Om du letar röka när du är i.... Klintehamn?!?

Tre fjärdedelar av Rootmoset letade sig ut till Warfsholm i Klintehamn för att se Nationalteatern inta den vackra scenen under vad som tyvärr var en anmärkningsvärt kall och blåsig afton i mitten av augusti. Vår medlem Kjelle visade sig besitta en anmärkningsvärd siargåva då han förutspådde att orkestern nog skulle öppna med ”Bängen trålar” vilket också blev fallet. Man följde sen tungt upp med ”Kolla, kolla” och ”Barn av vår tid”, det sistnämnda numret med ”den hårdaste av de hårda” d.v.s. Ulf Dageby på sång. Merparten av bandet består ju fortfarande av gamla veteraner, d.v.s. Dageby, Håkan Nyberg (trummor), Mikke Ström (bas) och Håkan Svensson (gitarr). Mattias Hellberg (född 1973) har ersatt framlidne Totta Näslund på sång och man har även plockat in sångerskan Jaqee för att sjunga ett flertal av de sånger som framförts av just kvinnliga vokalister. Dessvärre innebar detta att vi fick höra ”Hanna från Arlöv”, en av de där låtarna som påminner varför 70-talets svenska progg ibland tangerade ondska (inget fel på budskapet men det är en så hemsk låt). Stilenligt avslutade man med ”Livet är en fest” och vid det laget började även blåst och kyla bli ganska svårtuthärdlig. Vi bet dock ihop i väntan på ”Speedy Gonzales” vilken kom som andra extranummer, efter den vackra Dylan-covern ”Bara om min älskade väntar.” Vid det laget hade Rootmoset hört i princip alla de låtar vi ville höra och orkade inte med tolv minuter långa ”Rövarkungens ö” som vi bara hörde medan vi skyndade mot bilen. Med tanke på att publiken inte bara bestod av folk som var med då det begav sig så får man väl anta att Nationalteatern ännu har något att säga om sina låtar. Tyvärr är ju flertalet av de politiska texterna rätt aktuella ännu 30 – 35 år senare.