiga sammanställning av musikåret 1966.
Nu är det förstås inte bara musik utan varje kapitel, som utgår från en eller flera låtar, bygger därefter vidare kring aktuella händelser för att finna något slags mönster eller helt enkelt de mer djupliggande förändringar som på längre sikt även kom att forma vår samtid 50 år senare. Dock är Savage (för det mesta) mycket duktigt på att inte peka på facit och i någon parentes nämna att "så och så gick det sedan" utan han låter samtida källor tala och om läsaren sedan vet vad som hände sedan så är det hans eller hennes sak att tolka denna information.
Bland de teman som behandlas är atomhotet (januari), kaoset i Swingin' London (februari), Vietnamkriget (mars), LSD (april), kvinnans förändrade roll (maj), USA undergroundscen (juni), soul och medborgarrättsrörelsen (juli), homosexualitet (augusti), motkulturen i exempelvis Nederländerna (september), förändrad tidsuppfattning (oktober), årets sena stjärnor i USA och UK (november) samt längtan åter till barndomen och en slags vag frihetskänsla (december).
I boken figurerar förstås många kända musiker och händelseförlopp kring dem, exempelvis Beatles sista tumultartade turné och hur Rolling Stones därefter nästan brutalt fick ta över titeln som musikkungar när deras Liverpool-kollegor mer eller mindre "försvann" för resten av året. Dylan är märkligt frånvarande i boken, vilket Savage även kommenterar i förordet. Mycket i boken är saker som jag visste men även en hel del nya händelser och små detaljer har jag blivit bekant med. Överlag är det en mycket intelligent och välskriven bok med fint konstruerade resonemang som man inte nödvändigtvis behöver vara musikintresserad för att ta del av.
Allt som allt skildras när det optimistiska 60-talet toppade (och egentligen hade mycket av luften gått ur de inblandade redan inför följande års så hyllade "summer of love" då nya musiker, som bara antyds i detta verk, tog ledningen). Med en mer tolerant syn på kvinnor, homosexuella och icke-vita samt friare förhållningssätt till... ja, det mesta, så är 1966 på sätt och vis inledningen till den verklighet vi alla, trots flera bakslag, lever i.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar