Distgiss 2024

 Distgiss 2024 ägde rum 16 november, ungefär ett år efter att The Feeling Groovies hade dykt upp i större sammanhang. Dagen började nog så lugnt med att jag själv vaknade utvilad. Ägnade faktiskt inte förmiddagen denna blåsiga dag åt så mycket pluggande av hårdrock eftersom jag var lite trött på hårdare musik vid det här laget. Istället försökte jag ta in lite tystnad innan allt skulle braka loss. Kenneth hade tänkt cykla ner till stan men blåste tog nog ut sin rätt så han meddelade att han hämtade mig vid 11.20. Två minuter innan gick jag ner på gatan och ställde mig och där kom han. Sambo Annelie körde oss vänligt till Östercentrum och sedan var det den berömda promenaden ner till innerstaden och själva gisset.

Vi började med att äta på Jessens, vår vana trogen. Hanna skulle komma direkt till gisset så det blev Tomas fru Åsa som gjorde oss sällskap ett tag medan vi åt i huvudsak pasta (det var därtill tryffelhelg). Blev utöver det ett par öl och lite taktikprat men även småprat. Vi knallade därefter ner till Donner Event och det blev förstås ett hälsande på vägen. Genast då jag kom hamnade jag i ett spännande skvaller om ett eventuellt mellangiss våren 2025. Vi hittade snart vårt bord och Johnny från arrangörslaget kom fram och hälsade oss välkomna.

Årets arrangörer var alltså Jonas Davidsson, känd musiker i The Void och tre fjärdedelar i det gamla klassiska Coma Inc (numera Norrbocken), Johnny, Marcus och Mattias. De var verkligt roligt att se dessa veteraner vinna i den svåra tävlingen 2023 och vi hoppades att det skulle bli ett blandat giss vilket det också visade sig bli då allt drog igång vid 13-tiden. Hanna kom lagom till det hela började och därefter kom vi att sitta vid det där bordet i ungefär tio timmar.

Tävlingen bestod av skivomslag (som var en tacksam gren för oss) och sedan olika ”ronder” med blandad musik samt specialkategorier. I Rond 1 kom exempelvis den kristna gruppen Stryper som jag insåg att jag har lyssnat alldeles för lite på. I kategorin ”Girl Power” kom förstås band med kvinnor eller band med kvinnor som frontfigur. Var ju trevligt att höra Arch Enemy, en av de grupper jag pluggat hårdast. Pretty Reckless tog vi på gissning medan vi brutalt sjabblade bort en sönderspelad Vixen-låt och skrev Lita Ford eller något.

I Rond 2 var vi nära att blanda ihop Wolfmother och Rival Sons, som därtill kom efter varandra, men vi höll huvudet kallt och redde ut det. Vi rör alltid ihop dessa två grupper. Kanske för att de låter rätt lika? Varför jag nu blåste Paradise Lost har jag ingen aning om och Amon Amarth borde jag ha tagit på vikingatexten men vi gissade på något annat. Gick okej på svenskt och den klassiska men lätt bortglömda ”Free like an Eagle” med Talk of the Town dök ju upp. Operth blåste jag förra gången men inte nu. Hardcore Superstar gissade vi oss fram till på ren förbannad tur.

I Rond 3 var alla, och inte minst Tomas, glada när ”Goodzilla” kom. Han hade just innan hört den med Fu Manchu. I genren ”Maskerad” hade jag glömt vad Mushroomhead hette även om jag tänkte på rätt grupp. Så kan det gå. Jag tror Kenneth tog Black Stone Cherry i Rond 4. I rundan ”Hår” påmindes jag mest om att jag behöver plugga Michael Monroe och Cinderella. Det var dock skönt att sätta Michael Schenker Groups ”Armed and Ready” liksom Talisman i Rond 5. Halestorm hade jag också pluggat rätt bra. Hanna blev nöjd när ”Freak on a Leash” dök upp eftersom hon är vår Nu Metal-kvinna. Hanna och Tomas hjälptes även åt med Velvet Revolver.

I kategorin ”Power” tog jag Helloweens ”Dr Stein” på det inledande skramlet. Antar jag hörde en del på den skivan. Tror kanske jag tog Blind Guardian men osäker. När Powerwolf kom så var det jag som skrev Sabaton och sa ”Men det finns en grupp som heter Powerwolf och låter nästan komiskt lika”. Kan möjligen ha tagit Sonata Arctica men osäkert. Vet dock att jag var otroligt glad över att ta Gamma Ray samt Dragonforce enbart på gitarrerna. Pluggandet hade ändå gett något.

