Hårdrocken 1980

 1980 var ett fantastiskt år då de kvalitativa skivorna duggade tätt och bara i april 1980 kom fyra monumentala klassiker. Året inleddes med Rush genomarbetade “Permanent Waves” (14 januari 1980) som gett oss låtar som “Spirit of Radio” och “Freewill”. Landsmännen i Triumph släppte ett par månader senare skivan “Progressions of Power” med lite mer rak rock såsom hiten “I Live for the Weekend”. Första kvartalet rundades av med Scorpions “Animal Magnetism” (31 mars 1980) där man lade mer krut på rocklåtar såsom “Make it Real” och “The Zoo”. Dock fick gruppen, precis som i fallet med “Virgin Killers”, mer uppmärksamhet för det av Hipgnosis designade omslaget där en kvinna tillsammans med en hund snällt sitter på knä framför en stående man. Tiderna har ändrats en smula.

April 1980 gav oss alltså fyra stora klassiker i form av två nya, ett halvgammalt och ett gammalt band som släppte album. Först ut var Saxon med "Wheels of Steel" (3 april 1980) som även blev lite av ett genombrott för bandet fast det bara var deras andra album. Vi bjuds på rena hårdrockssignaturmelodier såsom "Motorcycle Man", "747" och givetvis "Strangers in the Night". Saxon följde sedan upp albumet med "Strong Arm of the Law" i november som i grunden är ännu bättre med nummer som "Heavy Metal Thunder"; "To Hell and Back Again", "Strong Arm of the Law", "20 000 Ft" samt "Dallas 1 PM". Därnäst kom Judas Priest med “British Steel” (11 april 1980) där några av bandets absolut mest kända låtar förekommer såsom “Metal Gods”, “Breaking the Law”, “Grinder” “United” och “Living After Midnight”. Musikaliskt inget nytt men texterna var något mer lättsamma på denna skiva i och med festteman. Iron Maiden, flaggskepp inom den så kallade “New Wave of British Heavy Metal”, debuterade med “Iron Maiden” (18 april 1980). Till gruppens egen förvåning nådde man inom kort en fjärdeplats på albumlistan i Storbritannien. På debuten är Paul Di'Anno sångare och punkfluenserna märks även om Steve Harris senare har förnekat detta. Men Eddies punkfrisyr på omslaget eller de stökiga gitarrerna i “Prowler” talar sitt tydliga språk. Annars finns här klassikerna “Running Free” (stor allsångsfavorit), “Phantom of the Opera”, “Charlotte the Harlot” och låten “Iron Maiden”. Min personliga favorit är den stämningsfulla halvballaden “Remember Tomorrow”. Ett omorganiserat Black Sabbath släppte 18 april 1980 “Heaven & Hell”. Gruppen hade då sparkat Ozzy och ersatt honom med Ronnie James Dio. Flera av medlemmarna har senare sagt att de även ville byta namn men skivbolaget lade in sitt veto så Black Sabbath förblev det. “Neon Knights”, vackra “Children of the Sea” och det episka titelspåret sticker ut särskilt även om jag också tycker om den skira “Die Young”. Gruppen skulle dock försöka upprepa denna vinnande formel med nästa historia men det är en annan historia som vi återkommer till.

David Coverdales Whitesnake hade vid det här laget fått upp ångan och släppte skivan “Ready an' Willing” 23 maj 1980. Öppningstrilogin “Fool for Your Loving”, “Sweet Talker” och titelspåret bjuder redan på god valuta vid en lyssning även om senare spår kanske trampar lite vatten. Gruppen släppte även en mycket hörvärd liveskiva vid namn “Live... in the Heart of the City” 3 november 1980. Coverdale briljerar där särskilt i de lugnare låtarna.

Det kämpande Solingen-bandet Accept fick oväntad hjälp av en outgiven AC/DC-låt då de släppte “I'm a Rebel” 2 juni 1980. Just titelspåret hade AC/DC spelat i replokalen men de tyckte inte låten lät rätt för dem. På ett eller annat vis hittade den till Accept som spelade in den och fick en smärre framgång. Gruppen slipade dock på eget materia och exempelvis “China Lady” är helt okej och energin är det heller inget fel på. Dock skulle gruppen hitta formen först på nästa album.

Ett annat nytt brittiskt band, Girlschool, släppte debuten “Demolition” 30 juni 1980. Tillsammans med Runaways kom orkestern att bli pionjärer för kvinnliga rockare vars betydelse inte kan överskattas. Girlschool hade även en särskilt nära relation till Motörhead och båda banden påverkade varandra mycket. Mest känd på debuten blev covern på Guns “Race With the Devil” men i “Emergency” visar Girlschool att de kunde skriva egna slagkraftiga låtar. Även de skulle hitta formen ordentligt 1981. Samma dag som denna skiva kom även schweiziska krokus med “Metal Rendez-vous”, känd för sitt omslag med två krockade bilar och för “Beside Radio”.

Det var inte bara Black Sabbath som dök upp med ny sångaren 1980 utan detsamma gällde AC/DC som kom med “Back in Black” 25 juli 1980. Sångaren Bon Scott hade tragiskt dött den klassiska rock'n'roll''-döden (kvävd av spyor) 19 februari 1980 och gruppen hade efter flera turer bestämt sig för att testa Geordies sångare Brian Johnson. Det visade sig i efterhand som ett mycket klokt val och Johnson kom med sin keps och sin raspiga röst att bli en genuint älskad frontman som mer än väl fyllde tomrummet efter Scott. Musikaliskt inget nytt men otroligt genomarbetade och klassiska AC/DC-nummer såsom titelspåret, “Hells Bells” och inte minst “You Shook Me All Night Long”. Bara två månader efter att denna skiva släppts, 25 september 1980, dog Led Zeppelins trummis John Bonham på samma vis som Bon Scott och gruppen valde att upplösas.

I juli 1980 kom även brittiska Tygers of Pan Tang med debuten “Wild Cat”. Det är en energisk skiva men kännetecknande för denna annars inte helt osympatiska grupp var tyvärr frånvaron av särskilt många minnesvärda låtar. De skulle dock harva på och ha sin bästa period cirka 1980 – 82. Michael Schenker, gitarristen från UFO, släppte även sin solodebut “Michael Schenker Group” i augusti 1980 och här finns blivande livefavoriter som “Armed and Ready”, “Cry for the Nations” och “Feels Like a Good Thing”. Schenker skulle senare ombilda sina grupper under åttiotalet men denna debut är en av hans mer rejäla skivor.

Medan Black Sabbath alltså släppte en skiva utan Ozzy så släppte denne helt logiskt sin första soloskiva i form av “Blizzard of Ozz” 12 september 1980. Ozzy var i dåligt skick men hade fått ihop ett bra band med gitarristen Randy Rhoades i spetsen coh efterhand lyckades han spela in låtar som “I Don't Know”, “Crazy Train” samt de mer kontroversiella “Mr Crowley” (om den satanistiske ledaren från mellankrigstiden) och “Suicide Solution” (en ironisk låt som självmord som många givetvis tog på allvar).