I rond 6 blåste vi ”Lay it on the Line” med Triumph (Kjelle hade slagit oss för det). Men jag tror vi tog Yngwie och Rob Zombie. Hanna plockade Carcass innan någon av oss andra. Under kategorin ”Noel” (d.v.s. Britpop) hade Hanna coh Tomas mest roligt. Det var mest för oss okända gruppen Longpigs som vi blåste. Rond 7 påminde mig mest om att jag just aldrig lyssnat på det tidiga svenska hårdrocksbandet Heavy Load. Satte dock Mastodon utan problem och när Sabaton kom så insåg jag ju misstaget med Powerwolf.

Jonas kategori ”Svart, mörkt och arg” var bitvis knepig men jag gick ta Venom samt äntligen Behemoth och Satyricon. Hur jag ens kunde blåsa Bathory vill jag inte prata om. Och i Rond 8 blåste vi åter Cannibal Corpse men fick i alla fall Tomas, Hanna eller båda sätta Måneskin. I kategori punk var i alla fall Sex Pistols och The Damned med men annars många av de av mig mindre älskade banden från Kalifornien. Fast det hade jag räknat med.

Mat fick vi omkring 17 och den var faktiskt helt okej utifrån de stora gissens måttstock. Och kösystemet fungerade fint. Därefter var det dags för Rond 9 och då ”Summertime Girls” med Y&T kom för andra året i rad fick jag nu plocka den som en mogen frukt. Tror även vi satte duon Biohazard och Onyx från filmen ”Judgement Night”. Kategorin ”Thrash” var ändå lite lättare för mig då jag kunde sopa hem Metallica, Kreator, Exodis, Annihilator, Anvil och Megadeth. Jo, det var onekligen min kategori men jag gick beröm och kärlek så det räckte av mitt lag också.

Rond tio innehöll Papa Roach men jag gick totalt mörker i huvudet när Fall Out Boy kom och att jag försökte sjunga valda hits så kunde ingen annan heller klura ut vad det var. På ”Blues” tog Kenneth sina gamla favoriter ”Ten Years After” med en gång. Vi blåste dock Free och Billy Gibbons hade vi ingen aning om. På arrangörernas egen kategori ”Northern Bucks” stod Tomas på sig i frågan ”Hellacopters eller Backyard Babies” och sa det förra. Tur för oss.

Kategorin ”Örjans låtar” var som ofta lite knivig då Örjan är väldigt eklektisk i sitt lyssnande men vi tog nog Satriani och kanske rentav Chris Spedding. Covers var svårt men vi tog i alla fall Children of Bodoms version på ”Ooops I did it again” och Mustasch som körde ”Änglahund”. De intron som kom i början och slut var hyggliga ändå. Överlag dock usel placering (cirka plats 24). Mycket av manglet, som dock var utspritt plus att man tagit in mildare grejer, är inte exakt vårt expertområde. Men samtidigt märker jag för egen del att pluggandet ändå ger effekt förutom det faktum att det är så oerhört många grupper att ta in.

Kvällens komiska episod anspelade på när min bakdel blev fotograferad och hamnade i tidningen på mellangisset 2003. Medan jag pratade med mina vänner Sanna och Morgan fotograferade en skojfrisk man vid namn Arto av min akter igen och sedan, när han bad kommentera läget i toppen, kom det ”lika tajt som Robert Ahlmans stjärt”. Folk började applådera och jag ställde mig upp. Hela salen applåderade därmed och skanderade mitt efternamn. Det var lite roligt ändå.

Vid 23 var vi klara och hyllade vinnarna Tungur Malmur och övriga pallpristagare. Medan Hanna och Tomas sökte sig hemåt snubblade jag och Kenneth vidare i natten och hamnade på en liten eftersläckning på alltid pålitliga German Beer Hall där vi även hann dissekera gisset lite mer i detalj med tre av arrangörerna i alla fall. Blev även en del prat med andra från gisset och stämningen glad och trevlig innan jag och Kenneth tackade för oss och tog taxin hem lagom till 01-tiden sådär.